Mobilblogging

Ja, jag är ju inte helt i radioskugga. Har min iphone med mig i min exil. Bloggar väl lite då, för att fördriva tiden. För ja, just nu känns det som det enda jag gör. Fördrev tiden ihop med min mamma och syster i dag. Var "på stan" (hatade alla andra människor som också var det), shoppade, fikade. Fördrev. Har sedan kollat lite L Word, käkat asmycket godis.. Vad vill jag säga med detta? Jo, att livet är ett enda jävla tidsfördrivande. Vill dra något gammalt över mig och komma ut om cirka fem år – om det inte vore för att jag har åldersnoja och helst inte vill bli en dag äldre. Ni fattar, just nu är jag värd för världens jäkla pity party. Ni är alla välkomna. Om ni vill kan vi begå kollektivt självmord. Fuck off, universum. Mottar gärna lite positiva nyheter nu, tack.

Det blev en bloggutmaning innan pausen

1. Vad gjorde du för tio år sedan?

Jag gick i tvåan på gymnasiet, rökte röda Prince och trodde att jag skulle bli en internationell höjdare efter gymnasiet. Jag spenderade dagarna på fik med mina klasskamrater, där vi var högljudda och jobbiga och drack fruktte och kedjerökte. Skolkade alltså en del. Men pluggade svinmycket också. På helgerna fixade vi falskstämplar och festade på ställen med 18-årsgräns. Vi drack tequila så vi spydde, hånglade med varannan person vi träffade och hade noll bakisångest dagen efter. Allt kretsade kring att ha så roligt det bara gick, hela tiden.

2. Vad gjorde du för ett år sedan?

För ett år sedan köpte jag min lägenhet, och gjorde mig redo att flytta från min kompis Elias, som jag bott inneboende hos i två år. Jag hade ganska nyligen börjat ett nytt jobb och var singel. Jag var ute mycket, flängde runt och drack drinkar, och spenderade för mycket pengar på kläder och för lite på mat.

3. Fem snacks du gillar

Alla snacks är så fett förbjudna i den diet jag har kört sedan i september. Men jag gillar dem. Åh, som jag gillar dem.

• Smörpopcorn
• Sourcream and onion-chips
• Dorritos
• Gott & blandat
• …och det mesta som inte är salta pinnar.

4. Fem sånger du kan hela texten till:

"City" - Billie the Vision and the Dancers

"Tunna skivor" - Siw Malmkvist

"This is the Year" - Marit Bergman

"Hugger i sten" - Lars Winnerbäck

"I Hope that I Don't Fall in Love with You" - Tom Waits

5. Fem saker du skulle göra om du blev mångmiljonär:

• Köpa en flashig bil med tillhörande chaufför.
• Sluta jobba.
• Resa mycket.
• Uppgradera mitt hem.
• Skänka pengar.

6. Fem dåliga vanor:

• Spelar för mycket Wordfeud.
• Snusar.
• Tränar inte.
• Äter för dåligt.
• Tycker för mycket om vin.

7. Fem saker du gillar att göra:

• Dricka vin på mysiga barer.
• Promenera i solen.
• Läsa tjocka böcker.
• Twittra.
• Kramas med familj och vänner.

8. Fem saker du aldrig skulle klä dig i eller köpa:

• Kött
• Alla typer av hattar
• Adidas-brallor
• Biljetter till Ladies Night
• Sex

9. Fem favoritleksaker:

• Datorn
• Min iPhone
• Min sodastreamer
• Bilar
• Sällskapsspel

10. Tio personer jag vill se göra den här utmaningen:

Alla som vill!

Pension

Det känns konstigt att tänka på redan nu, men jag måste ändå ställa frågan: Pensionssparar ni? Som den ordentliga tjej jag är tänkte jag att jag skulle börja pensionsspara när jag fyllde 25. Det hände inte. Borde jag ha ångest? Kommer jag att få sämst pension i Sverige när jag blir gammal? Hur gör ni?

Lillgammal

Jag har googlat mig själv lite i dag. Anledningen var egentligen att jag letade efter min gamla C-uppsats i genusvetenskap (faktiskt väldigt intressant läsning om queerkids, säg till om ni ta del av den). Men snabbt glömde jag mitt mål när jag i stället kunde botanisera bland gamla blogginlägg och krönikor, det mesta från min tid på Lundagård. Jag var faktiskt en ganska underhållande krönikör! Och redan under min studenttid var jag tydligen en tant. Se där.

Helsike, vad gnällig jag lär vara på ålderns höst.

À la Twitter

2010: Kph med världens bästa kollegor. Fixade @queertopia_2010. Nya äventyr på @DrommarnasHus. Hann halvvägs till 50. Läste jättemycket.

2011: Engagera mig mer i @feministerna. Ha det fantastiskt på @DrommarnasHus. Köpa hund. Skriva och kramas mer. Skratta lika mkt.

Family business

Ibland känns det som att jag är med i någon typ av komediserie när det kommer till kontakt med familjen. Tidigare i dag pratade jag i telefon med min mamma som befann sig hemma hos min morfar. Eftersom jag ska på bal i morgon (Blekingskas Höstblot) kom givetvis Mamma i gång och började tjata om vikten av att jag skulle ha ordentligt med kläder på mig. Hon förklarade att jag måste ha strumpbyxor (nähä) och kappa på mig på vägen dit, bland annat. När hon hade hållit på i cirka fem minuter stod jag inte ut längre och skrek:
- Jag är 25 år, Mamma! 25 år! Jag kan klä på mig själv.
Mamma tyckte att jag var fjantig som reagerade så, eftersom hon påpekade att morfar när hon kom på besök hade klagat på att hon hade en för kort jacka och följaktligen skulle bli sjuk.

Senare pratade jag i telefon med min farmor som beklagade sig över att min pappa går omkring barhuvad ("nu när det är så kallt"). Hon har i flera år försökt ge honom vad hon anser är en stilig sälskinnsmössa (som tyvärr även har öronlappar i manchester), och så även i dag. Mössan i fråga ägdes av min farfar. Pappa vägrar konsekvent att ta emot den. Jag sa till Farmor att ge honom den i julklapp.

När jag senare i kväll berättade om detta för pappa utbrast han:
- Men farsan hatade den jävla mössan! Han blev allergisk av den. Han hade röda prickar i hela pannan. Det var bara hon som tvingade honom att ha den för att inte någon av hennes släktingar skulle lägga beslag på den.
Pappa vågar alltså vägra mössa även i fortsättningen. Och Farmor kommer att fortsätta tjata.

Herregud, säger jag. När blir man vuxen? Ska min mamma försöka kränga på mig mössor med tvång, så som hon gör i dag, fortfarande när jag är 50? Är det här verkligen normalt?!

Japp, barnen är OK

Sisådär ett år efter alla andra och efter allt mitt tjat har jag äntligen sett The Kids are All Right. Jag ska inte skriva om hur märklig handlingen är, men däremot fick filmen mig att reflektera över tre saker.

1) Vad härligt det är att äntligen se en mainstreamfilm där kvinnorna får se ut som sin ålder - rynkiga händer och ögon men snygga ändå. Bravo för det!

2) Julianne Moore lyckas verkligen se gay ut. Hela hennes uppenbarelse, inklusive örhängen i broskdelen av örat (vet inte vad det heter på piercingspråk, men hey, jag har aldrig utgett mig för att vara någon specialist). Hela hennes look är så trovärdig. Bravo 2!

3) Det är helt OK att visa heterosex å det grövsta, men lesbiskt sex har man tydligen under täcket. Och ingen av parterna gillar det.

Ålder, denna ålder

Jag har löjlig ångest över det faktum att jag fyller 25 på söndag. Jag vet att det är fånigt. Och jag vet att 25 inte är en hög ålder. Men jag har fasat för den här dagen i åratal. Jag tror att det hänger ihop med föreställningar om var jag skulle vara i livet då jag nådde den högaktningsvärda åldern av 25 år. Saker jag inbillat mig sedan jag var liten.

Ni förstår, jag hade en tidslinje. Jo men visst. Vid 24 års ålder skulle jag gifta mig - vilket jag tack och lov sluppit. Vid 25 skulle jag få mitt första barn. Jag skulle bo i en fin lägenhet. Ja, jag skulle förstås vara rik och lyckad också. Riktigt så föreställde jag väl inte mig min framtid för, säg, fem år sedan, men ändå - den där konstiga föreställningen om att 25 är något speciellt har liksom förföljt mig. Inte fanken trodde jag att jag skulle bo inneboende, vara tvångsmässig singel och sakna socialt liv eftersom jag stiger upp klockan fyra på morgnarna i alla fall.

Så i morse när jag tog bussen vid tjugo över fem kände jag mig riktigt eländig. Det var liksom bara tre dagar kvar tills jag oåterkalleligt trädde in i klubben Halvvägs till 50. Men så slog jag upp Sydsvenskan och läste om mannen i Olofström som fastnat så olyckligt i någon typ av lantbruksmaskin att hans son tvingades skära (OBS! inte "hugga", utan "skära") av honom armen för att rädda honom undan en säker död. Genast kände jag mig inte bara lätt illamående, utan också smått tacksam över livet. Jag må ha otur i kärlek och bostadsmarknad och spel osv osv, men jag har i alla fall två armar som ingen har skurit i. Följaktligen gick jag raka vägen till Partyland när jag kom till Malmö i eftermiddags och inhandlade tårtljus med siffrorna 25.

Nu ska jag slå in lite presenter. Det är nämligen inte bara jag utan även min syster som fyller år. Och eftersom hon fyller 35, är även det en smula trösterikt.

Bloggtipset

Ni läser väl systrarna Schunnessons blogg på Nöjesguiden? Gotta love it. Hur som helst fick jag dagens välbehövliga skratt av det här inlägget. Kunde varit jag, säger jag bara.

Nu ska jag till Systemet och ni kan ge er på att ingen kommer att be om leg. Suger.

Kollegial komplimang

Fina Åsa utbrast under vårt möte i morse:
- Tänk att du är så ung och samtidigt så himla kompetent!

Jag blev lite rörd nästan. I morgon fyller jag 24.