Der er et yndigt land

Det är en del att tänka på när man ska börja jobba i ett annat land. I dag tog jag till exempel tag i problemet med att byta min svenska a-kassa mot en dansk dito. Åh, herre gud, säger jag! När man inte förstår danska är sådana här projekt en aning svårgenomförda.

Danskarna tror tydligen inte så mycket på e-postkontakt, så jag var tvungen att ringa till a-kassan. Redan där blev jag svettig om händerna. Var tvungen att ringa till min pappa för att få stöd innan. Trodde ändå att det skulle gå ganska bra. Hur svårt kunde det vara liksom?

Ja, det var lite svårt. När jag ringde upp dem kom jag till en massa val. Vilket hade varit helt OK om de velat upprepa alternativen på engelska. Det gjorde de inte. Och alla val lät ungefär så här:
1) Spørgsmål om chabchamalacha (ohörbart)
2) Spørgsmål om chabchamalacha (ohörbart)
3) Spørgsmål om chabchamalacha (ohörbart)
4) Spørgsmål om chabchamalacha (ohörbart)

Jag tog alternativ ett. Varför inte liksom? Då bad en uppfordrande mansröst mig att knappa in mitt CPR-nummer (typ personnummer) och avsluta med fyrkant. Det hade jag ju inget, så jag struntade i det. Och tydligen var det optional för efter minimal väntan till hårdrocksmusik svarade en kvinna. Hon var glad och vänlig men tyvärr förstod hon inte vad jag sa och jag förstod inte henne. Exempelvis frågade hon mig när jag skulle börja jobba i Danmark och jag svarade på var jag skulle börja jobba osv osv. Jag var illröd i ansiktet och var tacksam över att hon inte såg mig. Har faktiskt fortfarande handsvett trots att det var typ tjugo minuter sedan vi avslutade samtalet.

Hur som haver, den danska damen började också fråga efter mitt CPR-nummer. Jag förklarade att jag ju inte hade något sådant eftersom jag inte börjat jobba i Danmark ännu. Hon sa att jag inte kunde gå med i a-kassan utan CPR-nummer. Jag förklarade att jag måste vara med från dag ett för annars förlorar jag eventuell ersättning från svenska staten. Det verkade inte bekymra henne. Hon bad mig glatt att återkomma med ett CPR-nummer. Men, och här kom hennes briljanta plan, först skulle jag - omgående! - skicka ett mail där jag skrev att jag ville bli medlem. Sedan skulle jag småningom komplettera med mitt CPR-nummer, och på detta vis räknas som medlem från första arbetsdagen. Superbra plan ju. Men med tanke på att hon bad mig skicka mailet till en vanlig "medlem"-adress och inte hennes privata känns det inte så vattentätt.

Dessutom är jag inte ens säker på att mailadressen blev rätt. Tog evigheter för mig att få ner den på papper. Minns inte vad snabela heter på danska men något jäkligt konstigt var det.