Jag tror att det är över nu

Jag tror inte att jag kommer att blogga mer. Jag började blogga för en massa år sedan, och på den här bloggen 2008. Mycket har förändrats sedan dess - privat, arbetslivsmässigt och inte minst med internet (!). Med Twitter, Instagram, Facebook och en massa andra plattformar, känns helt enkelt mitt behov av en blogg ganska icke-existerande. Kanske kommer jag att ändra mig och komma tillbaka. Jag kommer inte att radera något. Men jag kommer inte heller att skriva mer här just nu. Jag har inte tagit något aktivt beslut att sluta blogga, utan har helt enkelt märkt att jag faktiskt har väldigt lite att skriva om som jag inte redan har dryftat på andra ställen, främst på Twitter. Så, mina vänner, ta och följ @idagunnarsson där i stället. Eller @idamariag på Instagram. Och ta hand om er.

You know you love me.
XOXO

Dagens låt

"Turn Your Lights Down Low" - Bob Marley & Lauryn Hill

Med sommaren kommer längtan efter Bobbans musik.

För övrigt är den här bloggen för jäkla tragisk just nu. Jag rekommenderar er som gillar mig att följa mig på Twitter eller Instagram i stället. Eller så kan ni läsa en rolig blogg i stället: Tobias Boströms. Jag kommer tillbaka med full kraft vad det lider.

Pausfågel

Kära läsare, jag har inte glömt er. Har ni glömt mig? Min frånvaro har blivit lite förlängd, på grund av en sjukhusvistelse. Men efter påsk får ni nog ta del av mitt OTROLIGT spännande liv igen.

Puss så länge!

Dagens låt

"(Du var) allt jag ville ha" - Idde Schultz

Livet va. You bitch.

Mobilblogging

Ja, jag är ju inte helt i radioskugga. Har min iphone med mig i min exil. Bloggar väl lite då, för att fördriva tiden. För ja, just nu känns det som det enda jag gör. Fördrev tiden ihop med min mamma och syster i dag. Var "på stan" (hatade alla andra människor som också var det), shoppade, fikade. Fördrev. Har sedan kollat lite L Word, käkat asmycket godis.. Vad vill jag säga med detta? Jo, att livet är ett enda jävla tidsfördrivande. Vill dra något gammalt över mig och komma ut om cirka fem år – om det inte vore för att jag har åldersnoja och helst inte vill bli en dag äldre. Ni fattar, just nu är jag värd för världens jäkla pity party. Ni är alla välkomna. Om ni vill kan vi begå kollektivt självmord. Fuck off, universum. Mottar gärna lite positiva nyheter nu, tack.

Det blev en bloggutmaning innan pausen

1. Vad gjorde du för tio år sedan?

Jag gick i tvåan på gymnasiet, rökte röda Prince och trodde att jag skulle bli en internationell höjdare efter gymnasiet. Jag spenderade dagarna på fik med mina klasskamrater, där vi var högljudda och jobbiga och drack fruktte och kedjerökte. Skolkade alltså en del. Men pluggade svinmycket också. På helgerna fixade vi falskstämplar och festade på ställen med 18-årsgräns. Vi drack tequila så vi spydde, hånglade med varannan person vi träffade och hade noll bakisångest dagen efter. Allt kretsade kring att ha så roligt det bara gick, hela tiden.

2. Vad gjorde du för ett år sedan?

För ett år sedan köpte jag min lägenhet, och gjorde mig redo att flytta från min kompis Elias, som jag bott inneboende hos i två år. Jag hade ganska nyligen börjat ett nytt jobb och var singel. Jag var ute mycket, flängde runt och drack drinkar, och spenderade för mycket pengar på kläder och för lite på mat.

3. Fem snacks du gillar

Alla snacks är så fett förbjudna i den diet jag har kört sedan i september. Men jag gillar dem. Åh, som jag gillar dem.

• Smörpopcorn
• Sourcream and onion-chips
• Dorritos
• Gott & blandat
• …och det mesta som inte är salta pinnar.

4. Fem sånger du kan hela texten till:

"City" - Billie the Vision and the Dancers

"Tunna skivor" - Siw Malmkvist

"This is the Year" - Marit Bergman

"Hugger i sten" - Lars Winnerbäck

"I Hope that I Don't Fall in Love with You" - Tom Waits

5. Fem saker du skulle göra om du blev mångmiljonär:

• Köpa en flashig bil med tillhörande chaufför.
• Sluta jobba.
• Resa mycket.
• Uppgradera mitt hem.
• Skänka pengar.

6. Fem dåliga vanor:

• Spelar för mycket Wordfeud.
• Snusar.
• Tränar inte.
• Äter för dåligt.
• Tycker för mycket om vin.

7. Fem saker du gillar att göra:

• Dricka vin på mysiga barer.
• Promenera i solen.
• Läsa tjocka böcker.
• Twittra.
• Kramas med familj och vänner.

8. Fem saker du aldrig skulle klä dig i eller köpa:

• Kött
• Alla typer av hattar
• Adidas-brallor
• Biljetter till Ladies Night
• Sex

9. Fem favoritleksaker:

• Datorn
• Min iPhone
• Min sodastreamer
• Bilar
• Sällskapsspel

10. Tio personer jag vill se göra den här utmaningen:

Alla som vill!

Catch ya on the flip side!

Nu kommer jag att vara utan pålitligt internet till och med slutet av mars. Därför kommer det troligen inte att bli några uppdateringar här. Men jag kommer tillbaka när träden börjar knoppa och solen hittat tillbaka!

Dagens mysterium

Någon har skickat blommor till mig, men vem? (De har inte levererats ännu.) Har kollat med Mamma och det är inte hon.

Dagens låt

Mitt liv just nu, inklusive felsjungningen:

Varför blir man arg när tiggare inte visar tacksamhet?

I dag gick jag förbi en man som satt och tiggde vid ingången till ett av Malmös köpcentrum. Framför sig hade han locket på en pizzakartong, i vilket han skrivit: "Hemlös. Skänk en slant." Jag såg honom redan när jag gick in, och blev genast sådär illa till mods som jag alltid blir när jag ser någon tigga. Det är absolut inte tiggandet i sig, utan det är den uppenbara, påtagliga fattigdomen direkt i min närhet.

På väg ut kikade jag därför i plånboken för att se vad jag kunde ge mannen. Hade inga sedlar, så jag fick börja rota i jackfickorna, där jag till slut bara lyckades kamma ihop fyra kronor. Jag gav dem till honom och bad samtidigt om ursäkt för att jag inte hade mer kontanter. Han tackade inte, som jag väntat mig, utan vände bort huvudet och mumlade: "Idiot."

Jag blev sur. Ska man inte tacka när man får något, va? Var jag inte just snäll och givmild? Jag tror att många reagerar som jag. Eller jag vet, för jag har resonerat om den här saken med många tidigare. Många blir rentav förbannade när de skänker pengar och inte får ett tack.

Men varför skulle den här mannen egentligen tacka mig? Vad är jag för svin som skänker honom fyra spänn på väg hem från en sväng på Systemet? Vad fan är det att vara tacksam över? Klart som fan att han inte sitter där och är tacksam. Hur skulle någon kunna känna sig tacksam i den utsatta situationen?

Och vad har vi för ett hemskt samhälle där folk tvingas tigga i köpcentrum för att kunna köpa mat? Fy fan.

Stand By Me

Och här är låten.

Om det inte blir vår snart kommer jag att skjuta någon/mig själv

Nej, det här är ingen förvarning inför förestående självmord. Men fan vad vinter, mörkt och kvardröjande julfattigdom suger. Jag vill ha vår, jeansjacka och gympaskor! Inte snö, fula (läckande) vinterstövlar och nariga händer.

Jag har cirka noll energi. Om det inte var för att läkarna redan kollat min bukspottsskörtel (stavas det så?) hade jag varit övertygad om att det var något seriöst (och troligen livshotande) fel på mig. Hur kan man vara så här trött och håglös utan att något är fel? Känner alla skandinaver så här på vintern? Och varför gör vi då inte gemensam sak och flyttar till, säg, Algeriet? (Där finns väl aldrig snö i alla fall?)

Till och med hundarna tycker att jag är tråkig. Jag är tråkig och bråkig och sömnig. Mest vill jag krypa ner i vår übermjuka säng under två täcken och komma fram i början på maj. Bara ligga där och mysa med dator, Wordfeud och en nikotikinjektion då och då. Men nej nej. Man ska jobba, bidra till samhällsnyttan, handla mat, tvätta cirka trettio maskiner tvätt i veckan och ha fredagsmys med tacos och tända ljus för att jaga bort kölden utanför. Hur fan orkar småbarnsföräldrar med vintern, med snor och overaller och borttappade vantar? Hur orkar de när jag knappt orkar med mig själv? Jag hittar ju inte ens mina egna vantar.

Om någon vill bjuda mig på en charterresa så är det helt OK.

Whitneys bästa

Whitney Houston är en av mina tidigaste idoler och har varit en stor musikalisk influens i mitt liv. Jag snodde kassetten Whitney (hennes andra skiva) av min storasyster, och det var till den som jag upptäckte att jag faktiskt också kunde sjunga. I timmar, timmar, timmar stod jag och sjöng med i hennes sånger. Nu i efterhand vet jag att jag inte hade ett dugg koll på texterna (var inte särdeles proffsig på engelska), men tonerna satt där - åtminstone tyckte jag det.

När jag blev äldre blev Whitneys musik skämsmusik. Delar av skivan Whitney kunde jag fortfarande spela på fest, men de smäktande balladerna lyssnade jag på i smyg. Men jag lyssnade mycket! Musiken kan visst vara banal och 80-talssmörig, men i mig rörde många låtar vid något speciellt. (Precis som Bodyguard gjorde! Hur många gånger har jag inte sett den? När jag var yngre var det kärlekshistorian som var lockande, men när jag blev äldre såg jag den för att skratta lite åt hur fjantig den är - men också för att njuta av musiken.)

När jag vaknade klockan sex i morse hade Del LaGrace Volcano skrivit på Facebook att Whitney var död. Jag blev faktiskt ledsen på riktigt. Jag vet inte mycket om Whitney och hennes liv, jag har aldrig sett henne live, och hon är inte min största idol på långa vägar. Men hon var nog min första, riktigt stora idol. Och det är faktiskt väldigt starka känslor som man har för en sådan artist! Så ja, det var deppigt på riktigt.

I dag har jag i princip bara lyssnat på Whitney. Både glad och sorglig musik. Och här kommer några låtar som enligt mig är hennes bästa (utan inbördes ordning dock).

Vilka är era favoriter?

Mer #homoriot

Jag har precis delat med mig av mina tankar och berättelser till #homoriot-podden i Ligga med P3. Håll utkik på hemsidan!

Pension

Det känns konstigt att tänka på redan nu, men jag måste ändå ställa frågan: Pensionssparar ni? Som den ordentliga tjej jag är tänkte jag att jag skulle börja pensionsspara när jag fyllde 25. Det hände inte. Borde jag ha ångest? Kommer jag att få sämst pension i Sverige när jag blir gammal? Hur gör ni?

Ny familjemedlem

Säg hej och välkommen till Lilly!

The excitement!

I dag börjar fjärde säsongen av RuPaul's Drag Race att sändas i USA. Jag är uppspelt som ett barn på julafton! Vad tror ni om den här säsongens tävlanden?

Beginners - värd att se!

Lite föräldradramatik, lite gayhistoria, lite kärlek, lite roliga utstyrslar, och lite gullig hund. Se den!

Les Mis på Operan

I går var jag och såg Les Miserables på Malmö opera. Jag visste inte riktigt vad jag skulle vänta mig. Kanske att en eller två skulle glänsa, men att resterande ensemble skulle vara mer medioker. Om jag hade fel! Vilken otrolig samling sångare och skådespelare! Dan Ekborg var helt jävla fenomenal.

Själva föreställningen vidrörde alla typer av känslor och det kom faktiskt en tår på slutet - inte på grund av att det var sorgligt, utan för att det var så himla mäktigt! Över alla förväntningar.

Les Mis spelas en tid till. Jag rekommenderar alla er som inte sett den redan att verkligen göra det. En riktigt underbar upplevelse!

Hej, det är synd om mig!

Jag har varit sjuk sedan i söndags. Jag inledde med magsjuka. När den gick över lyckades jag få feber, ont i halsen och förkylningen gud glömde. Så nu undrar jag: ÄR DETTA RÄTTVIST?