PS.

I dag hade jag en alldeles för urringad tröja på mig på jobbet. Och jag upptäckte det givetvis alldeles för sent. Jag hinner aldrig ångra mig gällande klädval, eftersom jag stiger upp mitt i natten och har ungefär en trettiondels minut extratid inför avfärd till Köpenhamn.

Hur som helst, i dag fick jag på mig en tröja som var megaurringad. Jag märkte det knappt så länge jag var hemma. Ni vet, man kollar på sig själv i badrumsspegeln, lite hastigt så där, och det ser OK ut. Men som man sällan tänker på, så blir urringningar så himla mycket värre när man sitter ner och lutar sig lite framåt, så som man gärna gör när man sitter vid ett skrivbord. Och i dag, av alla dagar, var dagen då min chef tyckte att vi skulle prata jättemycket med varandra. Till och med ha ett kort möte. Och jag bara satt där och tänkte: "Herregud, han måste tro att jag har valt den här klädseln medvetet, herregud, han måste tro att jag jättegärna vill visa upp mitt cleavage, herregud, han kanske tror att jag är någon slags sexmissbrukare - det verkar ju vara på tapeten nu.." Det var väldigt obekvämt för mig. Kanske för honom också, men det förtäljer inte historien.

I morgon är det jag som sportar polo. Eller halsduk. Eller gasbinda trettio varv kring tuttarna.

Nu ska jag titta på Gossip Girl.
Hej då!