Jag tror att det är över nu

Jag tror inte att jag kommer att blogga mer. Jag började blogga för en massa år sedan, och på den här bloggen 2008. Mycket har förändrats sedan dess - privat, arbetslivsmässigt och inte minst med internet (!). Med Twitter, Instagram, Facebook och en massa andra plattformar, känns helt enkelt mitt behov av en blogg ganska icke-existerande. Kanske kommer jag att ändra mig och komma tillbaka. Jag kommer inte att radera något. Men jag kommer inte heller att skriva mer här just nu. Jag har inte tagit något aktivt beslut att sluta blogga, utan har helt enkelt märkt att jag faktiskt har väldigt lite att skriva om som jag inte redan har dryftat på andra ställen, främst på Twitter. Så, mina vänner, ta och följ @idagunnarsson där i stället. Eller @idamariag på Instagram. Och ta hand om er.

You know you love me.
XOXO

Dagens SD

Det har varit ett tag sedan jag körde en dagens SD, och det ber jag om ursäkt för. Men nu är det återigen dags. För nu har Levi Klausen, ledamot för Sverigedemokraterna i Filipstads kommunfullmäktige, varit i farten igen. Kvällen efter självmordsattacken i Stockholm skrev han följande i sin Facebook-status:
"Uppmanar alla nationalister att spika upp grishuvuden på ytterdörrarna!!! För att hålla muslimerna borta"

Vad ska man säga? SD kan putsa fasaderna bäst de vill, men sanningen kryper ändå fram här och var. SD är rasister. Punkt slut.

Citatet är hämtat ur en artikel i Expo, som ni kan läsa här.

Ett tips till fylletwittrare

Det har ju länge talats om att det borde finnas ett alkotest på mobilerna, så att folk slipper skicka sina fem i tre-sms till chefen av misstag eller ringa upp någon utlandsbekant när det var taxinumret som avsågs. Mig veterligen är det inte uppfunnet ännu, men nu finns en sådan tjänst för Facebook och Twitter: Fyllefilter. Testa! (Det är ju sorgligt att en sådan tjänst behövs, men någon kan den säkert hjälpa. Och så får man gulliga kommentarer om man klarar testet.)

Hatar!

Jag hatar folk som inte har Facebook. Och om de har det så hatar jag dem för att de har typ Sveriges vanligaste namn - de och femtusen andra cirka. Hur tänkte föräldrarna?! Hur som, hur ska jag kunna stalka folk och smygspana på dem etc etc när de inte finns på fejjan, va? Provade Google, men eftersom personen har ett sådant där jävla vanligt namn blev det ju en miljard träffar. Och oturligt nog var det samma namn som någon ordförande i något politiskt förbund och då var det så klart skitmycket om ordföraren och nada till mig. Åh! Frustrationen. Ska trösta mig genom att kolla upp något gammalt ex i stället. Blä.

Sociala medier in absurdum?

Jag är den första till att säga att sociala medier är fab. Men ibland undrar jag om det inte gått för långt. Som när jag loggar in på Sparbanken och möts av uppmaningen: "Följ oss på Facebook!" Varför skulle jag vilja följa Sparbanken på fejjan? Hur kul kan det vara?

Hej Bullen!

Jag har ett problem. Jag är Facebook-vän med flera av mina kollegor. Det går för det mesta väldigt bra. Jag kan sträcka mig till att det är trevligt. Men, till mitt problem. En av mina kollegor har ett Facebook-beteende som driver mig till vansinne. (Jag nämner inga namn, för jag är övertygad om att han följer den här bloggen.) Hur som, han skriver helt meningslösa statusuppdateringar hela tiden. Det är på nivån "Har fredags mys med taco paj". (OK, han särskriver inte, men ni hajar exemplet, njet?)

Bara det ovan hade varit tillräckligt för att få mig att fundera på att addera cyanid i hans matsalsmat, men till problemet: Han trycker "like" på alla sina egna statusuppdateringar! Jämt!! Även om det är en helt meningslös grej, typ att han frågar någon efter en bra mataffär, så ta mig fan är han där på like-knappen. Vad göra? Är det OK att ta bort en kollega från fejjan? Jag orkar snart inte mer. Fler hjärtan och meningslösa statusuppdateringar om kidsens fotbollsmatcher från alla mina Facebook-vänner och jag måste snart radera mitt konto och umgås med riktiga människor. Hujedamej.

Kanske jag borde skrivit till Magdalena Ribbing i stället? Vi känner ju nästan varandra. (OK, hon kommenterade på en krönika som jag skrivit en gång, men ändå. OK, hon kommenterade för att poängtera att någon annan använt hennes namn otillbörligen när han/hon kommenterade på min text. Men ändå.)

Peace out.

Dotterbolaget, jag älskar er

Titta vilken fantastiskt fin affisch som Dotterbolaget har gjort åt Queertopia! Är de inte bäst, så säg?



Så byt ut era profilbilder på Facebook och Twitter och gud vet var och sprid kärleken!

PS. Köp era biljetter nu, innan priset höjs den 7 juli. Nu gör vi historia tillsammans!

Låt bögar ge blod

Minns ni att jag skrev en krönika i City för en tid sedan, och ondgjorde mig över den nya lagen för svenska blodgivare? I stora drag är den nya lagen ett skämt, eftersom den fortfarande exkluderar bögar och andra män som ligger med män.

Men det är inte bara i Sverige som vi har dylik diskriminerande lagstiftning. Även i USA (surprise, surprise) hindras män som har sex med män från att ge blod. Därför har nu en student i Kansas tagit upp kampen för att ändra lagen. Bra där! Ni kan läsa en artikel om honom här. Och glöm inte att gå med i gruppen på fejjan!

Dagens låt

"Jag hatar män" - Elenette

Facebook är ofta en källa till irritation för mig. Mina "vänner" särskriver, lägger upp pinsamma bröllopsbilder (så hemska att de inte ens är roliga) och går med i idiotiska grupper. Den senaste i raden är folk som har blivit fans till "Riktiga män har skägg och inte nån rosa skjorta!!!"

Bara förekomsten av en sådan grupp får mig att hata manssläktet okontrollerat.

Hata fejjan

Alltså.. varför har jag blivit inbjuden till gruppen "Vi som älskar att dunka fitta" på Facebook? Sinnesrubbat ju. Varför gör folk sådana grupper? Och varför i all världen tror de att jag vill gå med i dem? I och för sig är det enda någon hittills har gjort i gruppen (jag har inte gått med utan bara kollat OBS OBS) att lägga upp en bild. Nämligen den nedan, som, ja, faktiskt är jävligt underhållande.


(Klicka på bilden för att se den större.)

Nu är det dags att vi snackar allvar

Nu kanske jag gör mig ovän med somliga, men det bryr jag mig inte om. Det här är viktigt. Lägg av att ha era ungar som er profilbild på fejjan! Hur ska jag kunna veta vem du är som friend requestar mig om du ser ut att vara en tremånadersbebis? Alltså, jag älskar när ni har hela fotoalbum med bilder på era små underverk på Facebook. (Särskilt om era barn är fula. Det är liksom en av de bästa aspekterna med ovan nämnda community.) Men i övrigt.. har ni inte alls någon personlighet kvar sedan ni tillverkat er egen Mini-Me? Snälla, snälla.


PS. I morgon ska jag på anställningsintervju i Danmark. Det kommer att vara en dansk där. Jag kan ingen danska. Sist jag var i Köpenhamn misslyckades jag till och med med att köpa ett glas vin. Åh, herre jesus.

Twitter-riktlinjer

Av någon outgrundlig anledning läste jag senaste numret av Cosmopolitan, där redaktionen gjorde sitt bästa för att guida sina läsare genom djungeln bestående av det som vi kallar sociala medier. De spaltade till exempel upp riktlinjer för hur man bäst bör använda sajter som Facebook och Twitter. För Twitter gäller enligt Cosmo att man inte ska uppdatera fler än tre gånger per dag - eftersom det i princip verkar som att man inte har något liv då. Verkligen?

Jesus, jag måste verka helt störd i deras ögon. I min värld är själva tanken med sociala medier just att använda dem, inte att ha ett konto registrerat bara för att. Dessutom verkar de ha missat att Twitter kan användas till andra saker än till att rapportera om vad man äter till lunch och vem den lunchen intas tillsammans med.

Har jag rätt eller har jag rätt?

Mer Queertopia

Missa inte att Queertopia numera finns på Facebook och Twitter. Bli vår vän!

Facebook-faran

En kille jag känner skrev följande i sin Facebook-status:
"har ännu en gång blivit ägd av bytet till sommartid."
Givetvis trodde jag att jag missat hela grejen och skulle komma för sent till jobbet. Men det visade sig att jag hade rätt och han fel. Två veckor ytterligare med vintertid. Man ser emellertid tydligt faran med Facebook. Tål att tänkas på.


PS. Om ni inte redan sett Twilight måste ni göra det. Het, het, het vampyr! Ge mig!

Yes, white and nerdy

OK, jag gick med. Nu ska vi se om det är något att ha. Om någon som läser det här har Twitter så får ni gärna leta reda på mig. Jag har inga vänner. Det känns som första dagen på Facebook.

Bloody YA

Jag borde inte snacka skit om Ystads Allehanda, för min vän Emilie Ekelund jobbar där, men deras sökfunktion på hemsidan är så dålig att jag dör. Hur jag än söker får jag fram noll träffar. Det kan ju bara inte vara möjligt. Bah!

På tal om något helt annat (eller ja, en rätt snygg övergång är det faktiskt, vilket ni kommer bli varse), så inte nog med att Facebook totalt äger oss medlemmar i evigheters evigheter amen - man ska verkligen passa sig för vilka bilder man lägger upp där. Bilden nedan (som föreställer mig och Emilie - voilá! - på fest) föranledde den här kommentaren från en vän på ansiktsboken: "skulle bara påpeka att det är ju MIN SCARFS! den ska jag ha tillbaka snart, annars är du en dödens lammunge." Typiskt!