Life is a rollercoaster, you just gotta ride it

Tack, Ronan Keating för dessa vackra ord.

Anyhoodles, det är ungefär så det känns i dag. Den här tisdagen har varit ett evigt upp och ner och upp igen och så lite ner och kanske att vi är i en sväng just nu.

Pressat på jobbet, för lite lunch och hungrig hela dagen, stress stress stress för att hinna till P3 i tid, spelade in panelsamtalet (mycket roligt), kom hem och upptäckte att ett jävla rör läcker under diskhon, orkade inte, hade ingen mat hemma, försökte se RuPaul's Drag Race men det tog en evighet att hitta och min dator typ grät blod, läste jobbmailen cirka 3 000 gånger och fick stressklump i magen igen, kunde inte göra något eftersom jag (förhoppningsvis!) glömt kalendern på jobbet, letade fin paljettklänning åt kollega till hennes filmpremiär, insåg att jag måste dammsuga, insåg att jag inte äger en skiftnyckel, stimmade över att jag måste hitta någon slags VVS-person och så vidare och så vidare.

Nu verkar läget vara stabilt och då är det väl dags att gå och sova. I morgon råkade jag boka in ett morgonmöte trots att jag ska jobba kväll.

Jag vill tacka livet!