Jobbet och livet och det underbara

I kväll pratade jag i telefon med min mamma. Jag pratade mest om mitt jobb, om jag ska vara ärlig. Jag kan inte förstå att jag har haft sådan tur som har hamnat där jag är. Varje dag är inte rolig och underbar, men nästan alla är det. Och åtminstone ett par gånger varje dag får jag ny, fantastisk energi av alla livfulla människor som finns omkring mig. Människor som alltid bjussar på en kram. Människor som har idéer och visioner som liksom bara sipprar ut ur deras porer. Det låter töntigt, jag vet. Men jag är så fascinerad. Och innerligt tacksam.

Mina kollegor är allihop människor med så många lager att det är näst intill omöjligt att förstå. Många har gjort så enormt spännande saker tidigare - jobbat med ensamkommande flyktingbarn, vunnit breakdance-SM och regisserat filmer. En av mina kollegor är Erik Vestman som gjorde Piren. Bara en sådan sak.

Tack!