That's no way to treat a lady

Alltså, sista scenen i senaste avsnittet av True Blood.. Men hallå! Så får man faktiskt inte bete sig, vampire Bill! Han som brukade vara så himla reko och springa omkring och ropa "Sookie" till höger och vänster. Höll tal i kyrkan och allt. Vad händer? Längtar så tills nästa avsnitt!

Annars då? Den här dagen har bjudit på lite övertidsjobb. Lite trötthet. Köpte dock en klänning till Kristin och Jakes bröllop. Den är supergullig. Jag kommer att se ut som en riktig flicka.

Och efter klänningsköpet.. Ja, då kom jag inte hem. Bokstavligt talat. De ropade ut (jag är allvarlig): "Jag.. eh.. vet inte när tågen kommer att börja gå till Malmö.." Det upprepade utroperskan av och till i typ två timmar.

Sedan kom ett tåg som skulle gå till Malmö Syd. Jag tänkte skit samma, här handlar det om att komma hem till the motherland. Hoppade glatt på. Fick sittplats i tysta kupén. Langade fram Dubliners. Då var det visst nya bud och vi förväntades hoppa av tåget på Kastrup för att byta där.

På perrongen på Kastrup väntade ungefär hela Jyllands befolkning. Det var vakter och aggression och barnfamiljer med bautaresväskor och där stod lilla jag totalt förvirrad. Så kom det ett tåg. Ett pyttekort tåg. Ungefär en tiondel av människorna på perrongen kom på. Stämningen var mer än en smula hätsk. Ingen information fick vi heller. Ingen tågpersonal vågade sig utanför tåget. Tacka fan för det, de hade blivit lynchade. Det saknades bara högafflar och facklor, men alltså, det var på gång. Sedan körde det tåget och kvar stod vi. Jag var så hungrig att jag funderade på att bita en medresenär.

Därefter kom ett långt tåg. Jag blev eld och lågor och armbågade mig fram. Då skulle visst inte det tåget ta några passagerare. Oklart varför. Efter typ tio minuter körde det igen. Och kvar stod vi.

Typ en halvtimme senare kom ett annat tåg. Ett pyttekort tåg. Jag skulle inte ha kommit med om det inte vore för att jag körde krigstaktik: var man för sig själv. Jag trängde mig som om det gällde livet (vilket det typ gjorde eftersom jag höll på att svimma av hunger). Hade dock ändå inte kommit på om det inte vore för att tre schyssta tjejer drog in mig och lyckades få hela mig innanför dörrarna. Och sedan åkte vi! Så glada vi var.

Tills vi kom till Malmö Syd. Då saknade vi helt plötsligt lokförare. Så där stod vi. Megalänge. Och to make matters worse.. När vi kom till centralen och jag skulle ta bussen hem saknades helt plötsligt busschaufför. När han väl kom på bussen var han så uppstressad att han hotade en man med stryk (otroligt oklart varför).

Så, summa summarum: jag var hemma mindre än en timme före läggdags. Tack, tack som fan, Skånetrafiken!

Nu måste jag sova. Klockan ringer ju fyra. Livet är bra ljuvligt.
God natt!