Metros studenttidning har sexannonser

Lundagård avslöjar att Metros studenttidning inte bara har tillåtit en annons för en sexklubb - utan att sexklubben ifråga också förmedlar sexuella tjänster. Vilken grej! En riktigt jäkla bra story. (Och det var det här vi fick reda på i går.) Nu hoppas jag att nyheten sprider sig och att alla creddar Lundagård. Starkt jobbat av en ideell medarbetare, säger jag!

What happens at Fregatten stays at Fregatten

I dag var en rolig tisdagsmiddag. Det roligaste är lätt solidariteten. Vänskapen, om man så vill. När en berättar om ett riktigt jävla scoop spetsar både City, Nöjesguiden och Sydsvenskan öronen. Men lovar att inte skriva något förrän efter torsdag. Vi är indeed ett fint gäng.

Kvinnors rättigheter - mänskliga rättigheter

I morgon är sista anmälningsdag till Amnestyakademins kurs om kvinnors rättigheter:

"Malmö 10/10 kl 10-18 (sista anmälningsdag 30/9)

Pris: medlemmar i Amnesty 700 kr, icke-medlem 1 000 kr

Anmäl dig här: http://www.amnesty.se/informationutbildning/amnestyakademin/kurserochanmalan/

Kursbeskrivning:
På de flesta håll i världen erkänns inte kvinnors rättigheter som mänskliga rättigheter. Kvinnor utsätts inte bara i samhället utan också i hemmet. Det könsrelaterade våldet förekommer i alla samhällsklasser, hos alla folkgrupper och i alla kulturer: och förövarna går ofta fria. Även i Sverige.
Rätten att inte utsättas för könsrelaterat våld är i allra högsta grad en fråga om demokrati, jämställdhet och grundläggande mänskliga rättigheter. Ändå utsätts minst en tredjedel av världens alla kvinnor för allvarligt våld under sin levnad.

Det åligger varje stat att respektera, skydda och möjliggöra kvinnors mänskliga rättigheter, samt att förebygga och utreda sådana brott och bestraffa förövarna. Staterna ska också ansvara för att våldsutsatta kvinnor erbjuds stöd och ett fullgott skydd.

Kursen ger exempel på de kränkningar som drabbar kvinnor runt om i världen och belyser de dokument som ska skydda kvinnors rättigheter och staters skyldighet att respektera dessa och förhindra kränkningar. Du får även inblick i Amnestys arbete för kvinnors rättigheter och information om hur du själv kan göra skillnad."

Bloggtips

Ni har väl inte missat att Klubb Utopin har en blogg? (Utopin är ett så sanslöst bra initiativ att jag dör lite! Men tyvärr kan jag aldrig besöka den eftersom jag inte kan festa en torsdag och sedan stiga upp klockan fem på fredagsmorgonen. Men kul för alla andra!)

Regnbågsfestivalad

Haha! LL, med megafon i handen, dyker upp i slutsekvensen på Sydsvenskans lilla film om paraden. Som vanligt noterar jag dock att de mest visar upp transor, läderbögar och så vidare. Homos och queers och patrask som ser ut som vem som helst är väl för tråkigt att göra en film om, antar jag.

PS.

Ord från Klas-Ingelaz dansbandsorkester, som underhåller i Folkets park efter att paraden har avslutats: "Varje ny dans är en ny chans till romans!"

Nu är det lördag!

Final!

Klockan halv ett samlas Hardqueers block på Stortorget, och klockan ett avgår paraden. Kom kom!

Åh, fotovästen!

Andreas Ekström hävdar på Journalistens hemsida att fotovästen är på väg att dö ut. Det tror jag stämmer. Yngre killar tenderar att skippa västen. Men jag kan inte annat än att bli riktigt sorgsen. Hur sjutton ska manliga fotografers uniform se ut nu?

Uppdatering

GP har nu tagit bort artikeln som jag kritiserade i morse. På Second opinion skriver Elin Göthe en riktigt bra motartikel. Läs den här.

Jag blir så trött..

Jag läste precis denna korta artikel i GP, som handlar om att de sportbehåar som erbjuds värnpliktiga kvinnor i Halmstad inte håller måttet. Spännet går upp för lätt, de är inte flamsäkra och så vidare. Det är självklart jätteviktigt att skriva om. Men varför, varför den raljerande tonen? Varför det förnedrande avslutet: "Fortfarande finns dock inga besked om när amasonerna i Halmstad kan vara fit for fight." Jag blir så trött på manliga journalister. Kvinnliga värnpliktiga framställs som just det - kvinnliga sådana. Inte bara värnpliktiga som alla andra. Och amasoner? Jag kräks.

Hej Regnbågsfestivalen!

Just nu bor jag granne med Regnbågens hus. Regnbågsflaggan vajar stolt i vinden. Och man blir på gott humör när ett gäng överåriga transor stassat upp sig i all världens grannlåt och hänger där utanför. Det är riktigt fint. Och hade jag varit ledig i dag så hade jag inte velat missat följande punkter i programmet:

11.00-15.00
Regnbågsbarn - att växa upp med två mammor och två pappor
Hanne Gorton Lindblads foto- och filmutställning om Regnbågsfamiljer.
Arr: Regnbågsfestivalen
Plats: Barnens scen
Fri entré

17.00-21.00
Fittröra
Vem är född som man? Vem är 3-barnsmamma? Vem är konditor? Sussie Hedlunds utställning bryter gränser och visar på mångfald.
Arr: Regnbågsfestivalen
Plats: Regnbågshuset vån III
Fri entré

18.00-19.00
Onanist? Javisst! - onani i praktiken
Rulla bär, spela skinnflöjt eller reta påven. Fortfarande är onani tabu, men de flesta gör det någon gång, oavsett ålder, sexuell läggning eller bakgrund - och oberoende om man lever ensam eller i en relation. Vi talar onani och delar med oss av våra bästa tips!
Arr: RFSU-gruppen Malmö
Plats: RFSU
Fri entré

18.00-20.00
Hur påverkas vi av heteronormen?
Miljöpartiet håller seminarium om hur de landvinningar som görs av HBTQ-samhället också luckrar upp heteronormen. Hur och på vilket sätt förändras heteronormen av transan, bögen och flatan? På vilket sätt spelar klass och etnicitet in?
Arr: Miljöpartiet de Gröna
Plats: Miljöpartiet de Grönas kansli
Fri entré

19.00-21.00
Vad är hardqueer - Intersektionell solidaritet för något?
I april i år startades ett nytt icke-nätverk i Skåne. Sedan dess har det utförts en rad aktioner och här berättar gruppen om vad de har gjort, vad de har för planer och vad de menar med intersektionell solidaritet och hur du gör som vill engagera dig - kom och uppleva den sprudlande aktivismen!
Arr: Hardqueer Intersektionell Solidaritet
Plats: Regnbågshuset
Fri entré


Missa speciellt inte Hardqueer. Det är under deras paroll som ni ser mig på lördag.

Omdirigering

I dag får ni läsa mina kärlekskranka tankar på Syndrom i stället.

Tänkvärt om manlig omskärelse

Läs Vanja Berggrens gästkrönika i Kristianstadsbladet här.

Jag tycker att det är absurt att ta bort en del av kroppen på små bebisar. Oavsett religion. Oavsett eventuell smittspridning. Börjar vi tumma på det finns det säkerligen snart de som kommer med liknande argument för kvinnlig omskärelse.

PS.

Jag har bokat resa till London över nyår. Tyvärr räcker det inte. E säger att jag måste försöka ge fan i att vara så missnöjd med livet hela tiden - men hey, sådan är jag! Nä, skämt åsido - i morgon när det finally är helg och jag ska ut på landet till min pappa och bara ta det lugnt, då kommer jag att glädjas åt London. Bästa London.

PS2. Min kusin har börjat blogga tillsammans med sin kille. Det är så himla roligt att läsa! Snacka om skilda världar. De slår klackarna i taket i Italien och käkar hare och grejer, medan jag sitter i Kristianstad hemma hos min mamma och har fått mig en grönsaksbiff till livs. Ja, livet är allt bra rättvist. Haha.

PS3. I går fick jag åtta sprutor i benet. Tjo, vad det var livat.

När november närmar sig med stormsteg

Jag brukar inte bli deppig på hösten. Jag brukar glädjas åt kursstarter, nya fritidsaktiviteter, snygga höstjackor och spelkvällar med tända ljus. Nya Converse och planer, planer, planer. Jag brukar gilla hösten, gilla att allt blir som vanligt igen. Visserligen älskar jag sommar med värme och långa kvällar, men samtidigt för de med sig en känsla av undantag: "Så här är det inte på riktigt; det här är en anomali." Och delvis tror jag att sommaren därifrån får sin tjusning.

Nej, hösten brukar vara min dejtingsäsong, min klubbsäsong, min säsong för att skaffa en ny frisyr. Så varför inte nu? Varför känns just i år vetskapen om att livet är en tisdag i november klockan kvart i fem som något som får mig att vilja, om inte emigrera, så åtminstone rymma ett tag, bara bryta mig ut? Varför får vetskapen om att jag nu i flera månader framöver kommer att frysa om fötter, händer och näsa vareviga morgon som jag väntar på bussen mig att vilja börja böla?

Visserligen är det sömnbristen (som inte bara ger mig akne utan också ett stort jävla hål i huvudet av trötthet) som är en liten bov i dramat. Men ändå. Jag brukar inte bli deppig på hösten. Jag brukar vårdeppa. Pressen över uteserveringar och vårflirter och sommarsemestrar och jobb jobb jobb brukar bli tuff för mig. Man ska ju ha så himla kul hela tiden och hänga med på allt.

Så är det inte på hösten, och det är därför jag brukar gilla den. Då är det helt legitimt att stanna hemma en hel helg några kannor te, en trave böcker och en filt som enda sällskap. Ingen protesterar. Men så känns det inte nu. Det känns i stället som att november jagar mig både om natten och på dagen, och jag står mest stilla i någon slags tuggummiklet och kommer i ärlighetens namn inte så värst långt.

Som Lars Winnerbäcks "En vårdag i november". Fast ändå helt annorlunda.

Snart festival!

Biljetterna till avslutningsfesten på Regnbågsfestivalen är nu släppta. Kom kom och häng med mig!

Dirty Dancing no more

Gud, Patrick Swayze är död, såg jag på Sydsvenskan nu när jag kom till jobbet. Jag vet att det inte smäller lika högt som Michael Jacksons bortgång för gemene man, men i mina ögon gör det faktiskt det. En gång i tiden hade till och med jag Patrick Swayze (tillsammans med en vit stor häst, av någon konstig anledning) på en affisch på garderoben i mitt lilla flickrum. Inte för att jag då fattade någonting av hans sex appeal (och han har väl aldrig varit min kopp te senare heller, om vi ska vara helt ärliga), men han ingick på något vis i processen att bli kvinna. Att gilla Patrick Swayze var något som förväntades (en förlängning av heteronormen yada yada). Men visst, han var ganska snygg när det begav sig. Och Dirty Dancing kommer jag alltid att gilla, hur o-PK det än är. Så visst fanken är det lite sorgligt.

Jag älskar mitt liv

Sms från Marek, klockan 05.32: "Morgonstund har guld i mund!"

Nej, det har den sannerligen inte. Men jag har i alla fall fått en ny pendlingskompis. Jippi!

Vad är det för en dag?

Är det en vanlig dag?
Nej, det är ingen vanlig dag,
för det är Idas födelsedag.
Hurra hurra hurra!

Dagens låt

"Changes" - Gordon Lightfoot

Nu ska jag städa och baka. Underbara Erika och Måns kom förbi innan och uppvaktade. På jobbet bjöd de ut mig på lunch på stan. Alla är så snälla mot mig! Och det är inte ens den stora dagen ännu.

Födelsedagspepp!

Kollegial komplimang

Fina Åsa utbrast under vårt möte i morse:
- Tänk att du är så ung och samtidigt så himla kompetent!

Jag blev lite rörd nästan. I morgon fyller jag 24.

11 september

I morgon fyller jag år. Det innebär att jag har fått två födelsedagar förstörda på grund av det här datumet. Nu ser alla till att hålla sig i skinnet i dag, OK?

Den ultimata sovlistan

Jag har alltid sovit dåligt. Alltid. Och när jag säger alltid menar jag verkligen alltid. Även som barn. Som tonåring, när mina vänner kunde sova till tre på dagarna, kanske jag någon enstaka gång sov till tio - men längre än så sträckte sig liksom inte mina sömnutsvävningar. Och numera innebär helg att jag vaknar vid sju, även om jag lagt mig efter tre. Jag har tuggat mig igenom olika sömntabletter genom åren, och räknat en helsikes massa får, men inget verkar fungera så bra.

Jag är kass på att sova på flygplan, i bil och på tåg. Så döm av min förvåning när jag helt plötsligt har börjat kunna sova på tåget på väg till jobbet. Delvis beror det givetvis på att inte ens jag tycker om att stiga upp så okristligt tidigt som klockan fem, och delvis på att jag lider av en konstant sömnbrist. Men främst tror jag att det handlar om resans soundtrack. Min resa är nämligen upplagd som följer:
1) Läsa Metro och City (E betalar tidningen hemma, så jag kan inte ta med mig Sydsvenskan).
2) Äta frukost (egentligen gillar jag inte att äta på det där viset inför främlingar, men vad ska man göra).
3) Sätta på musik och somna in.

Men inte vilken musik som helst, nej nej. Det är bara en typ som funkar. I nödfall kan man ta lite Patsy Cline, men framgångssiffrorna är inte lika höga i det fallet. Nej, det är bara Dylan som gäller. Och bara några speciella låtar.

Så här får ni mitt sovsoundtrack. Kanske kan det hjälpa någon annan.
"Don't Think Twice, It's All Right"
"Hurricane"
"It Ain't Me, Babe"
"The Sound of Silence" (med Paul Simon)
"The Times They are a-Changin"
"Desolation Row" (Men det visste ni ju redan.)

Sedan är jag framme och det är dags att ta sig an arbetsdagen. Som nu.

Som Petter skulle sagt: "Mitt motto är som lotto"

När jag började på mitt nya jobb ombads jag att gå med på en miniintervju, för att småningom presenteras som en ny medarbetare i ett blad för personalen. Ja, alltså inte bara jag, utan alla som var just nya medarbetare. Så långt allt väl. Men i den här lilla intervjun förväntades vi klämma fram vårt motto. Motto! Fattar ni? Tusen tankar flög genom huvudet (OMG, ska jag behöva säga "carpe diem" liksom?). Det stod still på det kreativa planet.

Så här i efterhand har LL, min ständiga supporter, rett upp situationen - om jag någonsin skulle råka ut för samma sak igen (vilket hon tar som ganska troligt). Hon har sålunda delat ut lite ordspråk och motton att leva livet efter.
LL själv fick: "Guld ska guld ha." (Ett hemmabygge kan man kalla det.)
Erika fick: "Bättre fly än illa fäkta."
Medan jag fick det slående: "Bättre en fågel i handen än tio i skogen."

Men när det väl kom till kritan med intervjun var jag givetvis inte så slagkraftig. I stället klämde jag fram "ångra ingenting" och kände mig som Sveriges, och framför allt arbetsplatsens, största tönt. Så kan det gå.

Nej, nu får jag återgå till arbetet.
Trevlig tisdag!

Londondags

Nu börjar mina vänner boka den årliga Londonresan över nyår. Jag längtar! Jag behöver lite London. Ibland undrar man vad man gör i Malmö när man kan vara där.

Dagens låt

"Publikens klagolåt" - Maud Lindström
Hon är så fantastisk!

Och om ni vill pigga upp er ytterligare så är Mitt eget jävla Narnia som vanligt fab.

PS.

Såg senaste True Blood först i dag. Min gud så bra det är! Jag dör! Säsong ett kan slänga sig i väggen, säger jag bara. Åh, jag tror att True Blood numera faktiskt tävlar om förstaplatsen i världens bästa serie med Queer as Folk. Kanske L Word också, i och för sig. Mina topp tre bästa serier är det i alla fall. Sådetså.

Däremot är jag ledsen över att jag aldrig får tag på säsong fyra av Six Feet Under. Om någon har den så lånar jag gärna, OK?

Efterfestad

Roligast i går: Isabelle Ståhl försökte få en gratis efterrätt (som var till ett annat sällskap, bör tilläggas) genom att yttra de magiska orden: "Jag är chefredaktör för Nöjesguiden." Obetalbart.

(Hon fick den inte.)

Förtydligande

Jag gillar att vara hos Mamma. Hon är kul och jag får god mat och får tvätta hur mycket jag vill. Men borta bra och hemma bäst. Ni vet.

Kom hem nu

I kväll känns det som att jag också har varit på Daugavas botten, Lars Winnerbäck. Jag är så trött! Lite småless. Även om det är skönt att jag kan sova hos Mamma lite i veckorna så att jag slipper pendla typ tusen timmar om dagen till jobbet, så har jag en sådan himla hemlängtan. Efter löjliga saker som våra soffor som är mycket mer bekväma än Mammas. Saknar en större säng. Saknar mina egna rutiner. Vanliga rutiner, helt enkelt. Fast det är väl fint på något vis, att man vill hem. Och inte bort. Antar jag.

Här kommer en dödålig inspelning av "Kom hem nu". Jag skulle bjudit er på den på Spotify, om jag trott att Mammas internetuppkoppling klarat av en sådan övning. Det gör den garanterat inte.

Denna dag ett liv

Eller hur var det nu? Jag har oavsett vilket haft en väldigt produktiv dag. Sågade en film, pratade webb, webb och åter webb, påbörjade ett nytt projekt och hann också skriva en artikel. Snart ska jag gå hem för dagen. I morgon är det fredag och Lundagårdsfest och I can't wait.

PS. Om någon av er, kära läsare, är grym på akademisk brittisk engelska (gärna i översättning från svenska) efterlyser jag just DIG! Maila mig i så fall.

Dagens låt

"Desolation Row" - Bob Dylan

Jag älskar när den låten kommer när jag åker tåget på morgonen. Den är nämligen precis lagom lång (11:21) och lugn att man hinner somna in en snabbis.

Nu ska det jobbas. Ciao!