Åka karusell och äta karamell!

I lördags var jag och Isabella på Tivoli i Köpenhamn. Här kan man se hur peppade vi var på att åka Monsunen.



Låt er inte luras dock. Inte nog med att en av de åkande kräktes över cirka sju säten, utan karuselljäveln var en nära döden-upplevelse. Jag skrek i ren och skär dödsångest, oavbrutet. Började även gråta. Isabella var vitare än Snövit i skinnet när vi klev av. Tänk som det kan bli.

Efteråt (en ganska lång stund efteråt) fick vi trösta oss med våfflor.


Och därefter tog vi en promenad hem till Kasper. På väg hem till honom kan man se en hel del intressanta saker.

Köpenhamnslördag i bildform

I lördags firade vi Anyas födelsedag i Köpenhamn. Så här fina var jag och Isabella:

Lite livsskryt

Jag är så pepp på livet just nu! Snart är det påsk, och då drar jag till Köpenhamn för danskt firande tillsammans med, bland andra, Londons bästa böna. Och veckan efter det är det jag som drar till London. Äntligen, äntligen. Och allt annat som är så fint också. I dag är lyckan total.

À la Twitter

2010: Kph med världens bästa kollegor. Fixade @queertopia_2010. Nya äventyr på @DrommarnasHus. Hann halvvägs till 50. Läste jättemycket.

2011: Engagera mig mer i @feministerna. Ha det fantastiskt på @DrommarnasHus. Köpa hund. Skriva och kramas mer. Skratta lika mkt.

Dagens låt

"Let's Get F*cked Up" - The Cramps

I dag är jag sliten. Gårdagen bjöd på queerfestival i Köpenhamn, men också på båttur i kanalen, lite operafestival, lovely förfest hos MisterSister och därefter en Scandinavian tour på byen. Vi gav oss på "Dödstriangeln" men jag tror inte att någon av oss tappade något - fantastiskt! Kom hem för typ två timmar sedan och skrubbade mig ren. Dålig sak med mitt nya yndlingsland: Folk röker inne. Massor. Jag stank gammal cigg. Fy fan.

Nu ska jag dra och handla. Tjingeling!

Hej tisdag

Hemresa: kaos i metron, vilse i metron, förseningar i metron, tåget försenat och en man som fick någon slags epilepsianfall så att ambulans fick tillkallas. Följaktligen varken tennis med kollegan eller fotbollstittande i Folkets park med Arvid och Nathalie. I kväll ska jag lägga mig tidigt!

Men först ska jag nog titta på Kissing Jessica Stein.

That's no way to treat a lady

Alltså, sista scenen i senaste avsnittet av True Blood.. Men hallå! Så får man faktiskt inte bete sig, vampire Bill! Han som brukade vara så himla reko och springa omkring och ropa "Sookie" till höger och vänster. Höll tal i kyrkan och allt. Vad händer? Längtar så tills nästa avsnitt!

Annars då? Den här dagen har bjudit på lite övertidsjobb. Lite trötthet. Köpte dock en klänning till Kristin och Jakes bröllop. Den är supergullig. Jag kommer att se ut som en riktig flicka.

Och efter klänningsköpet.. Ja, då kom jag inte hem. Bokstavligt talat. De ropade ut (jag är allvarlig): "Jag.. eh.. vet inte när tågen kommer att börja gå till Malmö.." Det upprepade utroperskan av och till i typ två timmar.

Sedan kom ett tåg som skulle gå till Malmö Syd. Jag tänkte skit samma, här handlar det om att komma hem till the motherland. Hoppade glatt på. Fick sittplats i tysta kupén. Langade fram Dubliners. Då var det visst nya bud och vi förväntades hoppa av tåget på Kastrup för att byta där.

På perrongen på Kastrup väntade ungefär hela Jyllands befolkning. Det var vakter och aggression och barnfamiljer med bautaresväskor och där stod lilla jag totalt förvirrad. Så kom det ett tåg. Ett pyttekort tåg. Ungefär en tiondel av människorna på perrongen kom på. Stämningen var mer än en smula hätsk. Ingen information fick vi heller. Ingen tågpersonal vågade sig utanför tåget. Tacka fan för det, de hade blivit lynchade. Det saknades bara högafflar och facklor, men alltså, det var på gång. Sedan körde det tåget och kvar stod vi. Jag var så hungrig att jag funderade på att bita en medresenär.

Därefter kom ett långt tåg. Jag blev eld och lågor och armbågade mig fram. Då skulle visst inte det tåget ta några passagerare. Oklart varför. Efter typ tio minuter körde det igen. Och kvar stod vi.

Typ en halvtimme senare kom ett annat tåg. Ett pyttekort tåg. Jag skulle inte ha kommit med om det inte vore för att jag körde krigstaktik: var man för sig själv. Jag trängde mig som om det gällde livet (vilket det typ gjorde eftersom jag höll på att svimma av hunger). Hade dock ändå inte kommit på om det inte vore för att tre schyssta tjejer drog in mig och lyckades få hela mig innanför dörrarna. Och sedan åkte vi! Så glada vi var.

Tills vi kom till Malmö Syd. Då saknade vi helt plötsligt lokförare. Så där stod vi. Megalänge. Och to make matters worse.. När vi kom till centralen och jag skulle ta bussen hem saknades helt plötsligt busschaufför. När han väl kom på bussen var han så uppstressad att han hotade en man med stryk (otroligt oklart varför).

Så, summa summarum: jag var hemma mindre än en timme före läggdags. Tack, tack som fan, Skånetrafiken!

Nu måste jag sova. Klockan ringer ju fyra. Livet är bra ljuvligt.
God natt!

Yo!

Gud, vad jag borde blogga mer. Jag är ledsen. Men det här veckan har det varit helt crazy mycket. Nu är det i alla fall helg! Den har börjat svinbra. Min mamma kom till Köpenhamn i går och mötte mig efter jobbet, varpå vi satte oss i Nyhavn och blev fnittriga på vitt vin i solen. I natt sov jag nio timmar (tjoho!), sedan följde jag Mamma till bussen och begav mig själv ut på shopping (tjoho!). Det blev lite shoppat i överkant, kan jag tycka så här i efterhand, men jag kommer både att vara snygg och dofta gott framöver - så det får väl vara värt några nudelmiddagar i slutet av juni. I kväll ska jag hem till bästa Ellen som har kombinerad födelsedags- och inflyttningsfest. Alla mina bästa tjejer kommer dit. Det kunde egentligen inte bli bättre. Eller jo, om jag inte hade sådana hemska skavsår på fötterna.

Vill ni bli lika helgpepp som jag? Kolla in videon:

Dagens låt

"True Blue" - Madonna
Gotta love it!

PS. I dag började jag jobba klockan sex på morgonen i Köpenhamn. Det var jättejobbigt. Jag och Erika fick cykla till centralen för bussarna hade inte börjat gå för morgonen ännu. Jesus Kristus.

Jag och danskarna

Herre gud, vilken rolig dag det var att jobba i Köpenhamn i dag. När jag gick från tåget klockan sex i morse var danskarna fortfarande ute och festade. Jag fick väja för en hel del ensamma vandrare som tog den långa vägen hem (det vill säga zick-zack). Och gott om glada danskar kom ut från 7Eleven med nya vodkaflaskor i högsta hugg. Det såg inte ut som att de behövde dem, men visst. Jag och mina kollegor skrattade gott åt danskarnas konstiga beteende. På jobbet i morse var vi först bara tre stycken på plats, vilket fick oss att bli oroliga över att årets aprilskämt var att den svenska redaktionen skulle jobba på skärtorsdagen och inte vara lediga som alla andra. Så var dock inte fallet. Så småningom droppade de andra in. Vi fick lyxlunch också. Läsk på jobbet och allt. Denna lilla påskvänlighet försatte oss alla i ett stadium av flams och trams som inte hade gått över till klockan halv tre då jag gick hem.

För övrigt jobbar jag numera hårt på min danska. Målet är att jag ska tala danska inom två månader (det är Kaspers tidsplan, inte min), vilket dock i dagsläget känns tämligen orealistiskt. Men jag har åtminstone lärt mig ett nytt danskt uttryck i dag: "Skal du have en tudekiks?" Det betyder ungefär samma sak som när skåningarna säger att någon ska "sluta böla". Det vill säga "gnäll inte", för oss från resten av landet. Användbart, aight?

Men nu är det påskledigt. Jag är ensam hemma och ska spendera skärtorsdagen med en påse ostbågar och Gossip Girl. Ljuva liv.

Glad påsk!

PS.

Glömde ju det viktiga! I dag såg jag två (2) mopsar i Köpenhamn. På samma eftermiddag! Båda var beige och tjocka och gulliga och jag bara smälte.

Livspeppen

Det går bra för mig på mitt nya jobb. Jättebra, faktiskt. Just nu hoppas jag på att Erika ska bli min nya chef. Det vore toppen. Hon är la för fin den tjejen. Och i morgon efter jobbet ska jag ha en dirty Köpenhamnsdejt med Kasper. Och så är det snart helg! Toppenlivet.

Hej

I dag har jag fått ett nytt jobb. I Köpenhamn.

Tjingeling!

Nu är det dags att vi snackar allvar

Nu kanske jag gör mig ovän med somliga, men det bryr jag mig inte om. Det här är viktigt. Lägg av att ha era ungar som er profilbild på fejjan! Hur ska jag kunna veta vem du är som friend requestar mig om du ser ut att vara en tremånadersbebis? Alltså, jag älskar när ni har hela fotoalbum med bilder på era små underverk på Facebook. (Särskilt om era barn är fula. Det är liksom en av de bästa aspekterna med ovan nämnda community.) Men i övrigt.. har ni inte alls någon personlighet kvar sedan ni tillverkat er egen Mini-Me? Snälla, snälla.


PS. I morgon ska jag på anställningsintervju i Danmark. Det kommer att vara en dansk där. Jag kan ingen danska. Sist jag var i Köpenhamn misslyckades jag till och med med att köpa ett glas vin. Åh, herre jesus.