Lite livsskryt

Jag är så pepp på livet just nu! Snart är det påsk, och då drar jag till Köpenhamn för danskt firande tillsammans med, bland andra, Londons bästa böna. Och veckan efter det är det jag som drar till London. Äntligen, äntligen. Och allt annat som är så fint också. I dag är lyckan total.

Shoppingpåsk

Enligt media är påsken den helg då svenskar handlar mest, näst efter julen. I dag har jag gjort mitt bästa för att hjälpa upp statistiken, trots lågkonjan. På under en timme inhandlade jag ett par blommiga strumpbyxor, en ögonskugga, ett läppstift, hårsnoddar, underkläder, påskgodis, armband, örhängen, en orkidé, en bukett tulpaner, presentpapper och en mapp. Mycket starkt jobbat, om jag får säga det själv.

De blommiga strumpbyxorna (hemskt fina) och armbandet (med en katt med svarta stenar till ögon på) får nog följa med på påskinflyttningsfesten hos City-Isabelle (inte att förväxlas med Nöjesguiden-Isabelle, som visserligen ska dit, men enbart som gäst). Jag är hemskt pepp på långfredagsfestligheter!

Jag och danskarna

Herre gud, vilken rolig dag det var att jobba i Köpenhamn i dag. När jag gick från tåget klockan sex i morse var danskarna fortfarande ute och festade. Jag fick väja för en hel del ensamma vandrare som tog den långa vägen hem (det vill säga zick-zack). Och gott om glada danskar kom ut från 7Eleven med nya vodkaflaskor i högsta hugg. Det såg inte ut som att de behövde dem, men visst. Jag och mina kollegor skrattade gott åt danskarnas konstiga beteende. På jobbet i morse var vi först bara tre stycken på plats, vilket fick oss att bli oroliga över att årets aprilskämt var att den svenska redaktionen skulle jobba på skärtorsdagen och inte vara lediga som alla andra. Så var dock inte fallet. Så småningom droppade de andra in. Vi fick lyxlunch också. Läsk på jobbet och allt. Denna lilla påskvänlighet försatte oss alla i ett stadium av flams och trams som inte hade gått över till klockan halv tre då jag gick hem.

För övrigt jobbar jag numera hårt på min danska. Målet är att jag ska tala danska inom två månader (det är Kaspers tidsplan, inte min), vilket dock i dagsläget känns tämligen orealistiskt. Men jag har åtminstone lärt mig ett nytt danskt uttryck i dag: "Skal du have en tudekiks?" Det betyder ungefär samma sak som när skåningarna säger att någon ska "sluta böla". Det vill säga "gnäll inte", för oss från resten av landet. Användbart, aight?

Men nu är det påskledigt. Jag är ensam hemma och ska spendera skärtorsdagen med en påse ostbågar och Gossip Girl. Ljuva liv.

Glad påsk!

Fasar inför morgondagen

Inte bara för att vägen till kontoret i morgon kommer att kantas av fulla ungdomar och danskspyor, för att majoriteten av människorna på mitt jobb är lediga, och för att jag måste stiga upp klockan fyra, utan också för att det i morgon är första april. Jag avskyr första april. Vad är det för roligt med att luras? Jag har aldrig fattat det. Det är töntigt, det är vad det är. Jag tycker att det är imbecillt att tidningarna hoppar på och skriver fjant om registreringsskyltar på cyklar och gud vet allt. Och alla arbetsgivare värda namnet ska skoja till det. Jag hatar det. Lägg ner, OK?

Tack och hej, helgen!

Eftersom mitt nya jobb har lite konstiga tider, och eftersom jag återigen pendlar (somliga lär sig aldrig), stiger jag på nytt upp kvart i fem om morgnarna. Det är inte så jobbigt som man skulle kunna tro. Om man går och lägger sig i tid, vill säga. Jag ska därför strax gå och duscha och tvätta håret (sådant hinns inte med på morgonen), och därefter ska jag lägga mig och läsa i Joyce Carol Oates Blonde. Jag är så party numera! Läggdags halv nio på kvällen. Jesus. Men i dag känns det som att det behövs, eftersom vi blivit av med en timme i och med sommartiden och allt det där. (Jag hade givetvis glömt att det skulle bli sommartid i natt och hade tvättid klockan sju i morse. Det blev helsnurrigt.)

Men detta är inte det värsta, mina vänner. Det är även så att jag inte alltid börjar samma tid. På självaste skärtorsdagen måste jag stiga upp kvart över fyra för att hinna i tid till jobbet. Haja hur tidigt det är! (Det är mitt i natten för en tjej som har en lång karriär av klubbande bakom sig.) Och det blir lite extra deppigt eftersom danskarna är lediga även på skärtorsdagen och i stället för att sitta på ett smockfullt kontor kommer vi att vara ett gäng håglösa svenskar som sitter där och fantiserar om gömda påskägg och fjäderprydda ris. Ja ja, livet är sällan rättvist. Tur att jobbet är kul i alla fall!

God natt på er.

Våffeldagen häromdagen

Jag glömde så klart att jag skulle äta våfflor i helgen, eftersom jag missade våffeldagen i torsdags. Typiskt. Men man kan kanske göra det nästa helg? Då är det ju påsk och allt. Vill någon äta våfflor med mig i påsk? Säg till. (Jag kan till och med tänka mig att kompromissa gällande vilken sorts sylt vi ska ha till.)

Dagens låt

Påsken är alltså officiellt inledd. Alla åker från stan. Jag sitter ensam och skriver om Aleksandra Kollontaj. Eller skriver och skriver. Jag ska skriva. Men det fina vädret som jag fick en fin känsla av under min morgonpromenad distraherar mig. Jag vill också hem till landet. Promenera vid havet och sådana grejer.

I går kväll gick jag och min barndomsvän Li en promenad, som självfallet slutade i Folkets park, och pratade om vad vi saknar med hemstaden. Oftast inte så mycket. Oftast inget alls, i ärlighetens namn. Men det är absolut inte lika roligt att fira påsk ensam i stan. Utan påskbord och sådant. Det är inte synd om mig på något vis, och Li föreslog att jag skulle kunna gömma ett påskägg åt mig själv för att liva upp mig lite, men jag känner helt enkelt av instängdheten som bara en lägenhet i centrum kan skapa i en människa.

Men nu borde jag tänka på Jesus i stället. Han gillade som bekant inte heller långfredagen särdeles.

Påsk

I dag bloggar jag om påsken på kulturbloggen. I eftermiddag ska jag påskpynta. Helylle, oh yes.