Låt er inte luras dock. Inte nog med att en av de åkande kräktes över cirka sju säten, utan karuselljäveln var en nära döden-upplevelse. Jag skrek i ren och skär dödsångest, oavbrutet. Började även gråta. Isabella var vitare än Snövit i skinnet när vi klev av. Tänk som det kan bli.
Efteråt (en ganska lång stund efteråt) fick vi trösta oss med våfflor.
Och därefter tog vi en promenad hem till Kasper. På väg hem till honom kan man se en hel del intressanta saker.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar