Bitter eftersmak av Melodifestivalen

Melodifestivalen i går gjorde mig tyvärr väldigt arg. Först blev jag råförbannad på Sean Banans bidrag. Något mer rasistiskt än så får man väl leta efter! Hur har det kommit med? Och att den låten dessutom fick inleda alltihop kändes helt galet.

Sedan blev jag sur när Afro-Dite skulle uppträda. Gissa vilka artister som fick gå fram till hiphop? Jo, de tre svarta. Och gissa vilka som hade tre svarta dansare?

Men alltihop gick så sjukt överstyr när programledarna skulle börja håna homosexuella (vilket tydligen är lika med bögar). Hur fan resonerade de där? Jag blev både förbannad, ledsen och besviken. Här är ett blogginlägg om pausunderhållningen, som jag verkligen tycker att ni ska läsa och begrunda.

Skäms, SVT, säger jag!


PS. Och då har jag inte ens nämnt Thorsten Flincks förbannade sexistiska tilltag..

Dagens låt

"Touch Your Woman" - Dolly Parton

I går såg jag äntligen Jag är min egen Dolly Parton. Den finns på Dox på SVT Play nu. Se den! Den var underbar, naken och berörande. Bara se den.

Uppdatering

Tydligen återupplivar SVT även Har du hört den förut? Nu förstår jag inte vad som pågår.

Året med eller om kungafamiljen

Jag ramlade över en intressant artikel under eftermiddagen (här). Den behandlar Året med kungafamiljen som som sedvanligt sändes i går. Jag har inte sett programmet själv, men läste redan innan sändningen att varken "skandalboken" om kungen eller Madeleines brutna förlovning skulle ägnas någon större uppmärksamhet.

Detta förvånade mig inte. Men frågan är varför? Vid sidan av Victorias bröllop är dessa två händelser i kungahuset utan tvekan de mest frekvent förekommande kungligt relaterade nyheterna i medierna under året som gått. Borde inte SVT ta upp dem? Ägna händelserna lika mycket uppmärksamhet som de förtjänar - proportionerligt?

Att jag först inte reagerade antar jag beror på hur hjärntvättade vi alla är av vårt statsskick. Kungafamiljen får raljeras över och skojas om, men när det gäller reella frågor, till exempel drottningens förnekande av faderns nazistiska förflutna, lämnas de i fred. Varför?

Jag kan förstå SVT. Programmet om kungafamiljens "arbetsår" sänds årligen. Hade SVT i år valt att göra ett skandalspäckat program hade det kanske inte blivit fler. Vissa av Sveriges undersåtar vill säkerligen inte heller se ett program som handlar om kungafamiljens snedsteg. Men är det verkligen hos dem som SVT bör ha sin lojalitet? Jag tycker inte det. Det går att rapportera på ett värdigt sätt om skandaler utan att bli Hänt Extra. Det borde SVT provat. Nu blir det bara löjligt.

Under ett dylikt program, som dessutom säger sig skildra kungafamiljens arbetsår, borde man dessutom - utan tvekan - ha analyserat hur mycket de de facto arbetar. För om arbetsbördans icke-börda ryktas det också. Sådant får inte "fristående media" blunda för.

Soran Ismail om könsmaktsordningen

Vid det här laget har ni säkert redan läst Soran Ismails debattartikel, föranledd av filmen Tusen gånger starkare och den efterföljande debatten i SVT. På ett egentligen inte speciellt insiktsfullt sätt skriver Soran Ismail dock så att alla kan och bör förstå. Jag gillar honom! Tack för detta!

Läs artikeln här.

En liten valvisa

Jag brukar aldrig vara något fan av Henrik Dorsin, men hans lilla valvisa om Jan Björklund är bara fantastisk. Titta på den på SVT Play här.

Missa inte

Fina Alexander som suttit i SVT:s morgonsoffa. Titta här.

Hair

Jag vänder mig inte emot SVT:s satsning 183 dagar. Tanken var säkert god. Att dialogen blev superträig parat med mellanstadium och genren supertråkig parat med buskis var så klart inte meningen. Men vad jag vänder mig emot, verkligen vänder mig emot, är att Tuva Novotny bär en peruk som mest liknar... den peruk som Mikael Persbrandt gjorde rikskänd i favoritrullen Tre solar. Kunde ingen påpekat det under inspelningens gång? Va? Taskigt hörni!


Bild från svt.se
Tuva Novotny i sitt fina hår.


Bild från mikaelpersbrandt.de
Mikael Persbrandt i sitt fina hår.

Dagens I-landsproblem

Typ nitton kanaler och ingenting att titta på. Ett gammalt avsnitt av Seinfeld (finns det någon som faktiskt gillar den himla serien?) eller en dokumentär om feminism som jag redan sett två gånger. I går spekulerade ett gäng unga journalister i om tv-mediet var bättre när det bara fanns gamla goda SVT. Somliga, inte jag, hävdade att Stjärnor på is förstör för mänskligheten. Ja, jag vet inte. Men just nu skulle till och med den där gapiga skånskan Gynnig livat upp tv-utbudet. Enough said. Dagens I-landsproblem.

Varför jag inte läser i stället? Bra fråga. Jag försöker läsa Martina Lowdens Allt. Jag vill verkligen gilla den, men gör tyvärr inte det. Det är synd. Alla andra verkar göra det. Och den verkade ju så ball. Men nej. Vi har inte klickat, Martina och jag.

Omöjlig dokumentär att se

Jag såg precis början på en dokumentär om kvinnlig omskärelse på SVT1. De visade när de omskar en liten flicka. Hon bara skrek och skakade och de höll fast henne och man kunde se vilken panik hon hade. Jag klarade inte av att se klart. Jag mår så fruktansvärt illa. Gode gud. Varför gör människor sådana hemska saker? Vad är det för en sjuk tradition? Och varför, varför, varför sätter ingen stopp?

Underbara SVT

Jag älskar att SVT äntligen har fått rejäl fart på SVT Play. Det är helt fantastiskt och ganska ovärderligt en kväll som denna när det enda sevärda på tv är en film med Hugh Grant som jag sett uppskattningsvis ettusen gånger. Och har läst boken. (En parantes. Heter det "ettusen" eller "ett tusen"? Alternativ 1 ser lite rumphugget ut på något vis, medan alternativ 2 ser ut som en klassisk särskrivning. I sällskapsspelet Så det kan låta vet jag att de skriver ihop det. Eller åtminstone skriver de ihop "tiotusen". Hur jag vet det? En gång fick en gammal gymnasiekompis den där kategorin där man får välja tre siffror och får tre ord i utbyte, och därefter ska gissa låten. Hon fick ordföljden "tiotusen röda rosor", men opponerade sig mot att det blivit fel eftersom hon fått fyra ord. Min vän, som läste frågan, förklarade att hon visst bara fått tre. Varpå respondenten återigen kraftigt ifrågasatte det genom att säga: "Men vadå? Är 'rödarosor' ett ord?" Som sagt, en parantes.)

Det roligaste med SVT Play är dock (nog) att man kan se Helgmålsringning där. Undrar hur stor efterfrågan är? Det har jag i och för sig spekulerat i tidigare.

PS. Är inte "helgmålsringning" ett superkonstigt och omodernt ord? Vet man ens vad det betyder? Varför inte något klassiskt och inarbetat som tv-gudstjänst? Kanske borde skriva till SVT och föreslå det.

Winnerbäck i mitt hjärta

Missa inte att SVT1 sänder Solen i ögonen - en film om Lars Winnerbäck i kväll klockan 21.00. Jag har längtat hela dagen.