Sleepless in Malmö

I dag är City-artikeln publicerad. I den pratar jag kort om de sömnproblem som plågade mig i flera år. Ni kan läsa den här, genom att välja dagens datum.

City

Tidigare i dag blev jag intervjuad av City, och strax kommer en av deras fotografer hem till mig. Hade varit fint om jag hade hunnit dammsuga innan, men sådant är livet. Hoppas att jag slipper se efterbliven ut på bilden åtminstone.

Oh my

Är lite nervös över att läsa Malmöversionen av City i morgon, där jag viker ut mitt privatliv en smula. Jag och min stora trut.

Detta liv

Ytterligare en sak jag aldrig trodde skulle hända: har
precis blivit intervjuad av City angående Daniel och Vickans bröllop. Misstänker att det kommer i tidningen i morgon. Haha.

True true

För er som undrat: javisst var det jag som var "studentlivsexpert" i gårdagens City. Ska nog börja nyttja den titeln oftare.

Låt bögar ge blod

Minns ni att jag skrev en krönika i City för en tid sedan, och ondgjorde mig över den nya lagen för svenska blodgivare? I stora drag är den nya lagen ett skämt, eftersom den fortfarande exkluderar bögar och andra män som ligger med män.

Men det är inte bara i Sverige som vi har dylik diskriminerande lagstiftning. Även i USA (surprise, surprise) hindras män som har sex med män från att ge blod. Därför har nu en student i Kansas tagit upp kampen för att ändra lagen. Bra där! Ni kan läsa en artikel om honom här. Och glöm inte att gå med i gruppen på fejjan!

Om homosexuella blodgivare

I dag skriver jag krönika i Malmö/Lund-editionen av City om de nya reglerna för svenska blodgivare som börjar gälla den 1 mars - och som fortfarande diskriminerar gaykillar. Så plocka upp en City i närmaste gathörn och läs!

What happens at Fregatten stays at Fregatten

I dag var en rolig tisdagsmiddag. Det roligaste är lätt solidariteten. Vänskapen, om man så vill. När en berättar om ett riktigt jävla scoop spetsar både City, Nöjesguiden och Sydsvenskan öronen. Men lovar att inte skriva något förrän efter torsdag. Vi är indeed ett fint gäng.

Den ultimata sovlistan

Jag har alltid sovit dåligt. Alltid. Och när jag säger alltid menar jag verkligen alltid. Även som barn. Som tonåring, när mina vänner kunde sova till tre på dagarna, kanske jag någon enstaka gång sov till tio - men längre än så sträckte sig liksom inte mina sömnutsvävningar. Och numera innebär helg att jag vaknar vid sju, även om jag lagt mig efter tre. Jag har tuggat mig igenom olika sömntabletter genom åren, och räknat en helsikes massa får, men inget verkar fungera så bra.

Jag är kass på att sova på flygplan, i bil och på tåg. Så döm av min förvåning när jag helt plötsligt har börjat kunna sova på tåget på väg till jobbet. Delvis beror det givetvis på att inte ens jag tycker om att stiga upp så okristligt tidigt som klockan fem, och delvis på att jag lider av en konstant sömnbrist. Men främst tror jag att det handlar om resans soundtrack. Min resa är nämligen upplagd som följer:
1) Läsa Metro och City (E betalar tidningen hemma, så jag kan inte ta med mig Sydsvenskan).
2) Äta frukost (egentligen gillar jag inte att äta på det där viset inför främlingar, men vad ska man göra).
3) Sätta på musik och somna in.

Men inte vilken musik som helst, nej nej. Det är bara en typ som funkar. I nödfall kan man ta lite Patsy Cline, men framgångssiffrorna är inte lika höga i det fallet. Nej, det är bara Dylan som gäller. Och bara några speciella låtar.

Så här får ni mitt sovsoundtrack. Kanske kan det hjälpa någon annan.
"Don't Think Twice, It's All Right"
"Hurricane"
"It Ain't Me, Babe"
"The Sound of Silence" (med Paul Simon)
"The Times They are a-Changin"
"Desolation Row" (Men det visste ni ju redan.)

Sedan är jag framme och det är dags att ta sig an arbetsdagen. Som nu.

Kröniketips

Alexander Vickhoff (som jag händelsevis jobbade med i två hela dagar på Sydsvenskan i höstas) har skrivit en rolig City-krönika om vad han väljer att kalla Ett Valt Utseende. Den kan läsas här.

Men vän av ordning undrar ju liksom. Hur tänkte han egentligen när han valde samma rödrutiga skjorta på båda bylinebilderna?

Kröniketips

Sofia Petersen skriver i City en väldigt bra krönika om naturen och vad som är naturligt. Läs den här.

Hon är smart! Önskar bara att jag hade skrivit krönikeeländet först. Typiskt.