PS.

I dag hade jag en alldeles för urringad tröja på mig på jobbet. Och jag upptäckte det givetvis alldeles för sent. Jag hinner aldrig ångra mig gällande klädval, eftersom jag stiger upp mitt i natten och har ungefär en trettiondels minut extratid inför avfärd till Köpenhamn.

Hur som helst, i dag fick jag på mig en tröja som var megaurringad. Jag märkte det knappt så länge jag var hemma. Ni vet, man kollar på sig själv i badrumsspegeln, lite hastigt så där, och det ser OK ut. Men som man sällan tänker på, så blir urringningar så himla mycket värre när man sitter ner och lutar sig lite framåt, så som man gärna gör när man sitter vid ett skrivbord. Och i dag, av alla dagar, var dagen då min chef tyckte att vi skulle prata jättemycket med varandra. Till och med ha ett kort möte. Och jag bara satt där och tänkte: "Herregud, han måste tro att jag har valt den här klädseln medvetet, herregud, han måste tro att jag jättegärna vill visa upp mitt cleavage, herregud, han kanske tror att jag är någon slags sexmissbrukare - det verkar ju vara på tapeten nu.." Det var väldigt obekvämt för mig. Kanske för honom också, men det förtäljer inte historien.

I morgon är det jag som sportar polo. Eller halsduk. Eller gasbinda trettio varv kring tuttarna.

Nu ska jag titta på Gossip Girl.
Hej då!

Jag och danskarna

Herre gud, vilken rolig dag det var att jobba i Köpenhamn i dag. När jag gick från tåget klockan sex i morse var danskarna fortfarande ute och festade. Jag fick väja för en hel del ensamma vandrare som tog den långa vägen hem (det vill säga zick-zack). Och gott om glada danskar kom ut från 7Eleven med nya vodkaflaskor i högsta hugg. Det såg inte ut som att de behövde dem, men visst. Jag och mina kollegor skrattade gott åt danskarnas konstiga beteende. På jobbet i morse var vi först bara tre stycken på plats, vilket fick oss att bli oroliga över att årets aprilskämt var att den svenska redaktionen skulle jobba på skärtorsdagen och inte vara lediga som alla andra. Så var dock inte fallet. Så småningom droppade de andra in. Vi fick lyxlunch också. Läsk på jobbet och allt. Denna lilla påskvänlighet försatte oss alla i ett stadium av flams och trams som inte hade gått över till klockan halv tre då jag gick hem.

För övrigt jobbar jag numera hårt på min danska. Målet är att jag ska tala danska inom två månader (det är Kaspers tidsplan, inte min), vilket dock i dagsläget känns tämligen orealistiskt. Men jag har åtminstone lärt mig ett nytt danskt uttryck i dag: "Skal du have en tudekiks?" Det betyder ungefär samma sak som när skåningarna säger att någon ska "sluta böla". Det vill säga "gnäll inte", för oss från resten av landet. Användbart, aight?

Men nu är det påskledigt. Jag är ensam hemma och ska spendera skärtorsdagen med en påse ostbågar och Gossip Girl. Ljuva liv.

Glad påsk!

Dagens låt

"Bränn mina vingar" - Pernilla Andersson

I dag är det grått ute och inte överdrivet mycket sol i sinne heller, om jag ska vara ärlig. Men samtidigt har jag ett nytt avsnitt av Gossip Girl att se fram emot (ja, det är en bra serie!) och så ska jag belöna mig själv med en falafel med haloumi efter gymmet. Så allt är ju relativt, som ni förstår.

Gossip Girl

I senaste numret av brittiska Glamour (passande nog med Blake Lively från Gossip Girl på omslaget) står att läsa att mer än två tredjedelar av kvinnor (brittiska kvinnor förmodar jag) medger att de endast lyssnar ordentligt på sin samtalspartner när det rör sig om skvaller. Över två tredjedelar! Haja hur mycket det är! Men givetvis kommer därför mina invändingar:

1) Hur har frågan ställts? Jag tror faktiskt inte ett dugg på att långt över hälften av kvinnorna inte lyssnar ordentligt på sina vänner, sin partner eller sina barn, utan i stället bara spetsar öronen när det rör sig om vem som satte på vem på senaste personalfesten.

2) Vad är motsvarande siffror för män - och varför redovisas de inte? Antar man att män inte skvallrar? Kvinnor skvallrar säkert i högre grad än män (åtminstone i traditionell skvallermening), men varför problematiserar man i så fall inte det - och hur vi kvinnor lär oss att vi ska skvallra om andra för att kunna interagera som fullvärdiga kvinnliga varelser? Fördomar säger ju dessutom oss att det är straighta kvinnor och bögar som skvallrar mest, och varför är det i så fall så?

3) Vad vill Glamour åstadkomma genom att redovisa det här resultatet? Visa på att kvinnor är precis så förbannat ytliga som många män ofta vill ha oss till att vara? Deras motiv är helt enkelt otroligt oklart för mig.

4) Vem står bakom undersökningen och varför har den gjorts?

5) Hur definierar man "kvinnor"?

PS. Nej, vi stryker femman. Det är nog alldeles för högtflygande i det här läget.