Mobilblogging

Ja, jag är ju inte helt i radioskugga. Har min iphone med mig i min exil. Bloggar väl lite då, för att fördriva tiden. För ja, just nu känns det som det enda jag gör. Fördrev tiden ihop med min mamma och syster i dag. Var "på stan" (hatade alla andra människor som också var det), shoppade, fikade. Fördrev. Har sedan kollat lite L Word, käkat asmycket godis.. Vad vill jag säga med detta? Jo, att livet är ett enda jävla tidsfördrivande. Vill dra något gammalt över mig och komma ut om cirka fem år – om det inte vore för att jag har åldersnoja och helst inte vill bli en dag äldre. Ni fattar, just nu är jag värd för världens jäkla pity party. Ni är alla välkomna. Om ni vill kan vi begå kollektivt självmord. Fuck off, universum. Mottar gärna lite positiva nyheter nu, tack.

Det blev en bloggutmaning innan pausen

1. Vad gjorde du för tio år sedan?

Jag gick i tvåan på gymnasiet, rökte röda Prince och trodde att jag skulle bli en internationell höjdare efter gymnasiet. Jag spenderade dagarna på fik med mina klasskamrater, där vi var högljudda och jobbiga och drack fruktte och kedjerökte. Skolkade alltså en del. Men pluggade svinmycket också. På helgerna fixade vi falskstämplar och festade på ställen med 18-årsgräns. Vi drack tequila så vi spydde, hånglade med varannan person vi träffade och hade noll bakisångest dagen efter. Allt kretsade kring att ha så roligt det bara gick, hela tiden.

2. Vad gjorde du för ett år sedan?

För ett år sedan köpte jag min lägenhet, och gjorde mig redo att flytta från min kompis Elias, som jag bott inneboende hos i två år. Jag hade ganska nyligen börjat ett nytt jobb och var singel. Jag var ute mycket, flängde runt och drack drinkar, och spenderade för mycket pengar på kläder och för lite på mat.

3. Fem snacks du gillar

Alla snacks är så fett förbjudna i den diet jag har kört sedan i september. Men jag gillar dem. Åh, som jag gillar dem.

• Smörpopcorn
• Sourcream and onion-chips
• Dorritos
• Gott & blandat
• …och det mesta som inte är salta pinnar.

4. Fem sånger du kan hela texten till:

"City" - Billie the Vision and the Dancers

"Tunna skivor" - Siw Malmkvist

"This is the Year" - Marit Bergman

"Hugger i sten" - Lars Winnerbäck

"I Hope that I Don't Fall in Love with You" - Tom Waits

5. Fem saker du skulle göra om du blev mångmiljonär:

• Köpa en flashig bil med tillhörande chaufför.
• Sluta jobba.
• Resa mycket.
• Uppgradera mitt hem.
• Skänka pengar.

6. Fem dåliga vanor:

• Spelar för mycket Wordfeud.
• Snusar.
• Tränar inte.
• Äter för dåligt.
• Tycker för mycket om vin.

7. Fem saker du gillar att göra:

• Dricka vin på mysiga barer.
• Promenera i solen.
• Läsa tjocka böcker.
• Twittra.
• Kramas med familj och vänner.

8. Fem saker du aldrig skulle klä dig i eller köpa:

• Kött
• Alla typer av hattar
• Adidas-brallor
• Biljetter till Ladies Night
• Sex

9. Fem favoritleksaker:

• Datorn
• Min iPhone
• Min sodastreamer
• Bilar
• Sällskapsspel

10. Tio personer jag vill se göra den här utmaningen:

Alla som vill!

Klagomuren

Jag trodde att jag visste vad det innebär att vara trött. Jag har jobbat mycket förr. Jobbat mycket, sovit för lite, festat hårt, you know the drill. Men numera kan jag upplysa om att det finns olika sorters trötthet. Det finns den utarbetade sorten - och det finns sorten "jag stiger upp klockan tre eller fyra om morgnarna". Det sjukaste är att det kvittar när jag går och lägger mig. Jag är lika förbannat trött dagen efter i alla fall. Det måste rimligtvis ha med någon slags normal dygnsrytm att göra, men det är galet. I går var jag så trött att jag gick och la mig tjugo över sju på kvällen. Det fanns inte på kartan att jag ens skulle orka sitta upp. Tjugo över sju! Förstår ni hur illa det är? Jag är så trött att jag inte ens orkar tandtråda och skölja med flour på kvällarna och alldeles för trött för att ens tänka på hur tandstenen breder ut sig och om det möjligtvis ilar lite extra i min ena kindtand. Herre min skapare, hur ska det här sluta? Missförstå mig rätt, jag gillar att gå till jobbet. Men en normal dygnsrytm skulle nog inte skada. Kanske skulle jag kunna börja duscha på daglig basis. Kanske sminka mig snyggt innan jobbet. Vem vet, jag kanske skulle tvätta håret mer än två gånger i veckan?!

Herregud, och så undrar jag varför jag aldrig får hångla.

Dagens låt

"Tanken som räknas" - Lars Winnerbäck

"det är somliga dar
som man vänder sig om
och känner hur allting försvinner
hur man jagar och far
hur man snålar och spar
hur man lever så mycket man hinner"

Jag känner inte hur allting försvinner, även om jag när jag i går lyssnade på Noices "Romans för timmen" (där textraden "Du hade levt ungefär en fjärdedel av ditt liv, förstod hur det kändes att få leva på lånad tid" dyker upp) blev plågsamt medveten om att jag troligen har levt ungefär en tredjedel av mitt liv. Men jag känner däremot att jag verkligen lever så mycket jag hinner. Ibland lite jagat. På gott och ont.

Sunday, lovely Sunday

Varför kan jag inte få ytterligare två söndagar den här veckan? Jag vill så gärna. Nyss hade vi ett superbra marknadsföringsmöte för Queertopia. Fina människor, fina idéer. Kommer att bli grymt! Nu ska jag och LL gå en promenad och jag ska försöka att undvika att tänka på att en arbetsvecka tar sin början redan i morgon. Vad hände med den här helgen?

Grow up

Martina Haag skrev en gång en krönika om hur långsam barndomen är när man är mitt i den. Tiden mellan första klass och nian är som femtio år typ. Och så är det ju verkligen. Högstadiet varade minst tre gånger så länge som gymnasiet. För att inte tala om hur snabbt universitetstiden flög förbi. För det är precis där som det börjar bli så: att tiden bara flyger iväg. Varför sa ingen, medan man hade den där långsamma tiden, att det skulle bli så här? Att man en dag, rätt som det är, sitter och fikar med sina vänner och pratar giftermål och barn i stället för vem som har den mest orättvisa mamman. Att man, rätt som det är, bor med någon som har Underberg i kylen (hej Pappa, liksom), har en Volvo kombi som måste flyttas på grund av gatusopning, och en platt-tv så fancy att jag absolut inte fattar hur man får i gång dvd:n. Barndomen är löjligt långsam när man är mitt i den, medan vuxenlivet kastas på en som en oväntad tennisboll i skallen. För innerst inne känner jag mig oftast fortfarande som en förvirrad sjuttonåring. Trots pensionssparande och åderbråcksoperationer.

Ouch!

Klockan ringde halv sex. Det är inte en skön stiga-upp-tid (med eller utan bindestreck i början?). Klockan sex är OK. Halv sju är gött. Men halv sex.. Huamej! Men sådant är som bekant livet. Nu ska jag snart åka till Kristianstad för en jobbintervju. Jobbet låter mycket, mycket spännande indeed. Jag är lite nervös, men mest mycket trött i mössan.

Jag håller er uppdaterade!

Facebook-faran

En kille jag känner skrev följande i sin Facebook-status:
"har ännu en gång blivit ägd av bytet till sommartid."
Givetvis trodde jag att jag missat hela grejen och skulle komma för sent till jobbet. Men det visade sig att jag hade rätt och han fel. Två veckor ytterligare med vintertid. Man ser emellertid tydligt faran med Facebook. Tål att tänkas på.


PS. Om ni inte redan sett Twilight måste ni göra det. Het, het, het vampyr! Ge mig!