Hej

Jag har precis, ungefär, gråtit ihjäl mig till senaste avsnittet av Grey's Anatomy. Ville bara berätta det.

Dagens låt

"Tinderbox" - Elton John

I dag har jag varit duktig. Styrelsemöte med Queertopia, städning och matlagning. Nu ska jag gotta mig med ett avsnitt av Grey's Anatomy. Because I'm worth it!

Nya perspektiv

I dag har jag för första gången besökt akuten på Malmös sjukhus. Det var lite för lite Grey's Anatomy, men ändå ganska spännande. Fanns en hel del dassiga människor att spana in där alltså! Och alla läkare och sköterskor var glada och skojfriska. Kanske för att jag och E skrattade ganska oavbrutet - E på grund av bakfylla och jag eftersom den snälle doktorn gav mig morfin. Eller ja, alla uppskattade inte vår humor. När E frågade röntgenläkaren om han inte bara kunde ta och amputera foten eftersom det verkade enklare, svarade doktorn att det "inte skulle löna sig samhällsekonomiskt". Tjo, vad det var livat i holken liksom!

Men ja, resultatet av fyratimmarsbesöket blev en dom om kryckgång de närmaste åtta-tio veckorna. Opeppen på det. Men inget ont som inte för något gott med sig. Jag kommer att få de grymmaste armmusklerna i Malmö.

Och en tanig och rälig fot, men det får vi bortse från nu.

På tal om tv

Jag borde nog sluta titta på tv. Har ni sett avsnittet av Grey's Anatomy när en patient slår sönder sin egen hjärna (som är oskyddad efter att de opererat bort en del av hans skallben) mot sänggaveln, allt för att få donera sina organ till en liten kille? OK, all heder till snubben. Men i natt drömde jag om eländet. Hjärnsubstans och grejer. Usch! Vaknade totalt genomsvettig. Hade liksom lyckats få med det äckligaste från Grey's Anatomy-avsnittet och sedan väva ihop det med det äckligaste i Låt den rätte komma in (ni vet i boken, blodplasma och sådant). OK, ingen mer tv och ingen mer läsning av äckliga böcker för min del. Det är tydligt att jag inte kan hantera det.

PS. Undrar vad mitt undermedvetna vill säga mig. Tough one, this one.