Visar inlägg med etikett Danmark. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Danmark. Visa alla inlägg
4 maj 2010
15 april 2010
31 mars 2010
Fasar inför morgondagen
Inte bara för att vägen till kontoret i morgon kommer att kantas av fulla ungdomar och danskspyor, för att majoriteten av människorna på mitt jobb är lediga, och för att jag måste stiga upp klockan fyra, utan också för att det i morgon är första april. Jag avskyr första april. Vad är det för roligt med att luras? Jag har aldrig fattat det. Det är töntigt, det är vad det är. Jag tycker att det är imbecillt att tidningarna hoppar på och skriver fjant om registreringsskyltar på cyklar och gud vet allt. Och alla arbetsgivare värda namnet ska skoja till det. Jag hatar det. Lägg ner, OK?
28 mars 2010
Tack och hej, helgen!
Eftersom mitt nya jobb har lite konstiga tider, och eftersom jag återigen pendlar (somliga lär sig aldrig), stiger jag på nytt upp kvart i fem om morgnarna. Det är inte så jobbigt som man skulle kunna tro. Om man går och lägger sig i tid, vill säga. Jag ska därför strax gå och duscha och tvätta håret (sådant hinns inte med på morgonen), och därefter ska jag lägga mig och läsa i Joyce Carol Oates Blonde. Jag är så party numera! Läggdags halv nio på kvällen. Jesus. Men i dag känns det som att det behövs, eftersom vi blivit av med en timme i och med sommartiden och allt det där. (Jag hade givetvis glömt att det skulle bli sommartid i natt och hade tvättid klockan sju i morse. Det blev helsnurrigt.)
Men detta är inte det värsta, mina vänner. Det är även så att jag inte alltid börjar samma tid. På självaste skärtorsdagen måste jag stiga upp kvart över fyra för att hinna i tid till jobbet. Haja hur tidigt det är! (Det är mitt i natten för en tjej som har en lång karriär av klubbande bakom sig.) Och det blir lite extra deppigt eftersom danskarna är lediga även på skärtorsdagen och i stället för att sitta på ett smockfullt kontor kommer vi att vara ett gäng håglösa svenskar som sitter där och fantiserar om gömda påskägg och fjäderprydda ris. Ja ja, livet är sällan rättvist. Tur att jobbet är kul i alla fall!
God natt på er.
Men detta är inte det värsta, mina vänner. Det är även så att jag inte alltid börjar samma tid. På självaste skärtorsdagen måste jag stiga upp kvart över fyra för att hinna i tid till jobbet. Haja hur tidigt det är! (Det är mitt i natten för en tjej som har en lång karriär av klubbande bakom sig.) Och det blir lite extra deppigt eftersom danskarna är lediga även på skärtorsdagen och i stället för att sitta på ett smockfullt kontor kommer vi att vara ett gäng håglösa svenskar som sitter där och fantiserar om gömda påskägg och fjäderprydda ris. Ja ja, livet är sällan rättvist. Tur att jobbet är kul i alla fall!
God natt på er.
22 mars 2010
Hjälp, tack!
Kanske någon av mina gulliga läsare kan hjälpa mig. Har någon av er jobbat i Danmark men bott kvar i Sverige? Hur gjorde ni i så fall med lönekonto? Danskt konto och överföring till Sverige? Brokonto? Vilken bank är bäst? Det snurrar i min skalle.
18 mars 2010
Der er et yndigt land
Det är en del att tänka på när man ska börja jobba i ett annat land. I dag tog jag till exempel tag i problemet med att byta min svenska a-kassa mot en dansk dito. Åh, herre gud, säger jag! När man inte förstår danska är sådana här projekt en aning svårgenomförda.
Danskarna tror tydligen inte så mycket på e-postkontakt, så jag var tvungen att ringa till a-kassan. Redan där blev jag svettig om händerna. Var tvungen att ringa till min pappa för att få stöd innan. Trodde ändå att det skulle gå ganska bra. Hur svårt kunde det vara liksom?
Ja, det var lite svårt. När jag ringde upp dem kom jag till en massa val. Vilket hade varit helt OK om de velat upprepa alternativen på engelska. Det gjorde de inte. Och alla val lät ungefär så här:
1) Spørgsmål om chabchamalacha (ohörbart)
2) Spørgsmål om chabchamalacha (ohörbart)
3) Spørgsmål om chabchamalacha (ohörbart)
4) Spørgsmål om chabchamalacha (ohörbart)
Jag tog alternativ ett. Varför inte liksom? Då bad en uppfordrande mansröst mig att knappa in mitt CPR-nummer (typ personnummer) och avsluta med fyrkant. Det hade jag ju inget, så jag struntade i det. Och tydligen var det optional för efter minimal väntan till hårdrocksmusik svarade en kvinna. Hon var glad och vänlig men tyvärr förstod hon inte vad jag sa och jag förstod inte henne. Exempelvis frågade hon mig när jag skulle börja jobba i Danmark och jag svarade på var jag skulle börja jobba osv osv. Jag var illröd i ansiktet och var tacksam över att hon inte såg mig. Har faktiskt fortfarande handsvett trots att det var typ tjugo minuter sedan vi avslutade samtalet.
Hur som haver, den danska damen började också fråga efter mitt CPR-nummer. Jag förklarade att jag ju inte hade något sådant eftersom jag inte börjat jobba i Danmark ännu. Hon sa att jag inte kunde gå med i a-kassan utan CPR-nummer. Jag förklarade att jag måste vara med från dag ett för annars förlorar jag eventuell ersättning från svenska staten. Det verkade inte bekymra henne. Hon bad mig glatt att återkomma med ett CPR-nummer. Men, och här kom hennes briljanta plan, först skulle jag - omgående! - skicka ett mail där jag skrev att jag ville bli medlem. Sedan skulle jag småningom komplettera med mitt CPR-nummer, och på detta vis räknas som medlem från första arbetsdagen. Superbra plan ju. Men med tanke på att hon bad mig skicka mailet till en vanlig "medlem"-adress och inte hennes privata känns det inte så vattentätt.
Dessutom är jag inte ens säker på att mailadressen blev rätt. Tog evigheter för mig att få ner den på papper. Minns inte vad snabela heter på danska men något jäkligt konstigt var det.
Danskarna tror tydligen inte så mycket på e-postkontakt, så jag var tvungen att ringa till a-kassan. Redan där blev jag svettig om händerna. Var tvungen att ringa till min pappa för att få stöd innan. Trodde ändå att det skulle gå ganska bra. Hur svårt kunde det vara liksom?
Ja, det var lite svårt. När jag ringde upp dem kom jag till en massa val. Vilket hade varit helt OK om de velat upprepa alternativen på engelska. Det gjorde de inte. Och alla val lät ungefär så här:
1) Spørgsmål om chabchamalacha (ohörbart)
2) Spørgsmål om chabchamalacha (ohörbart)
3) Spørgsmål om chabchamalacha (ohörbart)
4) Spørgsmål om chabchamalacha (ohörbart)
Jag tog alternativ ett. Varför inte liksom? Då bad en uppfordrande mansröst mig att knappa in mitt CPR-nummer (typ personnummer) och avsluta med fyrkant. Det hade jag ju inget, så jag struntade i det. Och tydligen var det optional för efter minimal väntan till hårdrocksmusik svarade en kvinna. Hon var glad och vänlig men tyvärr förstod hon inte vad jag sa och jag förstod inte henne. Exempelvis frågade hon mig när jag skulle börja jobba i Danmark och jag svarade på var jag skulle börja jobba osv osv. Jag var illröd i ansiktet och var tacksam över att hon inte såg mig. Har faktiskt fortfarande handsvett trots att det var typ tjugo minuter sedan vi avslutade samtalet.
Hur som haver, den danska damen började också fråga efter mitt CPR-nummer. Jag förklarade att jag ju inte hade något sådant eftersom jag inte börjat jobba i Danmark ännu. Hon sa att jag inte kunde gå med i a-kassan utan CPR-nummer. Jag förklarade att jag måste vara med från dag ett för annars förlorar jag eventuell ersättning från svenska staten. Det verkade inte bekymra henne. Hon bad mig glatt att återkomma med ett CPR-nummer. Men, och här kom hennes briljanta plan, först skulle jag - omgående! - skicka ett mail där jag skrev att jag ville bli medlem. Sedan skulle jag småningom komplettera med mitt CPR-nummer, och på detta vis räknas som medlem från första arbetsdagen. Superbra plan ju. Men med tanke på att hon bad mig skicka mailet till en vanlig "medlem"-adress och inte hennes privata känns det inte så vattentätt.
Dessutom är jag inte ens säker på att mailadressen blev rätt. Tog evigheter för mig att få ner den på papper. Minns inte vad snabela heter på danska men något jäkligt konstigt var det.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
