"När jag dör" - Ola Magnell
Det görs alldeles för lite sådan här musik nuförtiden.
Visar inlägg med etikett Ola Magnell. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Ola Magnell. Visa alla inlägg
23 maj 2011
29 december 2010
20 mars 2009
Ja, något ska man ju göra en fredagskväll
Kvällens projekt: att skriva en ny version av François Villons "De hängdas ballad" med sikte på den skånska poliskåren. Det blir bra grejer faktiskt! Mästerligt, om jag får säga det själv! Kanske väntar mig en karriär som revylåtskrivare. Eller kanske jag borde tävla med Ola Magnell i Dylan-tolkning. Bara en tanke. Här finns en härlig version av "Lily, Rosemary and the Jack of Hearts". Häng inte upp er på att texten som någon tjomme lagt in inte stämmer med hur Ola sjunger.
PS. När jag i dag sa att jag skulle gå hem och ta det lugnt i kväll, ensam, frågade en inte särskilt bekant 19-åring om jag inte var ledsen över att jag inte hade någon pojkvän. Haha. Som att det redan var kört för mig på kärleksfronten alltså, och att jag var riktigt, riktigt tragisk. Om hon vetat att jag skulle komma att sitta hemma och skriva ny text till en dikt av en 1400-talspoet hade hon nog avlidit.
PS. När jag i dag sa att jag skulle gå hem och ta det lugnt i kväll, ensam, frågade en inte särskilt bekant 19-åring om jag inte var ledsen över att jag inte hade någon pojkvän. Haha. Som att det redan var kört för mig på kärleksfronten alltså, och att jag var riktigt, riktigt tragisk. Om hon vetat att jag skulle komma att sitta hemma och skriva ny text till en dikt av en 1400-talspoet hade hon nog avlidit.
Etiketter:
Bob Dylan,
François Villon,
livet,
Ola Magnell,
polisen
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)