Visar inlägg med etikett Drömtydning. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Drömtydning. Visa alla inlägg

6 december 2011

Dream a little dream

Jag drömmer alltid i färg. I säger att hon alltid drömmer i svartvitt. Någonstans har jag hört att människor som drömmer i färg är mer kreativa och mer utåtriktade. Men jag kan inte hitta det påståendet någonstans när jag nu letar. Jag har också hört att det är ganska ovanligt att alltid drömma helt i färg.

Vad vet ni om drömmar? Kan ni hjälpa mig med en bra länk? Jag är väldigt nyfiken på vad det betyder.

6 mars 2010

Nur geträumt

I natt drömde jag att jag, i kyrkan, bad en präst att dra åt helvete. Och så drömde jag att jag dejtade den där farbrodern i Brothers and Sisters. Känns både otrevligt och olycksbådande på samma gång.

27 oktober 2009

Dagens låt

"Badlands" - Bruce Springsteen

I natt drömde jag en massa snurriga mardrömmar. Bland annat fick en man ett ben amputerat. Jag var inblandad i amputeringen. Mycket obehagligt. Så jag behöver pigga upp mig nu på morgonen. Med Bruce.

PS. Någon som vet vad det betyder när man är med och amputerar en mans ben utan att ge honom bedövning? Och så drömde jag att jag var tvungen att flytta, men i kollektivet jag tänkte flytta in bodde redan min mamma. Och egentligen ville jag inte alls flytta ifrån E. Drömtydning någon?

28 juni 2009

Ibland undrar man

Jag hade en mycket märklig dröm i natt. Jag ska inte gå in på några detaljer, men det lustigaste var att jag kommer ihåg att "Good Thing" med Rebecka Törnqvist spelades. Den låten har jag inte hört på år och åter år. Hur kan en sådan grej helt plötsligt hoppa in i ens tankar? Hur funkar hjärnan egentligen? Det gör mig frustrerad att inte förstå.

27 februari 2009

På tal om tv

Jag borde nog sluta titta på tv. Har ni sett avsnittet av Grey's Anatomy när en patient slår sönder sin egen hjärna (som är oskyddad efter att de opererat bort en del av hans skallben) mot sänggaveln, allt för att få donera sina organ till en liten kille? OK, all heder till snubben. Men i natt drömde jag om eländet. Hjärnsubstans och grejer. Usch! Vaknade totalt genomsvettig. Hade liksom lyckats få med det äckligaste från Grey's Anatomy-avsnittet och sedan väva ihop det med det äckligaste i Låt den rätte komma in (ni vet i boken, blodplasma och sådant). OK, ingen mer tv och ingen mer läsning av äckliga böcker för min del. Det är tydligt att jag inte kan hantera det.

PS. Undrar vad mitt undermedvetna vill säga mig. Tough one, this one.

21 februari 2009

Hjärnans mysterious ways

Jag vet att somliga tycker att det absolut tråkigaste en människa kan berätta om är vad hon eller han drömde natten innan. Jag tillhör dem som tycker att det tvärtom är ganska skoj. Jag gillar att försöka lista ut vad mitt undermedvetna försöker tala om för mig medan jag sover; drömmar som ett slags brev från mig till mig (vilket i och för sig låter ganska obehagligt en dag som denna då jag just läst ut Fight Club, men skit i det.)

Men nattens dröm är en svår nöt att knäcka. OK, låt mig berätta.
Jag är jag. Det är sommar. Jag funderar på var jag vill åka på semester. Jag bestämmer mig för Thessaloníki (en stad som jag knappt vet var ligger och definitivt inte har varit i - jag har inte ens varit i Grekland). Med mig på resan följer en kvinnlig klasskamrat från lågstadiet (nu i vuxen form) och en kompis kompis (en kille som jag aldrig umgås med). Väl där solar vi och badar och har det allmänt gött. So far var det en mycket nice dröm. Det fanns en lång, vit stenpir som jag låg på stranden och tittade på. Hur fint som helst. Sedan ville jag äta lunch och då visade det sig att i Thessaloníki bodde tydligen en av mina bästa vänner (det vill säga hon är en av mina bästa vänner i verkligheten också). Dock gick hon omkring topless och hade jättehåriga bröstvårtor, så jag ville inte vara med henne eftersom hon skrämde mig (och rädslan satt i även efter att jag vaknat). Jag gick och åt lunch ensam. Satt vid ett tvåmansbord på en restaurang. Jag åt sallad (vilket jag aldrig skulle få för mig att beställa). Och hela tiden som jag satt på restaurangen spelades Patsy Clines "San Antonio Rose" i bakgrunden, fast ganska högt. Om och om igen. (Jag har självklart hört den låten tidigare, men jag visste inte att jag kunde den. Skumt!)

OK, mina vänner, hur lyder diagnosen?