Omdirigering

I dag får ni läsa mina kärlekskranka tankar på Syndrom i stället.

Tycker ni att ni ser för lite av mig?

I går kände jag att jag kanske har förbisett den här bloggen på sistone. Anledningen till det är att jag lägger ganska mycket krut på kulturbloggen. Så om ni vill vara säkra på att få er dagliga Ida-dos så får ni nog helt enkelt se till att hålla koll på båda bloggarna. Så kommer inte en enda liten obetydlig detalj i mitt liv att passera er förbi.

Njursjuka som tecken på vad?

Också jag bloggar om Daniels njurar här.

Låtar om böcker

Nördigt oh yes, jag vet. Men jag vill ha hjälp med låtar som handlar om böcker här. Tack!

Who's got talent?

I dag bloggar jag om Susan Boyle och Paul Potts-effekten här.

Påsk

I dag bloggar jag om påsken på kulturbloggen. I eftermiddag ska jag påskpynta. Helylle, oh yes.

And that's one way to put it

Jag gillar min kollega Matilda Gustavssons sätt att tackla gårdagens stora nyhet här.

Själv har jag precis slagit personligt rekord i bokrecensionsskrivande. Snabbt som attan gick det! Wow, jag är bra!

I kväll väntar mig vinkantat samkväm i mitt hem med toppskiktet av Skånes journalister. OK, det enda toppskikt som känner mig åtminstone. Kanske spelar vi lite TP. Det beror på. Jag vill ju gärna vinna och det är svårt i en sådan samling. Tål att tänkas på.

PS.

I dag trashar jag Mumintrollen på kulturbloggen. Och tar en tur down memory lane. Läs här.

Tintin - gay eller ej?

Nu har jag börjat mitt kulturbloggande på Syndrom, och jag inleder med att roas av debatten kring Tintins eventuella homosexualitet. Läs mer här.

Rakt ur livet

Jag ska börja kulturblogga för Lundagård och i kväll skulle jag förevigas på en vacker bylinebild (i studio och allt!) till sagda blogg. Det hade jag givetvis ingen aning om. Så jag ramlar in på fotograferingen i, lyckligtvis, väldigt snygga kläder, men med smutsigt och flygigt Plupp-hår, samt en stor finne på hakan. Och precis som alltid i sådana här situationer var det en gammal flamma som skulle fota mig. Efter att ha skrattat hysteriskt, likt mamman i That 70's Show, i uppskattningsvis femton minuter blev det trots allt bra - och jag tror till och med att ett par av bilderna kan vara användbara. Tillräckligt för att jag inte ska behöva skämmas. Om vi har tur. Håll tummarna.

PS. Som ni säkert förstått är inte denna blogg riktigt på gång. Eller varken på eller i gång faktiskt. Jag har i stort sett bara smygstartat och lanserar på riktigt i slutet av januari. Då blir det åka av! Håll ut tills dess.