Vad händer?

Jag förstår att ni undrar över vad som ska hända med bloggen. Till exempel om jag över huvud taget kommer tillbaka. Och jag kan trösta er med att det kommer jag! Men tills vidare är bloggen i huvudsak pausad. Jag kan komma att skriva ett och annat inlägg emellanåt, men räkna inte med stor aktivitet. (För er som känner mig finns förstås den privata bloggen också, där jag avhandlar vardagen. Den kommer att försvinna när allt är som vanligt igen.)

I dag vill jag dock uppmana er att skriva på Vit jul-uppropet. Om man tvunget vill supa kan man göra det en massa andra dagar om året. Men förstör inte julen för kidsen.

Jul i hjärtat

Hur kan det komma sig att jag verkar vara den enda som gillar Dylans Christmas in the Heart? Sydsvenskans Engström gav den en ynka postryttare. Jag brukar hålla med Håkan. Det känns otryggt på något vis att inte göra det. Men damn it. Jag gillar Christmas in the Heart! Någon som är med mig?

Twitter-riktlinjer

Av någon outgrundlig anledning läste jag senaste numret av Cosmopolitan, där redaktionen gjorde sitt bästa för att guida sina läsare genom djungeln bestående av det som vi kallar sociala medier. De spaltade till exempel upp riktlinjer för hur man bäst bör använda sajter som Facebook och Twitter. För Twitter gäller enligt Cosmo att man inte ska uppdatera fler än tre gånger per dag - eftersom det i princip verkar som att man inte har något liv då. Verkligen?

Jesus, jag måste verka helt störd i deras ögon. I min värld är själva tanken med sociala medier just att använda dem, inte att ha ett konto registrerat bara för att. Dessutom verkar de ha missat att Twitter kan användas till andra saker än till att rapportera om vad man äter till lunch och vem den lunchen intas tillsammans med.

Har jag rätt eller har jag rätt?

Ny blogg

Den här bloggen fortsätter att vara pausad. Tyvärr upptar just nu mitt privatliv för mycket tid för att jag ska hinna med en seriös blogg. Däremot har jag startat upp en annan, väldigt icke-seriös och privat blogg där jag benar upp den senaste tidens händelser och berättar om min nuvarande vardag. Ni som känner mig får hemskt gärna adressen till den nya, tillfälliga bloggen. Skriv en kommentar här om att ni vill ha adressen, så mailar jag, eller skicka mig ett mail på min e-postadress eller på Facebook. Eller kom med er begäran på Twitter. Allt accepteras!

PS. Den är inte superspännande direkt, så hetsa inte upp er i onödan.

Pausfågel 2

Dagens låt: "Ingen soldat" - Lars Winnerbäck

Pausfågel

On top of everything: jag tror att jag fått någon typ av ryggskott. Tidigare i dag skulle jag lyfta tre tunga påsar med mat, samt en tung väska, och det bara small till på vänstra sidan i ryggen. Så nu måste jag sitta apdumt lutad till höger i en Quasimodo-pose för att stå ut. Great, just great.

Medan jag är borta

Här kommer några bloggar som ni kan roa er med medan jag internetpausar.

Vägen till helvetet kantas av goda intentioner
Fantastiskt rolig! Bäst citat just nu: "Men vad säger vi om päls egentligen? Tror att det blir nej. Känns lite obscent nästan. "Är ju djurvän liksom." Har ändå inte råd, och vill dessutom inte se ut som alla femtonåriga tjejer som läser Elin Kling och handlar på Gina Tricot. Nej bara. Provade även en pälsmössa, jag var dögöllig i den (jo på ricko, såg ut som en hamster med stora glasögon naawwww) men njet."

Dagens Lokaltidningsbesvikelse
Det är underbart med upprörda människor!

Awkward Family Photos
Som alltid!

Myror och mjölk
Det är inte bara man själv som har ett patetiskt liv, liksom. Bäst just nu: "Det värsta vore om min syster fick barn innan jag, vilket lär hända. Hon vill ha en liten Ängla eller Dylan inom bara några år. Jag vill helst vara en berömd författare och journalist innan, men just nu lyckas jag inte ens få ett receptionistjobb. // Ser ni tatueringen på bilden? Jag funderar på att berätta om den för våra föräldrar."

Katastrofala omslag
Always!

Trettioplus
Lagom bitter man! Bäst just nu: "I pausen mellan DIF och Assyriska zappas det över till Leilas mat på TV4+. Mitt i allt myspysbakande ser jag hur Leila skriver ner visdomsorden ömhet är passion i vila på en liten lapp, som hon smyckar bakverken med. // Det tycker jag var tänkvärt och fint. (Tvärtomspråket.)"

Bloggpaus

Av privata skäl kommer jag troligen att ta en paus från min blogg i ett par veckor. Bara så ni vet. Jag är tillbaka så snabbt det bara går. Och det betyder inte att jag inte älskar er.

The Wire

Vad tycker vi egentligen om trådlöst internet? Bra i teorin, men mindre bra när jag blir nedkopplad hela tiden och mina mail försvinner när jag försöker skicka dem. Dagens I-landsproblem?

Ullared

Att döma av det myckna twittrandet från dem som jag följer så missar jag verkligen något när jag inte tittar på Ullared. So be it. Jag klarar inte ens av tanken. Har varit där en gång. Det var hemskt. Inga fynd, och nej, billig plastfolie gör inte att resan betalar sig. Vill jag trängas med shoppinggalningar väljer jag hellre typ Oxford Street.

Dagens låt

"Tanken som räknas" - Lars Winnerbäck

"det är somliga dar
som man vänder sig om
och känner hur allting försvinner
hur man jagar och far
hur man snålar och spar
hur man lever så mycket man hinner"

Jag känner inte hur allting försvinner, även om jag när jag i går lyssnade på Noices "Romans för timmen" (där textraden "Du hade levt ungefär en fjärdedel av ditt liv, förstod hur det kändes att få leva på lånad tid" dyker upp) blev plågsamt medveten om att jag troligen har levt ungefär en tredjedel av mitt liv. Men jag känner däremot att jag verkligen lever så mycket jag hinner. Ibland lite jagat. På gott och ont.

Last night a celebrity saved my life

Last night a celebrity saved my life on the dance floor. Tack Isabelle Ståhl och Lisa Magnusson för att ni räddade mig från den obehagliga killen med halskedjan.

Hej helgen

I går kväll var vi på Skånes konstförening och tittade på utställningen Våld, eftersom det var vår fina vän Ellen som var curator. Chen Chieh-jens verk var outhärdligt starkt. Tyvärr var det samtal om våld som vi hoppats skulle vara lika starkt inte speciellt intressant för någon som inte pluggat konstvetenskap. Det blev klubben för inbördes beundran för hela slanten, tyvärr. Det blev dessvärre inte bättre av att rummet vi satt i var varmt som fan, och vi lyckades givetvis placera oss längst bak så att det var omöjligt att skaffa något att dricka - något annat än det ljumma man hade i handen vid det laget, vill säga.

Därefter gick vi i rask takt in mot stan igen och landade på Feministiskt initiativs Möllan-fest på Tröls. Såg Gudrun men missade intervjun. Tröls var trevligt, alla var glada och i dag är jag bara lite trött. I kväll blir det middag på Carib Kréol. Ska se hur det går att undvika problemet frukt i mat.

Dagens låt

"She Works Hard for the Money" - Donna Summer

Precis tvärtemot mig i dag. Nu ska jag strax gå hem och titta förbi min sömmerska för att se hur det går med min balklänning. Spännande!

Glory Days

I dag är det halvdag på mitt jobb. Vi har världens sötaste unge här, som tillhör min kollega Malin. Det är riktigt roligt. Jag ska göra en kort intervju vid tio, men i övrigt tar vi det ganska piano. Lyx lyx.

Trevlig allhelgona på er!

Rädda, larma, släck!

I dag har jag genomgått brandutbildning på jobbet. Jag hade oömma kläder. Jag har släckt brinnande tunna, samt brinnande man utan huvud. Väldigt spännande.

Nu ska jag snart lämna jobbet. (Har bytt om.) I kväll ska jag käka middag med pinglan Nathalie. Hemskt trevligt ska det bli!

Dagens låt

"Badlands" - Bruce Springsteen

I natt drömde jag en massa snurriga mardrömmar. Bland annat fick en man ett ben amputerat. Jag var inblandad i amputeringen. Mycket obehagligt. Så jag behöver pigga upp mig nu på morgonen. Med Bruce.

PS. Någon som vet vad det betyder när man är med och amputerar en mans ben utan att ge honom bedövning? Och så drömde jag att jag var tvungen att flytta, men i kollektivet jag tänkte flytta in bodde redan min mamma. Och egentligen ville jag inte alls flytta ifrån E. Drömtydning någon?

Lästipset

I dag påbörjar Sydsvenskan en Inpå livet-serie om döden på nätet. Intressant läsning här.

Jag är bortrest

Vi hörs på måndag igen! Hoppas att helgen är till belåtenhet.

Ja från Svenska kyrkan

Jippi! Svenska kyrkan sa ja till homovigslar. Fantastiskt! Och min gamle favorit Lennart Sacrédeus är förstås fruktansvärt upprörd, vilket bara gör att segerns sötma smakar ännu mer.

Ett inlägg ytterligare (hej onsdag)

I morgon bitti ska jag på en föreläsning med Bert Carlsson. Bert Carlsson! Vem bokar honom? Hur som, om ni vill att jag ska fråga något eller ställa till med en scen eller så, så lämna en kommentar med förslag. E föreslog att jag skulle döda honom, men när jag bad om att få låna med mig megakniven som vi av någon anledning har liggande i bokhyllan i vardagsrummet fick jag svaret:
- Tror du att jag är så dum att jag ger bort något med mina fingeravtryck på till dig?

Jaha.

Nu blir det både personligt och privat

Jag brukar inte blogga om min familj. Jag bloggar ganska mycket om mina vänner, men jag tycker att det är betydligt mer OK eftersom de valt att umgås med mig och känner till att mycket av min vardag hamnar på bloggen. Min familj är liksom släkt med mig vare sig de vill eller inte och bör därför skonas. Så resonerar jag. Men i dag gör jag avsteg. Min storasyster har verkligen varit underhållande och sådant kan bara inte gå obemärkt förbi.

För några veckor sedan bad min storasyster mig att beställa en bok till henne: Andreas Carlssons biografi (det är han med solbrillorna i Idol-juryn). Jag mådde lätt illa, men gjorde henne till viljes. (Anledningen till att jag fick beställa är att hon inte vågar beställa saker på internet. Jag vet.)

I måndags fick jag ett telefonsamtal från min syster då hon kryptiskt frågade om jag ville gå på stan med henne två dagar senare, efter jobbet. Lyckligtvis hade jag ett samtal med facket inplanerat, varpå jag tvingades säga nej. Lyckligtvis - eftersom det hon i själva verket ville var att jag skulle följa med henne till en bokhandel där Andreas Carlsson skulle signera sin bok. I stället fick stackars Mamma följa med.

När de i kväll kom dit upptäckte Mamma till sin fasa att tidningen var på plats. Mamma, som är något av en lokalkändis, förklarade för mig att hon skulle dö om hon hamnade i tidningen för att hon var på en boksignering med Andreas Carlsson. Hon tvingade min syster att gå därifrån. Sedan köpte Mamma ett par jeans i stället. En stund senare återvände duon. Min syster, som ju redan hade en bok, vågade inte ta upp den medhavda boken för att eventuellt misstänkas för snatteri, utan köpte sålunda ytterligare en av Andreas Carlssons (säkerligen fantastiskt dåliga) biografier. Mamma var förskräckt och tvingade henne att lova att hon skulle slippa få den i julklapp.

Så nu kan jag satsa en spänn på att den som kommer att dra fram nitlotten ut julstrumpan är jag. Typiskt.

Kvinnor ska se ut som kvinnor

Ja, ungefär så verkar den amerikanska skola resonera, som nekar en av sina elever att vara med i årsboken. Varför? Hon ville inte klä sig i långklänning, utan valde smoking vid fotograferingen. Läs artikeln här.

Jag blir så beklämd. När ska folk sluta att bry sig om vad andra har på sig? Vad rör det skolan om tjejen i fråga vill ha killkläder - och vem besitter rätten att bestämma vilka kläder som är vikta för dem med XY-kromosomer?

PS.

Länken till Sydsvenskan i inlägget nedan är numera inaktuell, då texten är ändrad på webben. Jag väljer dock att låta inlägget vara kvar - som en tankeställare till oss alla gällande hur vi använder språket. Jag vill också förtydliga att jag absolut inte menar något illa mot Niklas Orrenius, som jag tycker är en superbra journalist. Men exemplet visar hur otroligt enkelt det är att fastna i tankesättet "vi/dom". Och hur exkluderande vi journalister ibland kan vara genom en enkel miss.

Mer SD och islamofobi

I dagens Sydsvenskan skriver Niklas Orrenius återigen om Sverigedemokraterna, och om Jimmie Åkesson i synnerhet. Jämförelsen med Åke Green är väldigt intressant, i min mening. Läs!

Men en sak reagerade jag verkligen på, och det gör mig därför irriterad att texten inte går att kommentera på webben. Niklas Orrenius skriver:
"Problemet för SD:s trovärdighet är att de tar korn av sanning, ett här, ett där, och sätter ihop kornen till en nidbild av muslimer som inte alls är sann. De flesta svenskar köper inte partiets negativa bild av muslimer."

Stopp och belägg. Man måste vara mer försiktig med sina kategoriseringar än så. Niklas Orrenius gör sig tyvärr skyldig till ett klassiskt fall av "vi/dom": de flesta "svenskar" ogillar inte "muslimer" - som om orden vore dikotomier.

Mängder av svenskar är just muslimer. Islam är Sveriges näst största religion. Det vet egentligen Niklas Orrenius också, det är jag helt säker på.

Dagens citat

"Jag har inte koll på samtidskultur!"
Isabelle Ståhl, redaktör för Nöjesguiden Malmö.

Fregatten gör konst

Håll utkik efter guld i Seved i morgon bitti!

Islam och hbt

QX:s ledarskribent Jon Voss lägger sig i den debatt som blossat upp främst efter Jimmie Åkessons debattartikel i Aftonbladet, men också (framför allt i hbt-Sverige) efter dokumentären Sämre än djur. Jon Voss upprördhet går inte att ta miste på, men det gör inte hans argument i texten sämre. Och han skriver tänkvärda saker, bland annat:

"Att muslimer buntas ihop till någon slags enhet, påklistrad en rad negativa omdömen, är något vi som är homo-bisexuella [sic] och transpersoner väl känner igen utifrån egen erfarenhet. För drygt 60 år sedan delade vi plats med bland andra judar och romer i de läger som kom till efter många år av oförblommerade lögner, hets och hat. Den gången riktat främst mot judar, idag är det främst muslimer som beljugs."

Men, skriver han, islamofobin och främlingsfientligheten är lika med homohat. Och det är något vi inte får glömma bort. Människor som Jimmie Åkesson vill inte att någon ska avvika från den norm som han och hans gelikar har konstruerat.

Det enda jag saknar i ledaren är egentligen parallellen till den växande antisemitism som vi ser vid sidan av islamofobin. Jag tror personligen att Sverigedemokraterna tycker precis lika illa om judar som om muslimer - men de vet att ett parti som har rykte om sig att vara främlingsfientligt gör bäst i att inte prata skit om judar offentligt. Men bakom lyckta dörrar kan jag ge mig fan på att jag vet hur snacket går.

Saga om sexologi

Ni måste följa Saga Alm Mårtenssons blogg om sexologi. Hon skriver så himla bra och om så olika typer av ämnen att jag blir jättesugen på att läsa just sexologi - även om det innebär tillbaka till skolbänken. Jag ska baske mig göra det så fort jag får lite mer tid och inte pendlar typ tjugo timmar i veckan.

Mer Queertopia

Missa inte att Queertopia numera finns på Facebook och Twitter. Bli vår vän!

Sunday, lovely Sunday

Varför kan jag inte få ytterligare två söndagar den här veckan? Jag vill så gärna. Nyss hade vi ett superbra marknadsföringsmöte för Queertopia. Fina människor, fina idéer. Kommer att bli grymt! Nu ska jag och LL gå en promenad och jag ska försöka att undvika att tänka på att en arbetsvecka tar sin början redan i morgon. Vad hände med den här helgen?

Dagens låt

"In Private" - Dusty Springfield

Spotted

Malmö cirka 16.30: Maria Wetterstrand åkte buss mellan Centralen och Konserthuset. Hon hade stora problem med att förstå sig på det malmöitiska biljettsystemet, hoppade till varenda gång vår smått bindgalna busschaufför på sant Malmö-manér toktutade på bilister, och hoppade av genom bussens främre dörr, vilket givetvis fick mig att undra om hon är en van kollektivresenär (i motsats till den bild hon själv vill förmedla genom sin blogg).

Vem fanken hoppar av fram i bussen? Det vet ju alla att det är skottpengar på sådana.

Dreaming and hoping and wishing

Jag är på uppstuds, kan man säga. Och inte bara för att det är fredag. Men det är ganska ljuvligt det också. Hinner inte skriva mer nu. (Jag har ett busy, busy liv, I tell you - även om jag hade sovmorgon i morse och åt frukost i typ en halvtimme - wow!) Nu måste jag in till stan och leta upp en intervjuperson som envisas med att bo på en adress helt okänd för mänskligheten.

Dagens låt

"The Loneliest City of All" - Sahara Hotnights

Det är frost på marken, för kallt för de strumpbyxor jag valde att möta dagen i, och borde enligt mina beräkningar åtminstone vara fredag vid det här laget. Topp topp.

Livet

I dag känner jag mig ungefär som Johan Glans här.

Det är skönt att bli äldre

Det skriver Isabelle Ståhl på studentbloggen. Och det stämmer ju. Jag håller med henne om allt hon skriver. (Och ja, den fula tjejen i lugg är jag. Tack för alla fina bilder på mig som du sprider på internet, Ståhl. Låt mig få posera nästa gång, schyssta. Eller photoshoppa.)

Men nu ska ni få höra en sak som är kass med att bli äldre. Om man föreställer sig att man en lördag, till exempel i går, spelar Laserdome eftersom man firar SaraThyras födelsedag och föreställer sig att det är en störig unge som är med i motståndarlaget och som hela tiden skjuter på Grön Terminator (dvs jag) och som man därför börjar jaga men upptäcker att man har sämre mörkerseende än och sämre kondis, och därför typ snubblar på en ramp och vrider till sitt redan för flera år sedan skadade knä (korsbanden) så att man dagen efter haltar och har väldigt ont i sagda knä - ja, då är det rätt uppenbart kasst att bli äldre. Nu går det liksom bara ännu mer utför.

I'll be home for Christmas, you can count on me

Alltså, jag måste bara fråga. Har era föräldrar också börjat tjata om julen? ("Tänker du komma hem?", "Har du pratat med Pappa?", "Har du pratat med Mamma?", "Vad säger din syster?", "Har du hört att L kommer hem?" och, sist men inte minst, "Har du funderat på vad du önskar dig?") Jag vill vara tydlig med en sak. Jag tycker att det är väldigt härligt att jag har en familj som vill samlas. För det vill den. I alla fall ibland. Det är helt enkelt fint att vara välkommen till sin mammas trygga famn och kunna snylta på både tvättmaskin och kylskåp i några dagar. Och dessutom få julklappar! Men alltså, ärligt talat. Att dra igång det här snacket nu.. Det är oktober. Oktober! Det är miles to go innan det ens är advent.

Men för att återkomma till min fråga. Är det här normalt? Är det här något som försigår i andra familjer också, eller är det bara ett uttryck av min extremt yviga familj som till på köpet envisas med att bo i olika städer? Ska jag börja knåpa ihop en önskelista?

Hur konstigt som helst

Jag har haft Chers "Save Up All Your Tears" på hjärnan i tre dagar nu. Utan att ha hört den på flera år. Hur funkar sådant där egentligen? Någon som har en teori? Nu använder jag gerillataktik och lyssnar på den oavbrutet. Snart ska den vara ute ur skallen! Tur att den är ganska catchy i alla fall.

På tal om Fredspriset

Läs vad Tor Billgren skriver om saken. Bra!

Lägg ner Nobels fredspris

Ja, faktiskt. Nu är jag dramatisk, men det här är ta mig fan inte klokt. USA:s president? Är de helt jävla dumma i huvudet? Vad har han gjort för att förtjäna priset? Det är ett fett slag i ansiktet på alla de människor som kämpar i världen; inom FN, inom människorättsorganisationer, som privatpersoner. Jag vet faktiskt inte vad mer jag kan säga. Jag håller med Svenska freds.

Kontraster i rapporteringen

Nu är tyskarna glada! Berliner Zeitung är till exempel mycket mer nöjda med årets nobelpristagare Herta Müller än med föregående års. I stället för den skepsis Le Clézio hälsades med, möts läsaren nu av orden: "Seit Anfang der 90er Jahre und der Übersetzung ihrer Werke in mehr als 20 Sprachen gehört Müller mit Büchern wie 'Der Fuchs war damals schon ein Jäger', 'Herztier' und 'Heute wäre ich mir lieber nicht begegnet' zu den wichtigen Autoren im internationalen Literaturbetrieb." Tänk, så överraskad jag blir att just de gillar henne. Men strunt samma. Jag tror att hon är välförtjänt av priset.

(I egen, väldigt fri - och snabb och slarvig - översättning: Sedan början av 90-talet, och med sina verk översatta till mer än 20 språk, tillhör Herta Müller, med böcker som Redan då var räven jägare, Hjärtdjur och Idag hade jag helst inte velat träffa mig själv, de viktigaste författarna på den internationella litterära scenen.)

Nobelpris-dags!

Spännande! Vem tror ni det blir? Jag har ju som bekant satsat mina slantar på Joyce Carol Oates, men nu börjar jag mer och mer tro på Amos Oz. Men den riktiga skrällen vore ju om Tomas Tranströmer (äntligen!) fick priset.

Just nu sitter jag och skriver en artikel om kalaset ifråga, och kom att tänka på hur situationen såg ut förra året. Då skrev jag och Mattias Oscarsson den här intressanta artikeln inför utnämnandet. Och när det väl blev känt vem som tagit hem segern, skrev jag så här på min gamla blogg:

"det blev väl bra?
det var väl ett roligt nobelpris, tycker jag. en vit man såklart, men vad annat att vänta? allt annat är ju undantaget som bekräftar regeln och allt det där. tyvärr har jag inte läst något av le clézio, men jag kan glädjande nog säga att jag faktiskt kunde namedroppa en del titlar av honom. inte illa alls. men något som gjorde mig fundersam var att applåderna närapå uteblev när mr engdahl släppte bomben. jovisst, lite spridda skurar liksom, men inte alls som förra året, eller året innan det. jag led också av vanföreställningen att le clézio var ett tämligen okontroversiellt val, och det är det måhända - överallt utom i tyskland vill säga. såhär skriver berliner zeitung om utnämnandet:

"In Deutschland ist Le Clézio wenig bekannt, auch wenn zahlreiche Werke übersetzt wurden. Selbst der Literaturkritiker Marcel Reich- Ranicki musste passen. Er habe sich nie ernsthaft mit diesem Autor beschäftigt, sagte er nach der Preisvergabe der Deutschen Presse- Agentur dpa. Seine Kollegin Sigrid Löffler sprach von einer «einigermaßen bizarren Wahl». Le Clézios Romanen bescheinigte sie «Monotonie und Langweiligkeit». Das habe viele Leser und auch sie selbst immer abgeschreckt, sagte sie dem Sender MDR Info."

(i korta drag: tyskarna känner inte till honom trots att många av hans böcker är översatta till tyska, alla är förvirrade och litteraturkritikern sigrid löffler tycker att det är ett något bisarrt (stavning?) val av svenska akademien. hela artikeln kan ni lyckligt lottade tysktalande läsa här.)

men jag begriper mig då inte på alla här på hemmaplan som ska klaga på utnämningen. ärligt talat alltså, lägg ner tjatet om "folkliga författare". lägg ner tjatet om astrid lindgren. ja, hon har skrivit trevliga böcker, rasmus på luffen är hur gullig som helst, yada yada yada.. men inte fan kan den boken, eller för all del mio min mio, ronja rövardotter eller pippi långstrump hur gärna vi vill det komma upp i samma klass som, säg, camus l'étranger eller lessings debut the grass is singing. släpp det. och dessutom ser jag ingen som helst anledning till att ge priset postumt. ge det till författare i karriären som faktiskt har användning för pengarna, som behöver dem för att skriva. det är en aspekt man sällan tänker på.


nu ska jag lägga mig och läsa så att jag kan bli inspirerad och få ett fint språk och också håva in ett fint pris på min ålders höst.
godnatt!"

Vem har lagt ut mitt jobbnummer på en skämtsajt, va?

Det är inte så ofta som det ringer externt till mig på jobbet. Då är det i nio fall av tio Mamma eller Pappa. I ytterst sällsynta fall är det någon potentiell intervjuperson som faktiskt ringer tillbaka.

Men nu har något konstigt hänt, förstår ni. Flera gånger om dagen ringer folk fel. Nu på morgonen hade jag ett meddelande från en Roland, som på bred göteborgska sa:
- Jaå, dä va Rrroland her. Du haåde sökt meij!
Sedan sa inte Roland något mer.

Jaha, Roland, hur hade du tänkt att jag skulle ringa tillbaka till dig, va? Men sedan insåg jag förstås att om han hade velat att jag skulle ringa tillbaka på riktigt, ja, då hade han ju gett mig sitt nummer. Alltså utgår jag från att denna felringning, liksom de andra, beror på att någon lagt ut mitt jobbnummer på någon typ av skämtsajt. Så vem av er är det? Tills någon av er erkänner kommer jag att behandla er alla som misstänkta.

Jag har bara en sak att säga er

Ni fattar inte hur grym Queertopiafestivalen 2010 kommer att bli! Jag har precis haft hemsides-/layoutmöte med Therese och Alexander, och det här är så mycket större än jag först kunde föreställa mig när vi började prata om att anordna en festival. Det kommer helt enkelt att bli guld. Och alla ska komma!

Myten om mödomshinnan

På den här bloggen, som ska bli mycket intressant att följa, fick jag reda på att RFSU nu gör sitt bästa för att helt skrota hittepå-begreppet mödomshinna och introducera oss alla för (ta da!) slidkransen. (Synd att det ska låta ganska så oaptitligt, men sådant kan vi inte ta hänsyn till.) Här finns illustrationer på hur en slidkrans kan se ut, för den vetgiriga. Alltid spännande att lära sig något nytt om sin kropp! Hade varit ännu mer intressant att få reda på sanningen när det liksom begav sig, men så rättvist är ju tyvärr inte livet.

Fregatten-tisdag!

Har ni sett att det står om oss i senaste Nöjesguiden? Om vårt hemliga sällskap? Haha. Dock gick Ståhl lite lätt bananas när hon skulle göra oss inkognito, varpå vårt lilla tisdagsmys i det närmaste låter som en frimurarorden. I dag är det hur som helst åter dags att gå på plankan. Jippi!

(Och vet ni vad det bästa är? Jag har sovmorgon i morgon! Då är det nämligen dags för Sydsvenskans inspirationsdag i Malmö. Ljuvligt.)

Gissningslek!

Vem tror ni får Nobelpriset i litteratur? Jag tror kanske, kanske på Joyce Carol Oates, fast inte egentligen. För produktiv och o-creddig kanske?

Being Human

I natt har jag sovit typ ingenting. Vred och vände mig och var eländig. Fick komma in en timme senare till jobbet för att jag skulle samla ihop åtminstone tre timmars sömn. Och när jag kom till jobbet och berättade detta för min kollega Tina bad hon mig kolla almanackan. Fullmåne!

Jäklar, tänk om jag håller på att bli varulv.

Gone Gone Gone

Jag får ta och återkomma i morgon, hörni. Det är lite mycket just nu. Virus på datorn och grejer. Men tack vare Alfred och nyinhandlad extern hårddisk verkar det mesta vara på väg att lösa sig.

Ciao!

Gästspel

"Nej men", tänker ni. "Varför skriver hon krönikor i Lundagård? Hon har väl ett jobb? Och inte pluggar hon väl heller?"

Ni har så rätt, så rätt. Men nu är det som så här att min vän Axel råkar vara nämnda tidnings biträdande redaktör (och just nu t f redaktör). Han är en jävel på övertalning. Han smickrar en med att man är en fantastisk skribent, rolig och härlig, och sedan klistrar han liksom fast en i sitt spindelnät. Och inte mig emot, Axel! Jag tycker att det är väldigt roligt att skriva krönikor. Så jag kör på. Och på ett sätt är det lite trösterikt att ha en fot kvar i studentvärlden. Alla dörrar på glänt; precis tvärtemot vad Florence predikar i Chess. Hur som haver, den första fredagen varje månad kan ni avnjuta mina (obetalda) krönikor på Lundagårds hemsida.

Här är dagens. Notera fredagskänslan!

Nu ska jag iväg och träffa Karin med vän. De ska dricka vin och jag ska titta på. Jag tar la mig en cola och njuter av tillvaron.

Fröken sjuksyster, please

Är det någon som har sett Nurse Jackie? Är serien sevärd?

Dagens låt

I dag är det ingen fredagspepp. Jag är bara trött.

Heteronormen oh yes

Läste den här lilla "vetenskapliga" artikeln i Sydsvenskan och kände genast för att typ kräkas lite. Skrev ett försök till en dräpande kommentar, men den blev nog mest töntig. Jävlars, i dag är inte min dag.

Det jag (typ) ville säga var:
Alla män är inte hetero.
Jag tror inte att gaykillar mår dåligt av att umgås med män och bra av att umgås med kvinnor.
Kön är en social konstruktion!
Insinuerar artikelförfattaren att gaykillar skulle ha en sämre fortplantningsförmåga?

I dag har jag

- glömt paraplyt två gånger och blivit jätteblöt
- tvingats köpa ännu mer medicin - för 495 kronor
- blivit ovän med en fotograf

Men snart ska vi fika och sedan kommer allt att kännas mycket bättre. Och jag har faktiskt spånat ett mycket roligt filmprojekt i morse också.

Metros studenttidning har sexannonser

Lundagård avslöjar att Metros studenttidning inte bara har tillåtit en annons för en sexklubb - utan att sexklubben ifråga också förmedlar sexuella tjänster. Vilken grej! En riktigt jäkla bra story. (Och det var det här vi fick reda på i går.) Nu hoppas jag att nyheten sprider sig och att alla creddar Lundagård. Starkt jobbat av en ideell medarbetare, säger jag!

What happens at Fregatten stays at Fregatten

I dag var en rolig tisdagsmiddag. Det roligaste är lätt solidariteten. Vänskapen, om man så vill. När en berättar om ett riktigt jävla scoop spetsar både City, Nöjesguiden och Sydsvenskan öronen. Men lovar att inte skriva något förrän efter torsdag. Vi är indeed ett fint gäng.

Kvinnors rättigheter - mänskliga rättigheter

I morgon är sista anmälningsdag till Amnestyakademins kurs om kvinnors rättigheter:

"Malmö 10/10 kl 10-18 (sista anmälningsdag 30/9)

Pris: medlemmar i Amnesty 700 kr, icke-medlem 1 000 kr

Anmäl dig här: http://www.amnesty.se/informationutbildning/amnestyakademin/kurserochanmalan/

Kursbeskrivning:
På de flesta håll i världen erkänns inte kvinnors rättigheter som mänskliga rättigheter. Kvinnor utsätts inte bara i samhället utan också i hemmet. Det könsrelaterade våldet förekommer i alla samhällsklasser, hos alla folkgrupper och i alla kulturer: och förövarna går ofta fria. Även i Sverige.
Rätten att inte utsättas för könsrelaterat våld är i allra högsta grad en fråga om demokrati, jämställdhet och grundläggande mänskliga rättigheter. Ändå utsätts minst en tredjedel av världens alla kvinnor för allvarligt våld under sin levnad.

Det åligger varje stat att respektera, skydda och möjliggöra kvinnors mänskliga rättigheter, samt att förebygga och utreda sådana brott och bestraffa förövarna. Staterna ska också ansvara för att våldsutsatta kvinnor erbjuds stöd och ett fullgott skydd.

Kursen ger exempel på de kränkningar som drabbar kvinnor runt om i världen och belyser de dokument som ska skydda kvinnors rättigheter och staters skyldighet att respektera dessa och förhindra kränkningar. Du får även inblick i Amnestys arbete för kvinnors rättigheter och information om hur du själv kan göra skillnad."

Bloggtips

Ni har väl inte missat att Klubb Utopin har en blogg? (Utopin är ett så sanslöst bra initiativ att jag dör lite! Men tyvärr kan jag aldrig besöka den eftersom jag inte kan festa en torsdag och sedan stiga upp klockan fem på fredagsmorgonen. Men kul för alla andra!)

Regnbågsfestivalad

Haha! LL, med megafon i handen, dyker upp i slutsekvensen på Sydsvenskans lilla film om paraden. Som vanligt noterar jag dock att de mest visar upp transor, läderbögar och så vidare. Homos och queers och patrask som ser ut som vem som helst är väl för tråkigt att göra en film om, antar jag.

PS.

Ord från Klas-Ingelaz dansbandsorkester, som underhåller i Folkets park efter att paraden har avslutats: "Varje ny dans är en ny chans till romans!"

Nu är det lördag!

Final!

Klockan halv ett samlas Hardqueers block på Stortorget, och klockan ett avgår paraden. Kom kom!

Åh, fotovästen!

Andreas Ekström hävdar på Journalistens hemsida att fotovästen är på väg att dö ut. Det tror jag stämmer. Yngre killar tenderar att skippa västen. Men jag kan inte annat än att bli riktigt sorgsen. Hur sjutton ska manliga fotografers uniform se ut nu?

Uppdatering

GP har nu tagit bort artikeln som jag kritiserade i morse. På Second opinion skriver Elin Göthe en riktigt bra motartikel. Läs den här.

Jag blir så trött..

Jag läste precis denna korta artikel i GP, som handlar om att de sportbehåar som erbjuds värnpliktiga kvinnor i Halmstad inte håller måttet. Spännet går upp för lätt, de är inte flamsäkra och så vidare. Det är självklart jätteviktigt att skriva om. Men varför, varför den raljerande tonen? Varför det förnedrande avslutet: "Fortfarande finns dock inga besked om när amasonerna i Halmstad kan vara fit for fight." Jag blir så trött på manliga journalister. Kvinnliga värnpliktiga framställs som just det - kvinnliga sådana. Inte bara värnpliktiga som alla andra. Och amasoner? Jag kräks.

Hej Regnbågsfestivalen!

Just nu bor jag granne med Regnbågens hus. Regnbågsflaggan vajar stolt i vinden. Och man blir på gott humör när ett gäng överåriga transor stassat upp sig i all världens grannlåt och hänger där utanför. Det är riktigt fint. Och hade jag varit ledig i dag så hade jag inte velat missat följande punkter i programmet:

11.00-15.00
Regnbågsbarn - att växa upp med två mammor och två pappor
Hanne Gorton Lindblads foto- och filmutställning om Regnbågsfamiljer.
Arr: Regnbågsfestivalen
Plats: Barnens scen
Fri entré

17.00-21.00
Fittröra
Vem är född som man? Vem är 3-barnsmamma? Vem är konditor? Sussie Hedlunds utställning bryter gränser och visar på mångfald.
Arr: Regnbågsfestivalen
Plats: Regnbågshuset vån III
Fri entré

18.00-19.00
Onanist? Javisst! - onani i praktiken
Rulla bär, spela skinnflöjt eller reta påven. Fortfarande är onani tabu, men de flesta gör det någon gång, oavsett ålder, sexuell läggning eller bakgrund - och oberoende om man lever ensam eller i en relation. Vi talar onani och delar med oss av våra bästa tips!
Arr: RFSU-gruppen Malmö
Plats: RFSU
Fri entré

18.00-20.00
Hur påverkas vi av heteronormen?
Miljöpartiet håller seminarium om hur de landvinningar som görs av HBTQ-samhället också luckrar upp heteronormen. Hur och på vilket sätt förändras heteronormen av transan, bögen och flatan? På vilket sätt spelar klass och etnicitet in?
Arr: Miljöpartiet de Gröna
Plats: Miljöpartiet de Grönas kansli
Fri entré

19.00-21.00
Vad är hardqueer - Intersektionell solidaritet för något?
I april i år startades ett nytt icke-nätverk i Skåne. Sedan dess har det utförts en rad aktioner och här berättar gruppen om vad de har gjort, vad de har för planer och vad de menar med intersektionell solidaritet och hur du gör som vill engagera dig - kom och uppleva den sprudlande aktivismen!
Arr: Hardqueer Intersektionell Solidaritet
Plats: Regnbågshuset
Fri entré


Missa speciellt inte Hardqueer. Det är under deras paroll som ni ser mig på lördag.

Omdirigering

I dag får ni läsa mina kärlekskranka tankar på Syndrom i stället.

Tänkvärt om manlig omskärelse

Läs Vanja Berggrens gästkrönika i Kristianstadsbladet här.

Jag tycker att det är absurt att ta bort en del av kroppen på små bebisar. Oavsett religion. Oavsett eventuell smittspridning. Börjar vi tumma på det finns det säkerligen snart de som kommer med liknande argument för kvinnlig omskärelse.

PS.

Jag har bokat resa till London över nyår. Tyvärr räcker det inte. E säger att jag måste försöka ge fan i att vara så missnöjd med livet hela tiden - men hey, sådan är jag! Nä, skämt åsido - i morgon när det finally är helg och jag ska ut på landet till min pappa och bara ta det lugnt, då kommer jag att glädjas åt London. Bästa London.

PS2. Min kusin har börjat blogga tillsammans med sin kille. Det är så himla roligt att läsa! Snacka om skilda världar. De slår klackarna i taket i Italien och käkar hare och grejer, medan jag sitter i Kristianstad hemma hos min mamma och har fått mig en grönsaksbiff till livs. Ja, livet är allt bra rättvist. Haha.

PS3. I går fick jag åtta sprutor i benet. Tjo, vad det var livat.

När november närmar sig med stormsteg

Jag brukar inte bli deppig på hösten. Jag brukar glädjas åt kursstarter, nya fritidsaktiviteter, snygga höstjackor och spelkvällar med tända ljus. Nya Converse och planer, planer, planer. Jag brukar gilla hösten, gilla att allt blir som vanligt igen. Visserligen älskar jag sommar med värme och långa kvällar, men samtidigt för de med sig en känsla av undantag: "Så här är det inte på riktigt; det här är en anomali." Och delvis tror jag att sommaren därifrån får sin tjusning.

Nej, hösten brukar vara min dejtingsäsong, min klubbsäsong, min säsong för att skaffa en ny frisyr. Så varför inte nu? Varför känns just i år vetskapen om att livet är en tisdag i november klockan kvart i fem som något som får mig att vilja, om inte emigrera, så åtminstone rymma ett tag, bara bryta mig ut? Varför får vetskapen om att jag nu i flera månader framöver kommer att frysa om fötter, händer och näsa vareviga morgon som jag väntar på bussen mig att vilja börja böla?

Visserligen är det sömnbristen (som inte bara ger mig akne utan också ett stort jävla hål i huvudet av trötthet) som är en liten bov i dramat. Men ändå. Jag brukar inte bli deppig på hösten. Jag brukar vårdeppa. Pressen över uteserveringar och vårflirter och sommarsemestrar och jobb jobb jobb brukar bli tuff för mig. Man ska ju ha så himla kul hela tiden och hänga med på allt.

Så är det inte på hösten, och det är därför jag brukar gilla den. Då är det helt legitimt att stanna hemma en hel helg några kannor te, en trave böcker och en filt som enda sällskap. Ingen protesterar. Men så känns det inte nu. Det känns i stället som att november jagar mig både om natten och på dagen, och jag står mest stilla i någon slags tuggummiklet och kommer i ärlighetens namn inte så värst långt.

Som Lars Winnerbäcks "En vårdag i november". Fast ändå helt annorlunda.

Snart festival!

Biljetterna till avslutningsfesten på Regnbågsfestivalen är nu släppta. Kom kom och häng med mig!

Dirty Dancing no more

Gud, Patrick Swayze är död, såg jag på Sydsvenskan nu när jag kom till jobbet. Jag vet att det inte smäller lika högt som Michael Jacksons bortgång för gemene man, men i mina ögon gör det faktiskt det. En gång i tiden hade till och med jag Patrick Swayze (tillsammans med en vit stor häst, av någon konstig anledning) på en affisch på garderoben i mitt lilla flickrum. Inte för att jag då fattade någonting av hans sex appeal (och han har väl aldrig varit min kopp te senare heller, om vi ska vara helt ärliga), men han ingick på något vis i processen att bli kvinna. Att gilla Patrick Swayze var något som förväntades (en förlängning av heteronormen yada yada). Men visst, han var ganska snygg när det begav sig. Och Dirty Dancing kommer jag alltid att gilla, hur o-PK det än är. Så visst fanken är det lite sorgligt.

Jag älskar mitt liv

Sms från Marek, klockan 05.32: "Morgonstund har guld i mund!"

Nej, det har den sannerligen inte. Men jag har i alla fall fått en ny pendlingskompis. Jippi!

Vad är det för en dag?

Är det en vanlig dag?
Nej, det är ingen vanlig dag,
för det är Idas födelsedag.
Hurra hurra hurra!

Dagens låt

"Changes" - Gordon Lightfoot

Nu ska jag städa och baka. Underbara Erika och Måns kom förbi innan och uppvaktade. På jobbet bjöd de ut mig på lunch på stan. Alla är så snälla mot mig! Och det är inte ens den stora dagen ännu.

Födelsedagspepp!

Kollegial komplimang

Fina Åsa utbrast under vårt möte i morse:
- Tänk att du är så ung och samtidigt så himla kompetent!

Jag blev lite rörd nästan. I morgon fyller jag 24.

11 september

I morgon fyller jag år. Det innebär att jag har fått två födelsedagar förstörda på grund av det här datumet. Nu ser alla till att hålla sig i skinnet i dag, OK?

Den ultimata sovlistan

Jag har alltid sovit dåligt. Alltid. Och när jag säger alltid menar jag verkligen alltid. Även som barn. Som tonåring, när mina vänner kunde sova till tre på dagarna, kanske jag någon enstaka gång sov till tio - men längre än så sträckte sig liksom inte mina sömnutsvävningar. Och numera innebär helg att jag vaknar vid sju, även om jag lagt mig efter tre. Jag har tuggat mig igenom olika sömntabletter genom åren, och räknat en helsikes massa får, men inget verkar fungera så bra.

Jag är kass på att sova på flygplan, i bil och på tåg. Så döm av min förvåning när jag helt plötsligt har börjat kunna sova på tåget på väg till jobbet. Delvis beror det givetvis på att inte ens jag tycker om att stiga upp så okristligt tidigt som klockan fem, och delvis på att jag lider av en konstant sömnbrist. Men främst tror jag att det handlar om resans soundtrack. Min resa är nämligen upplagd som följer:
1) Läsa Metro och City (E betalar tidningen hemma, så jag kan inte ta med mig Sydsvenskan).
2) Äta frukost (egentligen gillar jag inte att äta på det där viset inför främlingar, men vad ska man göra).
3) Sätta på musik och somna in.

Men inte vilken musik som helst, nej nej. Det är bara en typ som funkar. I nödfall kan man ta lite Patsy Cline, men framgångssiffrorna är inte lika höga i det fallet. Nej, det är bara Dylan som gäller. Och bara några speciella låtar.

Så här får ni mitt sovsoundtrack. Kanske kan det hjälpa någon annan.
"Don't Think Twice, It's All Right"
"Hurricane"
"It Ain't Me, Babe"
"The Sound of Silence" (med Paul Simon)
"The Times They are a-Changin"
"Desolation Row" (Men det visste ni ju redan.)

Sedan är jag framme och det är dags att ta sig an arbetsdagen. Som nu.

Som Petter skulle sagt: "Mitt motto är som lotto"

När jag började på mitt nya jobb ombads jag att gå med på en miniintervju, för att småningom presenteras som en ny medarbetare i ett blad för personalen. Ja, alltså inte bara jag, utan alla som var just nya medarbetare. Så långt allt väl. Men i den här lilla intervjun förväntades vi klämma fram vårt motto. Motto! Fattar ni? Tusen tankar flög genom huvudet (OMG, ska jag behöva säga "carpe diem" liksom?). Det stod still på det kreativa planet.

Så här i efterhand har LL, min ständiga supporter, rett upp situationen - om jag någonsin skulle råka ut för samma sak igen (vilket hon tar som ganska troligt). Hon har sålunda delat ut lite ordspråk och motton att leva livet efter.
LL själv fick: "Guld ska guld ha." (Ett hemmabygge kan man kalla det.)
Erika fick: "Bättre fly än illa fäkta."
Medan jag fick det slående: "Bättre en fågel i handen än tio i skogen."

Men när det väl kom till kritan med intervjun var jag givetvis inte så slagkraftig. I stället klämde jag fram "ångra ingenting" och kände mig som Sveriges, och framför allt arbetsplatsens, största tönt. Så kan det gå.

Nej, nu får jag återgå till arbetet.
Trevlig tisdag!

Londondags

Nu börjar mina vänner boka den årliga Londonresan över nyår. Jag längtar! Jag behöver lite London. Ibland undrar man vad man gör i Malmö när man kan vara där.

Dagens låt

"Publikens klagolåt" - Maud Lindström
Hon är så fantastisk!

Och om ni vill pigga upp er ytterligare så är Mitt eget jävla Narnia som vanligt fab.

PS.

Såg senaste True Blood först i dag. Min gud så bra det är! Jag dör! Säsong ett kan slänga sig i väggen, säger jag bara. Åh, jag tror att True Blood numera faktiskt tävlar om förstaplatsen i världens bästa serie med Queer as Folk. Kanske L Word också, i och för sig. Mina topp tre bästa serier är det i alla fall. Sådetså.

Däremot är jag ledsen över att jag aldrig får tag på säsong fyra av Six Feet Under. Om någon har den så lånar jag gärna, OK?

Efterfestad

Roligast i går: Isabelle Ståhl försökte få en gratis efterrätt (som var till ett annat sällskap, bör tilläggas) genom att yttra de magiska orden: "Jag är chefredaktör för Nöjesguiden." Obetalbart.

(Hon fick den inte.)

Förtydligande

Jag gillar att vara hos Mamma. Hon är kul och jag får god mat och får tvätta hur mycket jag vill. Men borta bra och hemma bäst. Ni vet.

Kom hem nu

I kväll känns det som att jag också har varit på Daugavas botten, Lars Winnerbäck. Jag är så trött! Lite småless. Även om det är skönt att jag kan sova hos Mamma lite i veckorna så att jag slipper pendla typ tusen timmar om dagen till jobbet, så har jag en sådan himla hemlängtan. Efter löjliga saker som våra soffor som är mycket mer bekväma än Mammas. Saknar en större säng. Saknar mina egna rutiner. Vanliga rutiner, helt enkelt. Fast det är väl fint på något vis, att man vill hem. Och inte bort. Antar jag.

Här kommer en dödålig inspelning av "Kom hem nu". Jag skulle bjudit er på den på Spotify, om jag trott att Mammas internetuppkoppling klarat av en sådan övning. Det gör den garanterat inte.

Denna dag ett liv

Eller hur var det nu? Jag har oavsett vilket haft en väldigt produktiv dag. Sågade en film, pratade webb, webb och åter webb, påbörjade ett nytt projekt och hann också skriva en artikel. Snart ska jag gå hem för dagen. I morgon är det fredag och Lundagårdsfest och I can't wait.

PS. Om någon av er, kära läsare, är grym på akademisk brittisk engelska (gärna i översättning från svenska) efterlyser jag just DIG! Maila mig i så fall.

Dagens låt

"Desolation Row" - Bob Dylan

Jag älskar när den låten kommer när jag åker tåget på morgonen. Den är nämligen precis lagom lång (11:21) och lugn att man hinner somna in en snabbis.

Nu ska det jobbas. Ciao!

På arbetstid

Jag har funderat på en sak. Hur många journalister och mediemänniskor bloggar och twittrar i eget namn på arbetstid? Jag tror att det är väldigt många. Och är det verkligen OK? Egentligen inte, va? (Nej, jag kastar inte sten i glashus. Jag sitter visserligen på jobbet men min officiella arbetstid tog slut för tjugo minuter sedan.)

Dagens låt

"I'm Not Sayin'" - Gordon Lightfoot

I dag känner jag mig ungefär lika halvhopplös som Gordon själv. Han håller mig sällskap medan jag fixar med Queertopia-saker. Det går bra, men jag är egentligen alldeles för trött för att leva i dag.

Frågor jag aldrig trodde att jag skulle få del 1

Mail från gammal flamma: "Hej du, jag har en snabb fråga vet du hur länge man måste vaar gift om man ingår ett skenäktenskap?"

Om någon vet svaret på det, vilket jag inte gör, går det bra att bidra med den infon i kommentarsfältet. Tack!

TV-tipset

För er som ska ha en hemmalördag tipsar jag om MTV klockan 20.00. Tittarna får följa tre ungdomar som en del av serien True Life, och temat är: "I'm Bisexual".

Själv missar jag det dock. Jag ska inte vara hemma. Jag ska på Erikas 25-årsfest.

Arbetet går ut över mitt bloggjag

Det är sorgligt men sant. Jag har blivit någon slags svikare. Jag lovar att bättra mig. In the meantime får ni lyssna på en fin bit.

Första dagen

Det var en fantastiskt bra första dag, ska jag säga er. Otroligt trevligt. All nervositet försvann, även om jag fortfarande känner att jag inte har en aning om vad jag håller på med. Haha. Men ärligt talat, det känns väldigt bra. Jag är trött som om jag hade varit vaken några dygn i sträck, men det känns bra.

Dagens låt

Ni får en bonuslåt också.

I dag ska jag åka till Kristianstad. I morgon börjar jag nya jobbet där. Jag börjar bli sjukligt nervös. Men det får lösa sig, det får det.

Dagens låt

Åh, så fint det är!

I dag är jag hemma och tar det väldigt lugnt. Orkade helt enkelt inte med ytterligare en kväll i festens tecken. Jag tror att jag ska kalasa till det med ett avsnitt av Queer as Folk, gärna första säsongen. Jag har chips också. Toppen!

Dagens låt

Ljuvlig video dessutom!

Skydda HBT-personer mot våldet i Irak

Skriv på namninsamlingen här!

Hej, jag gör folk till kändisar!

Ida "Bobbo" Ragnarsson har blivit superpoppis efter min lilla frilansromans med min barndoms tidning BLT. Kul! Undrar när jag får en del av kakan. Ida, jag vill också gå på kändisfest, OK? För gamla tiders skull!

(OK, det kanske inte var enbart min förtjänst. Men ändå!)

Illa, jag mår illa

Jag var och handlade mat tidigare och kunde inte undgå att lägga märke till kvällstidningarna som trumpetade ut: "ÄR HON MAN?" Om Caster Semenya så klart. Jag fattar ingenting - vad håller medierna på med? Och det de gör, gör mig väldigt illa till mods.

Som vanligt skriver Anja Gatu bra om det hela här.

Hur man vet att man har kommit upp sig

Man blir bjuden på samma stora fest som några halvkändisar, sin gamla universitetslärare och en gammal chef. Check!

Efter gårdagen har jag bara en sak att säga

Nina Persson, gift dig med mig!


PS. Vi såg Orup i går också. Han körde nästan alla viktiga hits utom "Mercedes Benz". Jag och min vän Li grät av lycka. Om Nina är upptagen kan jag tänka mig att ta Orup i stället.

Genus gör gays

Nej, inte direkt. Men nu visar en studie det vi gamla genusstudenter själva är väldigt medvetna om, nämligen att åtta av tio studenter i genusvetenskap "säger att de ser annorlunda på sin sexuella läggning efter kurserna". Inte alla går från hetero till homo dock, utan gemensamt är att även de som tidigare såg sig som hbt, också kommit att ifrågasätta sin sexualitet. Läs mer här.

Underbara liv!

Just nu peppar jag så mycket på Queertopiafestivalen att jag blir lite galen. Vi håller på att boka in artister, och jag kan säga så mycket som att det kommer att bli fantastiskt!

Det är disco i sovrummet

Åh, Malmöfestivalen, bli tyst nu. Vi försöker faktiskt sova här, OK?

Men om vi bortser från det så har Malmöfestivalen också i dag muntrat upp mig. Vi åt lite festivalmat, slog oss ner en stund på Metro, försökte lyssna på ljudföreställningen Heterofil (för mycket ljud runtomkring, så jag kunde tyvärr inte koncentrera mig), och avslutade med Fanfare Ciocărlia som var riktigt bra. Jag orkade dock inte ge mig på bob hund i stan, utan vi tog en tv-kväll i stället. Hade jag emellertid vetat att min granne Malmöfestivalen skulle bjuda också på söndagsröj vid läggdags kanske jag hade tänkt om.

Malmöfestivalsrapport

Jag är inte överdrivet förtjust i Malmöfestivalen, och speciellt inte att den för i år bestämt sig för att bli vår granne. Men när Stefan Sundström spelar i Folkets park och delar med sig av sin Malmö-förälskelse kan man inte annat än gilla det. Fina Stefan Sundström! (Som i och för sig skulle mått bra av en hårtvätt, klippning och shoppingrunda, i den ordningen.) Det var nästan tio år sedan jag såg honom live sist, och det var tydligt att det gått lång tid. Inte bara utseendet hade förändrats, utan också scenspråket - och texterna. Det var betydligt mer improvisation i dag. "Hitler" byttes ut mot "Reinfeld" osv osv. Roande! Han hade dessutom gått och blivit ful i mun, kunde vi konstatera. I "Waow waow" sjöng han om att det var "fittigt" i Stockholm city och om runkande yuppies. Förvånande på något vis, så tidigt på kvällen! Men i övrigt radade han upp klassiker som "Fisk i en skål" , "Nån har slagit upp ett hål" och "Amors pilar". Underbart!

Jag hann också med en sväng på Moriskan och tittade på Kalle Haglund och Nour El-Refai (som någon fjant till manlig konfrencier inte var tillräckligt impad av för att orka bry sig om vad hon egentligen heter i efternamn, utan som konsekvent kallade henne fel). Nours show var för kort, men väldigt rolig, och Kalle Haglund var förträfflig.

Så tack, Malmöfestivalen, trots allt. Du är inte helt hopplös.

Hollywood nästa

Jag skrattar alltid åt rubriker av den typen, men i dag får jag tydligen dras med en sådan själv. I dag publicerar äntligen BLT intervjun jag gjorde med min gamla kompis, raringen Ida "Bobbo" Ragnarsson. (Den finns att läsa på webben, men tyvärr är den uselt redigerad där.) Och vad tror ni att de klämde till med för rubrik? Jo, just det! Det blev en "Hollywood nästa". Min första av det slaget, tror jag bestämt.

Dagens låt

"Abraham, Martin & John" - Marvin Gaye

Jag tänker alltid på hur ironiskt det är att han också blev mördad, om än vad som verkar ha varit av misstag, när han också var ung.


PS. Missa inte heller Dion som gjorde originalversionen.

Hej och hå - alla ska bli gifta!

Som de förlovar sig och håller på i det där kungahuset vi har! Och det är ju uppenbart lite synd om Madeleine-stackaren som bevisligen gått och väntat och väntat på att storasyrran skulle få tummen ur - så att det någon gång kunde bli hennes egen tur. Skönt att det äntligen blir av nu då. Om man nu ser saker som (hetero)giftermål och kungahus och fan och hans moster som något positivt. Det är olika det där.

Fregatten-tisdag!

En Fregatten-dag är alltid en glad dag. Jag rekommenderar er alla att börja med en tidigt-i-veckan-tradition (gärna ihop med ett gäng glada journalister). Det kickar igång veckan, och dessutom kan det ge dem som så vill en legitim anledning till att bli på lyset en helt vanlig tisdag. Eller äta gott, det är vilket man vill.

Kvällsjobb

Har påbörjat krönikan. Skriver så klart om sex. Känner mig som en snusktant. Hoppas att mitt pro bono case ger mig en plats i himlen, eftersom det jag skriver om snarare borde ge mig en enkelbiljett till det där lite varmare stället.

Jobbmåndag

Officiellt har jag semester till och med den 24 augusti, men i dag har det blivit en del roddande ändå. Jag har mailat en massa viktiga mail (bra där!), men främst har tyvärr min tid gått åt till att komma på ett krönikeämne - helt och hållet utan framgång. Det är helt tomt i skallen. Jag kommer inte på någonting som är det minsta roande. Krönikeämnen finns det förstås gott om, men jag vill ju gärna att slutprodukten ska vara en smula roligare än, säg, en artikel på ekonomisidorna. Jag vill helt enkelt förvandlas till Martina Haag i ett nafs (fast med bättre kunskaper i svenska än vad hon har). Kanske måste jag ta den där kvällspausen och följa med min vän Karin på filmvisning på Debaser trots allt.

PS. Förslag på krönikeämnen mottages tacksamt bland kommentarerna. Kör i vind!

Dagens låt

Jag kommer ihåg att jag verkligen avskydde den här låten när den kom. Jag brukade sitta och banda videor från MTV och ZTV, och den här låten spelades hela tiden - vilket störde mig något otroligt. Det tog faktiskt många år innan jag förstod att Depeche Mode var riktigt fina. Och rätt som det var så tyckte jag att den här låten var grym. Vilket den ju är!

Nu ska jag faktiskt sova trots att klockan bara är barnet. Vi har ätit banan- och kokospannkakor, jag blev suveränt uppassad, och är nu ruskigt mätt och trött. Tid för ett avsnitt av Dexter i sängen.

Dagens låt

Åh, så bra den är!

Nu ska jag och Gordon fortsätta med storstädningen som jag påbörjade i går. Exakt allting ska ha bytt plats när E kommer hem från sin semester i morgon kväll. Haha. Mitt system är givetvis mycket bättre. När det kommer till städning, organisering, finvikning och annat smått analt är jag i minst nio fall av tio vida överlägsen mina medtävlande.

Dagens låt

"I Want You" - Bob Dylan

En låt som speglar mitt dagshumör ganska så väl. Solen skiner, jag sitter på balkongen och läser, och på innergården grillar mina grannar. Som utomlands fast hemma. Älskar't!

Sing your heart out

I kväll var vi på den sista allsången på Debaser för säsongen. Så lyckat det var! Det allra bästa var att Marit Bergman kom dit och sjöng årets Pride-låt: "Casey, Hold On". Synd bara att Debaser är typ det mest straighta stället i Malmö. Men ändå.

Träffade också på min gamla klasskompis Thor som jag inte sett på fem år. Himla roligt! Allt var himla roligt! Känns otroligt tråkigt att packa ner sommaren bara, men det är väl inte så mycket jag har att säga till om i den frågan, tyvärr.

God natt!

Gossip Girl

I senaste numret av brittiska Glamour (passande nog med Blake Lively från Gossip Girl på omslaget) står att läsa att mer än två tredjedelar av kvinnor (brittiska kvinnor förmodar jag) medger att de endast lyssnar ordentligt på sin samtalspartner när det rör sig om skvaller. Över två tredjedelar! Haja hur mycket det är! Men givetvis kommer därför mina invändingar:

1) Hur har frågan ställts? Jag tror faktiskt inte ett dugg på att långt över hälften av kvinnorna inte lyssnar ordentligt på sina vänner, sin partner eller sina barn, utan i stället bara spetsar öronen när det rör sig om vem som satte på vem på senaste personalfesten.

2) Vad är motsvarande siffror för män - och varför redovisas de inte? Antar man att män inte skvallrar? Kvinnor skvallrar säkert i högre grad än män (åtminstone i traditionell skvallermening), men varför problematiserar man i så fall inte det - och hur vi kvinnor lär oss att vi ska skvallra om andra för att kunna interagera som fullvärdiga kvinnliga varelser? Fördomar säger ju dessutom oss att det är straighta kvinnor och bögar som skvallrar mest, och varför är det i så fall så?

3) Vad vill Glamour åstadkomma genom att redovisa det här resultatet? Visa på att kvinnor är precis så förbannat ytliga som många män ofta vill ha oss till att vara? Deras motiv är helt enkelt otroligt oklart för mig.

4) Vem står bakom undersökningen och varför har den gjorts?

5) Hur definierar man "kvinnor"?

PS. Nej, vi stryker femman. Det är nog alldeles för högtflygande i det här läget.

Serietips

Ta er tid att läsa Sara Granérs seriealbum Det är bara lite aids, om ni inte redan gjort det. Så bra! Rått, men på ett snyggt sätt som väcker tankar. Och otroligt roligt på sina ställen.

PS. Synd att inte Sydsvenskan upptäckt det som DN har. Sara Granérs serier publiceras nämligen i DN:s kulturdel på söndagar. Vad har vi i Sydsvenskan? Laban?

Grow up

Martina Haag skrev en gång en krönika om hur långsam barndomen är när man är mitt i den. Tiden mellan första klass och nian är som femtio år typ. Och så är det ju verkligen. Högstadiet varade minst tre gånger så länge som gymnasiet. För att inte tala om hur snabbt universitetstiden flög förbi. För det är precis där som det börjar bli så: att tiden bara flyger iväg. Varför sa ingen, medan man hade den där långsamma tiden, att det skulle bli så här? Att man en dag, rätt som det är, sitter och fikar med sina vänner och pratar giftermål och barn i stället för vem som har den mest orättvisa mamman. Att man, rätt som det är, bor med någon som har Underberg i kylen (hej Pappa, liksom), har en Volvo kombi som måste flyttas på grund av gatusopning, och en platt-tv så fancy att jag absolut inte fattar hur man får i gång dvd:n. Barndomen är löjligt långsam när man är mitt i den, medan vuxenlivet kastas på en som en oväntad tennisboll i skallen. För innerst inne känner jag mig oftast fortfarande som en förvirrad sjuttonåring. Trots pensionssparande och åderbråcksoperationer.

Debaser - mitt nya hem

Jag är ofta på Debaser. Och antalet kvällar där lär väl inte minska nu när jag bor granne med dem. Torsdag-lördag var jag där samtliga kvällar. Det är smått genant. Men samtidigt - där är ju så trevligt! Gårdagen på Debaser var det trevligaste på länge. Redaktör Ström gick bananas med hemmagjord bingo, jag drog roliga historier som en annan Släng dig i brunnen-deltagare, och Alfred, vars födelsedag föranledde festligheterna, såg väldigt, väldigt nöjd ut. Innan var vi dessutom på utomhuskonsert med Billie the Vision & the Dancers, som gjorde den bästa spelning som jag sett med dem någon gång. Det var helt enkelt succé kvällen igenom. I dag är läget dock annorlunda. Herr Ström skulle göra ett jobb om en bärsjalsträff i Lund (haha!), medan jag själv, samt min vän Li, gått och fått riktigt ont i halsen. Så nu är det definitivt slut på det roliga. Helgen är över. Och jag är ensam hemma och det är inget på tv och jag läste nyss ut John Ajvide Lindqvists Människohamn. Jag har helt enkelt skittråkigt nu.

Komplexa Pride

Jag vågar påstå att gemene man förknippar Pride med paraden. Med glitter och glamour, bögar i hotpants och transor med meterlånga lösögonfransar. Jag vågar påstå att gemene man inte vet ett skit om föreläsningarna och de andra aktiviteterna som Pride-besökarna ägnar sig åt. Och det är just det komplexa med Pride. Mediebilden blir så jäkla party. Fest fest fest, böghångel (alltid bögar) på ett flak och hej och hå. Som att homos var ett eget släkte som är bäst, allra bäst på att festa. Heteron kan inte mäta sig, nej nej. Jag skyller den här mediebilden på heteronormen. I förlängningen på de heterosexuella. Men många heteron vill väl när de utmålar homos på det här viset. De vill visa att de tycker att hbt-personer är precis lika mycket värda som dem själva - bara kanske lite mer party. Men det blir så fel. Det blir så himla fel när Malena Ernman skriver på sin twitter: "Tack alla bögar och flator! Ni är bäst!!!! Ha en härlig parad idag!" Där har vi det. Alla homos är bäst. Alla homos är så jävla party. Precis alla homos går i Pride-paraden. Undrar för övrigt om Malena Ernman tycker att bisexuella, queera och transpersoner är bäst också. Kanske borde fråga.

Här kan ni förresten läsa en krönika som jag skrev om Pride förra året. Jag tycker själv att den fortfarande håller väldigt bra, får jag lov att säga. Man kan ju dock notera att mycket hänt sedan förra året, åtminstone gällande äktenskapslagstiftningen i Sverige och avkriminaliseringen av homosexualitet i Indien. Och det är ju fantastiskt.

Missa inte

Fina Alexander som suttit i SVT:s morgonsoffa. Titta här.

Dagens bästa

Schulmans pappablogg

Jag vet inte vad det är med Alex Schulman (eller Alexander Schulman som min mamma envisas med att kalla honom) men av någon anledning gillar jag honom. Verkligen gillar. Speciellt nu med pappabloggen. Inte för att han är en pappa som bloggar om sitt barn, det har vi sett förr (tänk Korvasbloggen och hur hajpad den blev), men för att han gör det så jäkla roligt. OK, allt är inte roligt. Jag bryr mig inte om vad Charlie (det är alltså barnet ifråga) äter och bajsar och så, men mycket annat är faktiskt riktigt jävla roande. Till exempel det här inlägget om Charlies håriga rygg. Jag skrattade högt mot slutet.

PS. Kommentarerna på det inlägget är ganska roliga också. Det vill säga de som handlar om hår, helst där de hänger ut sina släktingar. Fantastiskt!

Grattis!

Grattis Isabelle Ståhl, som blir ny redaktör för Nöjesguiden i Malmö! Det kommer att bli hur bra som helst, det bara vet jag.

Gråtalåten

Har ni också sådana där sånger som ni börjar gråta av, alldeles oavsett om ni verkligen tycker att de är totalt fantastiska låtar? Det är liksom bara något med dem som gör en svag på något vis. Känner ni igen det? I går på jobbet spelades helt plötsligt "Proud" av Heather Small, och mes som jag är blev jag alldeles tårögd.

Bjuder därför på "Proud" i slutscenen av sista säsongen av Queer as Folk. Ljuvlig låt, ljuvlig serie.

Morgon i Rörsjöparken

Man av stor storlek, ser ut att vara bodybuilder, plockar upp hundbajs efter sin lilla, lilla pudel. Fantastiskt underhållande.

Konsten att interagera

Minns ni den gamla Hipp hipp-sketchen där en kvinna, lärare på en SFI-kurs, på bred småländska lär ut hur svenskar är och beter sig? Jag hade inte tänkt på den på väldigt länge - inte förrän jag nyss var med om ett äkta Hipp hipp-moment. När jag gick ut i trapphuset på väg ner till tvättstugan hörde jag halvvägs till våningen under hur en av ytterdörrarna där öppnades. Men döm av min förvåning när jag nådde andra våningen och dörren raskt smälldes igen. När jag småningom kom ner till bottenplan och öppnade källardörren hörde jag hur dörren där uppe öppnades igen och den boende gick ut i trapphuset. På riktigt valde han eller hon att gå in i lägenheten igen för att slippa prata med mig! Helt fantastiskt roligt!

Jag är Sveriges kanske tråkigaste människa

Det är lördag. Det är juli månad. Det är Möllevångsfestivalen. Min vän Li peppar mig för att gå dit. Jag tror inte att det kommer att bli så. Jag tror att det kommer att bli en hemmakväll med tillhörande tvättstuga. Jag är trött efter jobbet, sådant kan inte hjälpas. Men säg mig, när blev jag så jäkla vuxen?

Blogger leker Twitter 2

Oh my God. Jag har varit borta två dagar och på den tiden tappat 25 followers. Skammen, skammen.

Bloggavund

Alla andra har så snygga bloggar! Jag vill också. Framför allt vill jag ha en bild där jag inte ser ut som en fjortonåring i nattlinne. Så om någon av er ruvar på en grann bild av mig - hör av er! Vi kan till och med göra det till en tävling om ni vill.

Kompisavund

Medan jag är i flyttkartongshelvetet gör min fina vän och kollega Jenny New York. Eftersom hon reser med en bloggare är allt dokumenterat på niotillfem. Jag är så avis! (Och jag måste också bli bra på retusch så att även jag kan se så snygg ut de få gånger jag lägger ut bilder på mig själv.) Och jag vill också till New York! Vill vill vill!

Dagens låt

Vilket liveuppträdande va!

I dag ska jag flytta. Mina möbler åtminstone. Jag flyttar mig själv och det sista om några dagar. Jag orkar inte ta allt på en gång. Det har varit för mycket flyttande i mitt liv på sistone. (Ja, det är ganska synd om mig, tackar som frågar.)

Jobbkul

Det finns som bekant många sätt att driva sina kollegor till vansinne på under arbetstid. En klassiker är till exempel att förinställa kopiatorn på 200 kopior. Panik garanterad. Men min favorit, som jag gärna hänger mig åt på jobbet, är betydligt mer subtil. Nämligen att ändra inställningen på hålslagaren, förslagsvis till A5 i stället för A4. Fantastiskt roligt!

I heart Malmoe

Det finns många anledningar till att jag verkligen gillar Malmö. En anledning kom med en Facebook-inbjudan till en liten sammankomst under Möllevångsfestivalen:
"Vi bjuder bl.a. på våfflor, dildo-kubb och idéverkstad kring hur vi kan skapa ett (mer) feministiskt Malmö. Barn-, rullstols- och (nästan helt) vegan-vänligt. Så kom för fika, lek och politik med feministiska förtecken!"

Jag älskar den här stan! För inspiration: "City" av Billie the Vision & the Dancers från albumet I Was So Unpopular in School and Now They're Giving Me This Beautiful Bicycle från 2004. Ni kan lyssna på "City", och mer underbart, här.

Dagens låt

I dag önskar jag nästan att jag hade en modeblogg, så att jag kunde visat upp de fina fynd som jag shoppade ihop med Amy tidigare. Men så är inte fallet, så nu får ni alla leva i ovisshet. Kanske för all framtid. Nu ska jag duscha och svida om, och sedan påstår bruden som är van vid Barcelona-liv och inte mitt pensionärsdito att vi ska ut igen. Gud i London, säger jag.

Dagens låt

"Dom sista drömmarna del II" - Lars Winnerbäck

"livet pågår här och nu
så ta dig samman kära du
världen väntar på din hand"

Ibland behöver vi alla en sådan påminnelse.

Friday I'm in Love

Åh, så härligt med fredag! Solen skiner och jag vaknade innan klockan. Ljuvligt! I dag är det pressat schema. Jobba, kolla på lägenhet (fast jag tror att jag hittade the shit i går kväll), och sedan: Amy och Gangstah som är här från Barcelona! Jippi jippi!


Amy


Gangstah (som för övrigt fick skaffa eget pass inför Sverige-resan)


PS. Min granne borrar. Så här tidigt. Det är väl ändå inte OK?

Snabbjobbat

Damn, I'm good! Klar med artikeln tre timmar innan beräknat.

Dagens låt

Nu måste jag sätta fart med en artikel. Har en jobbig deadline i dag. Helst vill jag ut och sola på gräsmattan, men det kan jag så att säga se mig i stjärnorna om.

Hårpanik

Har ni sett reklamen för Doves nya deodorant? Dove Hair Minimising Anti-perspirant heter deras nya produkt - en produkt som vad det verkar ska förändra våra liv till det betydligt bättre. Revolutionerande! Nämligen: en deo som samtidigt tar bort håret under armarna.

Är det bara jag som reagerar? Vad är det här för hårpanik? Jag är absolut ingen låt-det-vara-naturligt-för-jag-är-så-hippie-tjej, men för guds skull - lite stubb under armarna har väl ingen dött av? Kan det här verkligen vara nyttigt? Vad är det för kemikalier i deodoranten, kan man ju också fråga sig. Det räcker väl som det är?

Förtydligande

Jag menade givetvis inte att jag gillade debattartikeln som jag länkade till i går. Den så kallade forskningen som de refererar till ger jag inte mycket för, och alla som allierar sig med Pär Ström är mina givna fiender. Jag är faktiskt väldigt besviken på Carolina Gynning. Jag gillade ju henne! Men artikeln i fråga roade mig ändå just på grund av sin brist på substans. Som vi konstaterade på Fregatten i går: sommartorka - nu också på opinionsplats.

I dag är det mycket

Först och främst, vem vill följa med mig till Pride i Köpenhamn? Kalaset börjar den 24 juli.

Och så har Duncan James från Blue (Ginger Spices gamla flamma) kommit ut som bi!

Och, ja, Litauen vill typ skicka alla homos till koncentrationaläger igen. (Vilken märklig rubrik de använt för övrigt. Vill man inte att läsarna ska förstå? Jättekonstigt.)

Avslutningsvis får vi dock pigga upp oss! Jag ville inte länka direkt för den här sajten är full av porrbilder, men den är fantastiskt rolig. Läs om den på QX först om ni är tveksamma.

Jag tänkte blogga

Det skulle bli ett inlägg om den fantastiskt underhållande debattartikeln i dagens Sydsvenskan i dag, men det blev så klart tisdagshäng på Fregatten med eliten av Sydsvenskan med vänner (gamla Lundagård) i stället. Så ni får läsa den själva och skratta åt eländet!

Jobba jobba jobba

Jag fick jobbet! Begärde dock en dags betänketid. Det här är galet. Att man inte kan planera sin tillvaro borde jag väl i och för sig ha listat ut vid det här laget. Livet ruskar om oss alla lite då och då. Men att man får ett jobb man inte ens sökt, det händer inte vareviga dag!

Dagens låt

I dag är jag i Kristianstad för att göra ett frilansjobb för BLT. Efter att det är avklarat ska jag ska mig till Pappa i Blekinge. Det är minsann Hälleviks nationaldag i dag. Vilket lyckokast! Haha. Pappa var uppspelt, så det blir säkert trevligt. Dans på bryggan är väl alltid en hit?

Det blir kanske inte mer bloggande förrän jag är tillbaka i Malmö på måndag eftermiddag/kväll. Bara så ni vet.

Trevlig helg!

Helt slut

Och i sockerkoma. Tivoli var roligt! Mest poppis hos V var sjörövarskeppen och den lilla bergochdalbanan. De åkte vi typ fem gånger var. Sista gången höll jag på att kräkas på grund av en allt för nyligen intagen belgisk våffla. Mitt i Tivoli-köandet ringde förresten en dam om ett jobb till mig. Ett mycket intressant jobb. Nu liksom. När hösten skulle bestå av författande. Ja, vi får se. Vi skulle pratas vid i morgon igen. Kul att vara på tapeten i alla fall!

Lite till

Åh, mer fab Freddie från Mr Bad Guy!

Dagens låt

"There Must Be More to Life than This" - Freddie Mercury

Jag har storstädat hela dagen. Och förberett lite inför flytten. Jomenvisst, det är dags nu igen! Men det är OK. Freddie har hållit mig sällskap.

I morgon ska vi åka till Tivoli. V är så uppspelt som bara en fyraåring kan vara. Det ska bli fantastiskt mysigt.

Förlåt för bloggfrånvaron

Men tisdagar innebär numera middag och dryck på Fregatten på Värnhem med det gamla Lundagårdsgänget. Det är fantastiskt, I tell you.

God natt!

Dagens låt

När jag blir gammal vill jag sitta i en läsfåtölj och dricka vin och lyssna på Edith och tänka att: "Nej, jag ångrar faktiskt ingenting. Inget alls."

Varje gång jag ska tänka och säga "Edith" så blir det för övrigt med Rikard Wolffs betoning - den han använder i "Paris". En fantastisk låt.


I kväll blir det filmvisning på Debaser återigen. Freddie Mercury den här gången. Det är en person som fascinerat mig sedan jag var liten, så det ska bli riktigt roligt.

Surrogat på Pride

Urban Johansson hörde av sig till mig i dag och berättade att Föreningen för surrogatmödraskap ska ha ett tält i Kungsträdgården under Pride för att stödja kampen för ett ja till surrogatmödraskap. Ni som ska på Pride ska gå dit och stötta dem, tycker jag!

Dagens låt

I dag gick jag hem tidigare från jobbet för läget var ganska dött. Det är härligt. Jag tänker mig lite Six Feet Under och mycket segande i soffan i kväll.

Tyskland kan minsann

En queer bröllopstidning!

New Delhi dansar och ler

Så blev den så kallade sodomilagen avskaffad - men bara i New Delhi. I resten av Indien gäller fortfarande samma lagar. Ett steg i rätt riktning dock. Och det troligaste är väl att resten kommer att följa med. En miljard människor. Det är mäktigt, det. Och jag kan tänka mig hur mäktigt det var i New Delhi i dag. Wow.

En Tomas Ledin-dag

Åh, det var ljuvligt vid havet i dag. Vi hade det riktigt fint och avspänt. Jag hann till och med läsa tio sidor i John Ajvide Lindqvists Människohamn. Men nu är jag hemma igen, svettig och eländig i min alldeles för varma lägenhet. Det är dock hög tid att göra något åt saken. Kvällen består av möte med Alexander Chamberland. Vi har ett projekt på gång som är amazing.

Allsång i parken

Moriskan har ju som bekant också allsång i sommar. Men jag hade missat att det var Mr Gay Sweden 2000, Jonas Hedqvist, som leder den. Han utlovar folkligt queer. Det låter himla bra när man läser den här artikeln. Vem vill följa med nästa onsdag?

Äntligen

Indien verkar vara på väg att avkriminalisera homosexualitet! Håll tummarna och läs mer här.

Kändisspotting

I går när jag och Erika var och solade i Västra hamnen var vi väldigt övertygade om att vi såg Jakob Hellman badandes. Och nu informerade Sara Berg mig om att han bor i Västra hamnen. Då var det ju han. Men hur kunde jag inte veta det? Och varför vill han bo på det där snobbiga stället? Det gjorde mig lite besviken faktiskt. Eller så är jag bara avundsjuk. Oklart.

För övrigt så var vi i går på indieallsången på Debaser. Bandet var väldigt orepat men i övrigt var det fantastiskt roligt. Rekommenderas!

Gatumusik är inget brott

Vad är det här för idioti som Göteborgs stad håller på med? Förbjuda gatumusik! Jag har aldrig hört något så dumt. Hur kulturfrånvänd måste man vara för att inte inse vilken viktig roll gatumusiken spelar dels i musikutvecklingen i stort, men också för själva staden? Vad vore Londons tunnelbana utan musikanter? Barcelonas strandpromenad? Blekare och tråkigare är svaret.

Här kan ni följa utvecklingen på bloggen Gatumusik är inget brott. Och skriv under namninsamlingen här.

Jag önskar att jag kunde varit i Göteborg i dag när en hel drös förbannade musiker ska ut och spela på gatorna. Fantastiskt roligt - dans och musik är världens bästa protestmetod. Ska bli spännande att se hur reaktionerna blir.

Kom ut!

QX har en gullig grej till augustinumret, nämligen att de efterlyser läsarnas berättelser om hur det var att komma ut. Max 1500 tecken och tio bidrag publiceras. Läs mer om reglerna här.

Artikelförfattaren Mats Bax ger exempel på hur texten kan se ut, och jag tycker att hans berättelse är urfin!
"Själv blev jag kär i en snubbe i en annan stad, på andra sidan landet. Kär. Det bara slog mig. Sådär att det gjorde ont.
Det här var sommaren 2007, samma sommar som jag brände exakt alla mina pengar på Hultsfredfestivalen och på att se en tjock dansk lappa till en domare i Köpenhamn och ta Sverige till EM-slutspel i fotboll.
Allt det kändes rätt värdelöst när jag med åtta spänn på kontot insåg att vad jag verkligen ville var att hålla om någon som jag då bara kände som en röst och ett par foton.
Den insikten skrämde skiten ur mig.
Jag har alltid svingat åt alla håll, men att varenda centimeter i kroppen värkte av längtan efter en annan kille sådär kändes… ruskigt bögigt. Obehagligt. Rätt, på ett rätt jobbigt sätt.
”Är det nåt? Du är så tyst.” Jo, det var något, och ja jag var tyst. I ett dygn, sen brast det.
Jag låg på rygg på en gräsmatta. På besök hos en vän, men asocial. Mobilen i handen och tummen på ”send”.
”Fan, man, jag har gått och blitt kär i den där snubben i götet. Har inte en spänn. Vad gör jag?”
Klick.
Trettio sekunder ångest.
Beep, beep!
”Har fört över 3000 till dig – åk ner imorn"

Dagens låt

Teknikhjälp behövs

Jag är tekniskt efterbliven, och det är ett faktum. Nu undrar jag helt sonika hur man gör för att få in sitt Twitter-flöde på bloggen? Alla de andra barnen har det ju. Jag vill också. Någon som kan förklara?

Ibland undrar man

Jag hade en mycket märklig dröm i natt. Jag ska inte gå in på några detaljer, men det lustigaste var att jag kommer ihåg att "Good Thing" med Rebecka Törnqvist spelades. Den låten har jag inte hört på år och åter år. Hur kan en sådan grej helt plötsligt hoppa in i ens tankar? Hur funkar hjärnan egentligen? Det gör mig frustrerad att inte förstå.

Konsertlördag

Trots att jag i dag ser ut som en hamster ska jag gå till Debaser och kolla på The Lucksmiths. Hoppas jag i alla fall. Återstår väl att se om resten av Malmö också tänkt sig det. Det blir i alla fall förfest (på läsk för min del) med den skånska journalisteliten. Bara det, liksom.

Det blir ingen blogg i dag

Jag är svårt traumatiserad av morgonens munoperation. Låt dem inte operera ut era visdomständer i underkäken utan att söva er, säger jag bara. Det finns inte en chans i helvetet att jag kommer att operera ut den återstående tanden utan narkos. Så är det med den saken. Nu ska jag och mina Citodon titta på Six Feet Under och försöka att förtränga allt som har med tandläkare att göra. Speciellt den här. Hade man inte tandläkarskräck innan man kom dit så fixade han effektivt till det. Tack.

Hur kunde jag ha missat det här?

Hela konceptet literal videos har ungått mig - tills i går då mina vänner var vänliga att introducera mig för den här fantastiska världen. Kolla in "Total Eclipse of the Heart" eller "I'd Do Anything for Love (But I Won't Do That)"!

PS. För att en gång för alla reda ut vad Meat Loafs ovan nämnda låt egentligen handlar om, så finns det en snubbe som helt enkelt tagit sig ordentligt med tid för att analysera den. Läs här.

Dagens låt

I dag är jag ledig. I eftermiddag ska jag picknicka i stadsparken i Lund med mina bästa tjejer. SaraThyra och Erika bland annat. I kväll lutar det åt en Debaser-repris. Jag är ju ledig i morgon också, så varför inte? Och på fredag ska jag operera ut en visdomstand som försöker klippa känseln i läppen, så något kul måste jag ju ha mellan mina härliga operationer.

Dagens låt

En sommarklassiker från 2004! Har alltid identifierat mig med den här låten. Haha.

Tips

Jag rekommenderar verkligen er att gå på filmvisningarna på Debaser. Vi var där i går kväll och tittade på The Clash-filmen. Supermysigt att sitta ute med filtar bland cigarettrök och en massa människor som alla tittade mycket seriöst på filmen! Och efter filmen spelades en hel drös The Clash och andra gamla godingar. Riktigt härligt. Nästa måndag är det dags för filmen om Pet Shop Boys. I'm so there.

Dagens låt

Den här fina biten kom på radion tidigare i dag. Jag hade glömt hur fantastisk den är.

Honey, I'm home

Jag är tillbaka i Malmö nu. I dag är mina två veckors sjukskrivning slut och jag ska åter till jobbet. Jag är inte överdrivet sugen, måste jag säga. Mest för att jag fortfarande är så trött efter midsommar att jag håller på att svimma. Men det var en fantastisk dag, så det får det väl vara värt!

Bloggfrånvaro igen

Hej och hå, det är så mycket som händer hela tiden! I dag åker jag till Kristianstad för att träffa en barndomskompis, och i morgon ska jag förbereda en massa inför midsommar och, ja, på fredag så brakar det ju loss. Så det kan bli klent med blogg de närmsta dagarna. Men det betyder inte att jag inte älskar er, OK?

Världen är bra liten

Lisa Enckell, en tjej som jag konfirmerades tillsammans med för sisådär tio år sedan, ringde nyss och bjöd in mig på ett event i Malmö. Hon jobbar numera på den framgångsrika PR-byrån Trimedia i Stockholm. What do you know? It's a small world after all.

Två snabba

Också nya Miss California, Tami Farrell, uttalar sig emot homoäktenskap. Även om hon försöker mjuka upp det hela genom att säga att man ska få älska vem man vill. Hur tänkte hon där, tror ni? "Lugna er, vi kommer inte skicka er till koncentrationsläger eller något sådant, men ni får inte gifta er, OK? Gud har sagt det."

På tal om amerikanska homohatare, så kan vi i en notis i dagens Sydsvenskan läsa att ett gäng kristna fanatiker (mitt ordval) i Wisconsin har ansökt om laglig rätt att få bränna Francesca Lia Blocks bok Baby Be-Bop. Boken handlar om en ung killes kamp med att acceptera sin homosexualitet. De kristna kallar boken antikristen och vill ha skadestånd för att de exponerades för den i ett bibliotek. Say what?

Spotted

Promoe på Möllevångstorget cirka 19.40 i kväll. Inte så värst uppseendeväckande kanske. Haha.

Bara därför bjuder jag på en fin klassiker.


Kvällen framöver ska jag ägna åt Wristcutters: A Love Story. Har ni sett den? Jag har hört att den ska vara super.

Over and out.