Egotripp

Det ringde precis en journaliststudent som ville intervjua mig i egenskap av journalist som gillar webben, och primärt använder den som publiceringskanal. Jag kände mig mycket viktig och i framkant. Haha. Man ska inte underskatta vad en intervju kan göra för självförtroendet!

Tack, Maja-Stina Fransson, för att du får dina elever till att boosta mitt ego!

Nu åter till artikelskrivande.

Dagens låt

"Är det konstigt att man längtar bort nån gång" - Lena Andersson

Sicken text, Stikkan!

"Om man älskar hav och vindar
Och är trött på neon och betong
Är det konstigt att man längtar bort nån gång?"

Att rimma på betong är en konst. Och att dessutom få in meningen "Man våldtar Moder Jord" utan att det känns smaklöst - ja, det är respekt på den!

Originalet, "I'm Gonna Be a Country Girl Again" av Buffy Sainte-Marie (vilket namn!), kan ni njuta av här, dock med väldigt dåligt ljud.

Min älskling har ett hjärta av snö

Så, då är jag hemma igen. Det har varit en mycket trevlig Stockholmsvistelse! Stockholm är verkligen härligt, trots slask och blåst. Intervjun var väldigt rolig att genomföra, men jag ska inte sticka under stol med att det var roligast att träffa mina gamla kompisar. Jag fick även chansen att vidga mina vyer lite. Min vän Kim bestämde sig för att Carmen var lite för dull för lördagskväll och tog med mig och Gabriel till Kafé 44 - ett ställe som jag hade passat in på för några år sedan, men som nu fick mig att känna mig som Ebba von Sydow som slummade. Men det var roligt det också! Jag har även promenerat ungefär hela Stockholm runt och har därför en grym träningsvärk i benen.

På X2000-hemresan satt jag bredvid mannen utan karisma, men med andedräkten gud glömde. Han åt Ahlgrens bilar oavbrutet och smaskade högljutt, trots att vi satt i tysta kupén. Jag ville göra honom illa på något sätt. Sedan brann det visst lite på spåret, så vi fick vänta länge, länge i Hässleholm och många av det äldre gardet hann bli ordentligt upprörda. Varför, undrade jag. Skulle de hellre åkt förbi/genom elden? Hur som haver, Timbuktu var också i restagen, tillsammans med en mycket längre vän, och den allra sista biten, när mitt hem började kännas verkligt igen, fick jag åka med en busschaufför som körde med hela bussen på trottoaren, mitt på en bro. Livet har sina spännande stunder, broder.

Barcelona!

Jippi! Nu är det bokat och klart för en Barcelona-resa i maj. Så himla härligt! Och i morgon åker jag till Stockholm. Ska göra en intervju på söndag, men i morgon blir det bara social och fin samvaro med två gamla vänner. Nytta med nöje, jajamän! Därför blir det nog också klent med bloggande i helgen. Åter måndag med nya krafter!

Trevlig helg!

Effektiv torsdag!

Jag har:
skrivit en bokrecension,
betalat räkningar,
gjort två politikerintervjuer och skrivit ut dem,
bokat in tre viktiga möten,
pratat pension,
samt skrivit en genusinspirerad berättelse för barn.

Nu ska jag bara bada min orkidé också, sedan är den här torsdagskvällen officiellt en tv-kväll. Tjo!

OMG!

Jag glömde ju berättelsen om den närsynta noshörningen Rupert som blev sjösjuk. Den var också riktigt bra!

Barnboksfrossa

Jag håller just nu på och skriver en berättelse för barn, och det är omöjligt att inte börja tänka på mina egna favoritböcker när det begav sig. Nyss var jag tvungen att ringa till min farmor för att fråga efter en bok som jag nästan glömt bort, men som var min stora, stora favorit. Nämligen Lurituri.


(Bild från antikvariat1.se)
Lurituri är tomten. Han bodde i en radio. Figuren som ser ut som en ekorre är Dumbommen. Han hade fem tummar på varje tass, så det var jättesvårt för honom att lära sig räkna. Den var verkligen bra! Rekommenderas!

En annan återkommande favorit var självfallet den här:


(Bild från tradera.com)

Pension och grejer

Jag fick mitt brev från de där Collectum i går, och såg att jag stod som anställd på ett företag som jag absolut inte är anställd på, och inte har varit sedan 2005. Därför ringde jag så klart till Collectum och frågade vad som pågick. Vet ni vad jag fick veta? Mitt gamla jobb har glömt att ta bort mig ur systemen på någon vänster, så de betalar fortfarande in till min pension - och dessutom har jag en sjukförsäkring genom dem. Haha. Och så säger folk att man inte kan lura systemet, va?

Homoavprogrammering

Exodus International kommer att ha ett avprogrammeringsläger i Stockholms skärgård i sommar. Kolla in deras hemsida. Jag mår illa.

"Are you struggling with unwanted same-sex attractions? Maybe you have lived as a homosexual for a long time, but now are looking for a way out. You have come to the right place! For thirty years, Exodus International has offered hope and help to people seeking freedom from homosexuality. We believe and we have seen in thousands of lives that this freedom is possible through the power of God working in our hearts and minds."

Man tror ju inte att sådant finns i Sverige.

Bra, men inte riktigt, va?

Region Skåne har en superb tjänst för alla kids som är rädda för att gå och testa sig, nämligen att man kan beställa ett testkit för klamydia över internet. (Hörde för övrigt på radio i går att klamydia fortfarande ökar lavinartat. Det är läskigt på riktigt!)

Men min gud, min gud, titta på sidan som man beställer från. Varför ser tjejen (?) ut på det där sättet? Ska hon illustrera att sex är skönt eller att klamydia är obehagligt? Mycket oklart.

Rakt ur livet

I morse höll jag på att bli en ofrivillig gäst hos Helene Persson i P4 Kristianstad. När jag steg in på radiostationen tog en välvillig receptionist emot mig och sa att hon skulle följa mig.
"Vänligt", tänkte jag, men reflekterade inte så mycket över att hon varken bett om mitt namn eller frågat om mitt ärende. (Här kan man ifrågasätta min närvaro i ögonblicket, men jag väljer att bortse från min del i missförståndet.)
Vi började gå, men plötsligt sa hon:
- Charita var det va?
- Nej, Ida, sa jag.
- Jaha, så det är inte du som ska vara gäst i Helenes program?

Oj oj, så knasigt det kunde ha blivit. Nu visade det sig visserligen att gästen ifråga var där i egenskap av genuspedagog, så visserligen kunde jag säkert ha improviserat lite, men jag känner mig trots allt tacksam över att jag inte behövde sitta i direktsändning och förklara att jag var fel person på fel plats.

Det hade varit något att berätta för barnbarnen dock.

PS.

Rachel Getting Married var bra! Ett tips. Men man gråter mycket, var förberedda på det.

Till mina vänner

I morgon klockan halv elva ser ni till att hålla tummarna för mig, OK? Tack.

Kvällen:

Babben & co
Rachel Getting Married

Åh, mitt liv är så spännande. Fast det ska bli spännande att se Rachel Getting Married faktiskt.

Ärligt talat?

Jag gillar Coop. Jag gillar hela idén med det kooperativa. Men i dagens post hade Coop Forum i Arlöv (yes, Arlöv) skickat mig "tre riktigt bra erbjudanden". Pulsen höjdes givetvis avsevärt och jag läste för att se vad jag skulle kunna tänkas få njuta av.

1. 50 kronor rabatt vid köp av valfritt kaffe och tårta.
2. 100 kronor rabatt vid köp av kaffebryggare.
3. 50 kronor rabatt vid köp av färg för minst 100 kronor.

Ärligt talat, Coop Forum i Arlöv! Var det verkligen tre riktigt bra erbjudanden?

Ja, något ska man ju göra en fredagskväll

Kvällens projekt: att skriva en ny version av François Villons "De hängdas ballad" med sikte på den skånska poliskåren. Det blir bra grejer faktiskt! Mästerligt, om jag får säga det själv! Kanske väntar mig en karriär som revylåtskrivare. Eller kanske jag borde tävla med Ola Magnell i Dylan-tolkning. Bara en tanke. Här finns en härlig version av "Lily, Rosemary and the Jack of Hearts". Häng inte upp er på att texten som någon tjomme lagt in inte stämmer med hur Ola sjunger.


PS. När jag i dag sa att jag skulle gå hem och ta det lugnt i kväll, ensam, frågade en inte särskilt bekant 19-åring om jag inte var ledsen över att jag inte hade någon pojkvän. Haha. Som att det redan var kört för mig på kärleksfronten alltså, och att jag var riktigt, riktigt tragisk. Om hon vetat att jag skulle komma att sitta hemma och skriva ny text till en dikt av en 1400-talspoet hade hon nog avlidit.

Självgoogling

När jag googlar mig själv (jag gör det ganska ofta) inser jag ständigt att jag inte är hälften så poppis som jag i stunder av hybris intalar mig. Om man googlar "ida gunnarsson" så kommer visserligen en krönika som jag skrivit fram som etta, men den hjälper mig inte nämnvärt eftersom den basunerar ut att jag inte har något körkort. OBS! Det har jag numera. I övrigt är det ganska dött. På fjärde plats kommer en dåligt skriven artikel som rör en Ida Gunnarsson, livsmedelsinspektör i Tierps kommun. Jobbigt om folk tror att det är jag. Glädjande nog verkar jag dock ha klått Ida Gunnarsson, dvärgkaninsuppföderska, i popularitet. Bättre än inget!

Detta inlägg är inspirerat av Lars Lindquist, popstjärna, som duellerar med en Lars Lindquist, fästingexpert, om Google-herraväldet.

Kyss min plysch

Någon gång i höstas gjorde jag "ett ögonblick" med Helena Sandström med anledning av att hennes och Moa Svans humorföreställning Kyss min plysch skulle komma till Malmö. Och nu visar det sig att de ska göra ett program i P3, inspirerat av just Kyss min plysch (som ska heta Kyss min plysch). Kul! Programmet har premiär på påskafton klockan 16.03. Läs mer här.

Så han kan låta

Just nu går det en repris av ett avsnitt av Så ska det låta på tv, som jag tittade på medan jag käkade innan jag nu ska hasta i väg till jobbet. En sanslös tanke slog mig.

Är det ens tänkbart med en kvinnlig programledare för det programmet? Hade programmet funkat om pianisterna varit två kvinnor? Hade Claes Malmberg ändå kommit dit och sjungit "Jag vill ha en egen måne"? Nej, då hade det troligen varit ett tjejprogram. Åh, jag blir galen på hur vårt jäkla samhälle ser ut.

Sydsvenskans remake 2

Hemsidan! Åh, hemsidan! Initialt var jag mycket skeptisk till den nya layouten, som jag tyckte gjorde sidan svårnavigerad. Men nu har jag ångrat mig. Jag insåg nämligen att man nu (äntligen!) kan få se alla artiklar som en skribent skrivit genom att klicka på skribentnamnet. Så borde alla tidningar ha det, hör ni det? Detta upptäckte jag när jag letade efter en artikel som jag skrivit, och i stället hittade flera bortglömda alster. Här är min lista hos Sydsvenskan. Njut!

Dödsjournalistik

Fy för den lede, kolla in den här artikeln som toppar dagens Sydsvenskan! Hur pallar man göra ett sådant jobb? Jag skulle aldrig gå med på det. Jag skulle liksom själv avlida på kuppen.

Våra vänner datorerna

Haha! Jag dör! Jag sitter och lägger in mitt CV på en av alla otaliga jobbsajter. Just denna är av den typ där man laddar upp sitt CV som en fil och sedan plockar de automatiskt ut infon från CV:t. Låter ju fruktansvärt praktiskt - om det hade funkat, vill säga.

När jag laddat upp min pedagogiskt skrivna förteckning fick jag nämligen veta att jag har jobbat som pälsberedare (redaktör för Herulens Haerold stod det i min version) och, hör och häpna, soldat (kommunikatör var det)! Jag låter ju mycket mer spännande i jobbsajtens version. Soldat är lite creddigt på något vis. Men OK, nu ska jag ändra tillbaka. Kul var det i alla fall!

PS.

Och på Metro spelade de Blood on the Tracks. Så fint!

Metro = New York

Jo, faktiskt. Möllan är grejen. Gud alltså, minst 90 procent av folket där i kväll var riktigt, riktigt snygga. Jag gillar't.

Murphy's law

För det är ju så. Att när man tror att allt är under kontroll så går något annat åt skogen. I detta fall jobbrelaterat. Åh. Typiskt. Undrar vilken månad 2009 som ska bli min? Hoppas, hoppas att jag inte behöver vänta på tur till november.

Born to Run

Solen skiner och jag planerar resa till Barcelona. Gud är god emellanåt. Nu måste jag skriva lite också. Bara en parantes.

Facebook-faran

En kille jag känner skrev följande i sin Facebook-status:
"har ännu en gång blivit ägd av bytet till sommartid."
Givetvis trodde jag att jag missat hela grejen och skulle komma för sent till jobbet. Men det visade sig att jag hade rätt och han fel. Två veckor ytterligare med vintertid. Man ser emellertid tydligt faran med Facebook. Tål att tänkas på.


PS. Om ni inte redan sett Twilight måste ni göra det. Het, het, het vampyr! Ge mig!

La voix

Jag har minsann delvis tappat min voix i dag. Efter nagelbitaren till Melodifestival fick vi lite feeling, och kände oss tvungna att sjunga lite ABBA-singstar. Eller ja, just ABBA var väl inte direkt mitt önskemål. Det är inte lätt att ha en något manlig röst och försöka sjunga Agnetha. Nej nej. Därav viss heshet.

Men visst var det ett spännande resultat i tävlingen, så säg! Jag är förvånad men nöjd. Nu kan livet återgå till sin vanliga lunk tills det är dags för Eurovision.

Nu åter till arbetet. Jag skriver om sängar. Föga inspirerande.

Dagens låt

"Thunder Road" - Springsteen

Jag blev så sugen på den helt plötsligt. Snacka om klyscha. Snacka om Stuff White People Like. Men visst fanken är den fin!

Åter i eder tjänst!

Jag är hemma igen. I kväll är det Melodifestivalen. Det tycker jag ska bli roligt. Lördag är roligt! Om jag hinner innan det är dags för Melodifestival ska jag göra en egoklippsamling med mina artiklar. Annars får det vara. I morgon är det åter till arbetet. Eller, rättare sagt, i morgon ska jag åter inse att jag faktiskt måste arbeta för att kunna försörja mig. Skriva lite och så. Tjo!

Nu gör jag er besvikna igen

Nu blir det nog så där dåligt med uppdateringar igen, så som ni inte gillar. Men faktum är att jag i dag efter jobbet ska åka till min kära hemstad där jag ska spendera (yes, jag vet, pengar spenderas men inte tid - I don't care) ett par dagar. På fredag förmiddag ska jag besöka den trevliga inrättningen Andy's lekland i Kristianstad med en viss liten herre. Jag har redan ångest över att jag ska råka ha sönder mina glasögon eller få panik på några småbarn och skälla ut dem eller, ja, i princip vad som helst kan ju hända på ett lekland. Hur som, på lördag är jag åter i Malmö och åter er bloggvän.

Under tiden kan ni roa er med Säkert!s cover på "My Hometown": "Min hemstad".

Dagens bästa

Min själ blir lycklig! Kolla in vad den här sköna killen har gjort mot Pär Ströms hemska, hemska bok. Så himla bra!

Dagens citat

"Livet är ju - en jobbig period."
Per Morberg.

Jag kan väl inte annat än instämma. Fantastiskt, men fan så jobbigt också. Åh, jag gillar Per Morberg! Förutom att han tycker om att döda djur och tillaga dem då. Men annars verkar han vara en fin man.

Working 9 to 5

Jag ska börja på ett nytt jobb i dag. Hoppas att det finns snygga människor där! Jag har dock, dagen till ära, skaffat mig en stor jäkla finne/böld mitt i pannan. Ont gör den också. Det börjar ju lysande, det här.

Asien är det nya svarta

Resultatet av dagens brevskörd: två vykort. Ett från Thailand och ett från Vietnam. Folk reser så mycket. Jag har aldrig varit i Asien. Jag har bara varit i två världsdelar, förutsatt att man får räkna med sin egen.

Jag förtjänar nästan inte att få kalla mig en produkt av 80-talet.

Stuff White People Like

Jag läser det här inlägget och kommer självklart att tänka på Martina Lowden, återigen, för hon gillar sådana anteckningsböcker har jag förstått av Allt, och jag tänker också att jag föraktar Martina Lowden för att hon skrivit en så dålig bok som Allt. Så, då var det sagt.

För Billie-lovers

Om ni inte visste det redan så håller Billie-sångaren Lars Lindquist på med egen musik. Här kan man lyssna. Låter bra, tycker jag. Duktig kille!

Yes, white and nerdy

OK, jag gick med. Nu ska vi se om det är något att ha. Om någon som läser det här har Twitter så får ni gärna leta reda på mig. Jag har inga vänner. Det känns som första dagen på Facebook.

White and nerdy

Jag funderar på att skaffa Twitter. Egentligen vet jag inte varför. Kanske för att känna mig som en som har koll, hänger med i nutiden/samtiden, är om sig och kring sig helt enkelt. Men vad det är för bra med Twitter har jag inte riktigt fattat. Någon som vet?

OMG!

Men oh my pretty little god, jag glömde ju!

Grattis på internationella kvinnodagen! Årets bästa!


PS. Jag är ingen vän av att slita ut utropstecknet i allmänhet, men i somliga fall lämpar det sig. Så det så.

Sydsvenskans remake

Jag får återkomma med lite mer grundade argument och så, men jag måste säga att jag inte är stormförtjust i den nya layouten. Som vid så många andra tidningars remakes undrar jag: varför blir rubrikerna, artikelbilderna och bylinebilderna större och större? Vi prenumererar faktiskt på tidningen för att vi är läskunniga.

Söndagsbilagan var en pigg idé, men påminde den inte väldigt mycket om kvällstidningarnas söndagsbilagor? Kanske var det avsikten, men om det är eftersträvansvärt kan ju ifrågasättas.

Men som sagt, jag får återkomma med mer ris, men framför allt ros. Och bättre argument.

Fredags-tv

Tv på fredagar är deppigt. Det fick bli Let's Dance. Dunka-mig-gul-och-blå-Frida är med i Så ska det låta, så det gick bort. Jag lever sannerligen ett spännande liv.

Det blir nog klent med bloggande i helgen. Jag åker till den blekingska landsbygden och myser vid havet.

Trevlig helg!

Hair

Jag vänder mig inte emot SVT:s satsning 183 dagar. Tanken var säkert god. Att dialogen blev superträig parat med mellanstadium och genren supertråkig parat med buskis var så klart inte meningen. Men vad jag vänder mig emot, verkligen vänder mig emot, är att Tuva Novotny bär en peruk som mest liknar... den peruk som Mikael Persbrandt gjorde rikskänd i favoritrullen Tre solar. Kunde ingen påpekat det under inspelningens gång? Va? Taskigt hörni!


Bild från svt.se
Tuva Novotny i sitt fina hår.


Bild från mikaelpersbrandt.de
Mikael Persbrandt i sitt fina hår.

Ingenting går upp mot gamla Skåne

Oj oj, sicket väder vi har! Det blåser! Massor! Hade väntat mig krigsrubriker på Sydsvenskans hemsida, men SMHI:s klass 1-varning (kuling 15 m/s) bemöts med tystnad. Konstigt. Det var väldigt läskigt att köra i 90 km/h i kväll, kan jag meddela. Hela bilen ryckte. Busschauffören på hemvägen från Lund verkade, till skillnad från mig, irriterande nog oberörd.

Men det är faktiskt otroligt hur mycket och ofta det blåser i Skåne. Jag har nog inte förstått ännu hur platt det faktiskt är här. Det är roligt på jobbet när man hör folk med barn fråga varandra:
- Jaha, var åker man pulka här då?
Som att pulkaåkning var en äkta anomali. (Vilket det väl i och för sig är i ett landskap helt utan höjdskiftningar. Och snökultur.)

Men som sagt, ingenting går upp mot gamla Skåne. Här kan ni lyssna på Siwans gamla dänga. Det bästa är att någon har gjort jordens taffligaste och mest menlösa "musikvideo" till den. Klipp dig och skaffa dig ett jobb, hälsar Ida.

Åh, Kjelle!

Underbara Kjelles möbler! Hur fantastiskt är det inte att sådana där små guldgruvor går runt trots all konsumtionshysteri runt oss? I dag hittade jag äntligen mitt drömsoffbord. Så himla fint blev det!




PS. Nej, jag har inte startat soptipp i ena hörnet av mitt vardagsrum. Det är möbler som ska ges bort.

Dolce vita

Äntligen, äntligen verkar ett jobb som jag hållit på med i flera månader ha lossnat. Äntligen! Troligtvis åker jag till Stockholm för att göra intervjun i nästnästa vecka. Lättnaden är total. Ljuva liv.

Dagens bästa

Här ska ni få en tvättäkta dagens bästa serverad!

City

Malmö ska få spårvagnar, skriver Sydsvenskan i dag. Wow! Väldigt retro, old school, allt det där bra. Det var väl lite kul på något vis. Men jag förstår inte riktigt trots allt. Man gör en citytunnel med ena handen och bakar gamla goda spårvagnar med den andra. Modernisering eller bara nödlösningar? Jag vet inte. Men det är ju faktiskt ganska roligt att åka spårvagn.

Föreläsningstips

Skickar vidare ett mail jag fått:

"Hej!
Camilla Nylundh, förbundsordförande för Sveriges Förenade HBTQ- studenter kommer och föreläser om hur strukturer som förutsätter att alla är heterosexuella och som osynliggör transpersoner förföljer oss genom högskolan. Om hur detta inte bara påverkar den studiesociala situationen för HBTQ-studenter utan också forsknings - och utbildningskvalité. Missa inte en föreläsning om heteronormativitet i högre utbildning och hur du kan påverka ditt lärosäte.

Var: Café Athen
När: Måndag den 9 mars kl 19.00"

I Lund alltså. Låter som en bra föreläsning om ni frågar mig.

Jag är en kliché

Jag är typ en twentysomething kvinna i en fyrtioårig mans kropp. Eller åtminstone med en fyrtioårig mans musiksmak. Återigen har jag snöat in på Dylans Blood on the Tracks. Bra skiva visserligen, men något klichéartat, oh yes. Men "If You See Her, Say Hello" är i och för sig fortfarande en av århundradenas (heter det så?) mest klassiska göra-slut-låtar. När jag känner mig lite deppig gillar jag att spela den hysteriskt högt och gråta hysteriskt högt i duschen. Så nu vet ni det.


PS. Spindeluppdatering: I går försvann spindeln framåt kvällen (jag hade inte nått den ännu), vilket givetvis föranledde en hel del sömnlöshet och smärre panik från min sida. I morse vaknade jag och hade kli i näsan och då inbillade jag mig självklart att den hade flyttat in där. Det hade den givetvis inte. Den satt återigen på sin favoritplats på min toalett. Så kom jag äntligen på att jag kunde nå den med moppen. Och efter tre misslyckade mosningar dog fanskapet. Hoppas den inte hade några kompisar. (Som kommer flytta in i dess ställe alltså. Om den hade vänner på andra platser än i min lägenhet unnar jag den (han/hon/hen?) det.)

I wish I was a little bit taller

Jag har ett problem. När jag duschade i morse såg jag att en gigantisk spindel bosatt sig i ett av hörnen där väggen möter taket. Nu menar jag verkligen gigantisk. Jag har aldrig sett en så stor spindel i verkligheten. Jag är inte speciellt rädd för spindlar, men jag började gråta för att den skrämde mig. Hajar ni? Den är skitstor.

Och nu till problemet: jag kan inte komma åt den jäveln. Den sitter där i sitt hörn och liksom hånar mig. Jag når inte den och kan därför inte döda den. (Jag skiter i om det skulle regnat cats and dogs i morgon, för skulle jag komma nära den skulle den dö. Simple as that.) Vad gör man? Hur gör alla andra? Nu har jag stängt in den på toa, men det är ju inte en långsiktig lösning att jag inte kan använda min egen toalett. Nu förstår jag varför tjejer har pojkvänner. De är bra i sådana här situationer. Bara om de är långa och ståtliga förstås.

Om jag bara hade varit en sisådär tre decimeter längre hade jag kunnat lösa det här problemet själv. Det är viktigt som kvinna att kunna döda sina egna spindlar. Men nu vet jag inte vad jag ska ta mig till. Och sist jag gick in på toa höll den på och liksom flexade sina muskler (viftade med benen på något konstigt vis) som för att skrämma mig. Äckelspindeln har tagit kontroll över mig och mitt badrum.

Typiskt.