Jobbmåndag

Officiellt har jag semester till och med den 24 augusti, men i dag har det blivit en del roddande ändå. Jag har mailat en massa viktiga mail (bra där!), men främst har tyvärr min tid gått åt till att komma på ett krönikeämne - helt och hållet utan framgång. Det är helt tomt i skallen. Jag kommer inte på någonting som är det minsta roande. Krönikeämnen finns det förstås gott om, men jag vill ju gärna att slutprodukten ska vara en smula roligare än, säg, en artikel på ekonomisidorna. Jag vill helt enkelt förvandlas till Martina Haag i ett nafs (fast med bättre kunskaper i svenska än vad hon har). Kanske måste jag ta den där kvällspausen och följa med min vän Karin på filmvisning på Debaser trots allt.

PS. Förslag på krönikeämnen mottages tacksamt bland kommentarerna. Kör i vind!

Dagens låt

Jag kommer ihåg att jag verkligen avskydde den här låten när den kom. Jag brukade sitta och banda videor från MTV och ZTV, och den här låten spelades hela tiden - vilket störde mig något otroligt. Det tog faktiskt många år innan jag förstod att Depeche Mode var riktigt fina. Och rätt som det var så tyckte jag att den här låten var grym. Vilket den ju är!

Nu ska jag faktiskt sova trots att klockan bara är barnet. Vi har ätit banan- och kokospannkakor, jag blev suveränt uppassad, och är nu ruskigt mätt och trött. Tid för ett avsnitt av Dexter i sängen.

Dagens låt

Åh, så bra den är!

Nu ska jag och Gordon fortsätta med storstädningen som jag påbörjade i går. Exakt allting ska ha bytt plats när E kommer hem från sin semester i morgon kväll. Haha. Mitt system är givetvis mycket bättre. När det kommer till städning, organisering, finvikning och annat smått analt är jag i minst nio fall av tio vida överlägsen mina medtävlande.

Dagens låt

"I Want You" - Bob Dylan

En låt som speglar mitt dagshumör ganska så väl. Solen skiner, jag sitter på balkongen och läser, och på innergården grillar mina grannar. Som utomlands fast hemma. Älskar't!

Sing your heart out

I kväll var vi på den sista allsången på Debaser för säsongen. Så lyckat det var! Det allra bästa var att Marit Bergman kom dit och sjöng årets Pride-låt: "Casey, Hold On". Synd bara att Debaser är typ det mest straighta stället i Malmö. Men ändå.

Träffade också på min gamla klasskompis Thor som jag inte sett på fem år. Himla roligt! Allt var himla roligt! Känns otroligt tråkigt att packa ner sommaren bara, men det är väl inte så mycket jag har att säga till om i den frågan, tyvärr.

God natt!

Gossip Girl

I senaste numret av brittiska Glamour (passande nog med Blake Lively från Gossip Girl på omslaget) står att läsa att mer än två tredjedelar av kvinnor (brittiska kvinnor förmodar jag) medger att de endast lyssnar ordentligt på sin samtalspartner när det rör sig om skvaller. Över två tredjedelar! Haja hur mycket det är! Men givetvis kommer därför mina invändingar:

1) Hur har frågan ställts? Jag tror faktiskt inte ett dugg på att långt över hälften av kvinnorna inte lyssnar ordentligt på sina vänner, sin partner eller sina barn, utan i stället bara spetsar öronen när det rör sig om vem som satte på vem på senaste personalfesten.

2) Vad är motsvarande siffror för män - och varför redovisas de inte? Antar man att män inte skvallrar? Kvinnor skvallrar säkert i högre grad än män (åtminstone i traditionell skvallermening), men varför problematiserar man i så fall inte det - och hur vi kvinnor lär oss att vi ska skvallra om andra för att kunna interagera som fullvärdiga kvinnliga varelser? Fördomar säger ju dessutom oss att det är straighta kvinnor och bögar som skvallrar mest, och varför är det i så fall så?

3) Vad vill Glamour åstadkomma genom att redovisa det här resultatet? Visa på att kvinnor är precis så förbannat ytliga som många män ofta vill ha oss till att vara? Deras motiv är helt enkelt otroligt oklart för mig.

4) Vem står bakom undersökningen och varför har den gjorts?

5) Hur definierar man "kvinnor"?

PS. Nej, vi stryker femman. Det är nog alldeles för högtflygande i det här läget.

Serietips

Ta er tid att läsa Sara Granérs seriealbum Det är bara lite aids, om ni inte redan gjort det. Så bra! Rått, men på ett snyggt sätt som väcker tankar. Och otroligt roligt på sina ställen.

PS. Synd att inte Sydsvenskan upptäckt det som DN har. Sara Granérs serier publiceras nämligen i DN:s kulturdel på söndagar. Vad har vi i Sydsvenskan? Laban?

Grow up

Martina Haag skrev en gång en krönika om hur långsam barndomen är när man är mitt i den. Tiden mellan första klass och nian är som femtio år typ. Och så är det ju verkligen. Högstadiet varade minst tre gånger så länge som gymnasiet. För att inte tala om hur snabbt universitetstiden flög förbi. För det är precis där som det börjar bli så: att tiden bara flyger iväg. Varför sa ingen, medan man hade den där långsamma tiden, att det skulle bli så här? Att man en dag, rätt som det är, sitter och fikar med sina vänner och pratar giftermål och barn i stället för vem som har den mest orättvisa mamman. Att man, rätt som det är, bor med någon som har Underberg i kylen (hej Pappa, liksom), har en Volvo kombi som måste flyttas på grund av gatusopning, och en platt-tv så fancy att jag absolut inte fattar hur man får i gång dvd:n. Barndomen är löjligt långsam när man är mitt i den, medan vuxenlivet kastas på en som en oväntad tennisboll i skallen. För innerst inne känner jag mig oftast fortfarande som en förvirrad sjuttonåring. Trots pensionssparande och åderbråcksoperationer.

Debaser - mitt nya hem

Jag är ofta på Debaser. Och antalet kvällar där lär väl inte minska nu när jag bor granne med dem. Torsdag-lördag var jag där samtliga kvällar. Det är smått genant. Men samtidigt - där är ju så trevligt! Gårdagen på Debaser var det trevligaste på länge. Redaktör Ström gick bananas med hemmagjord bingo, jag drog roliga historier som en annan Släng dig i brunnen-deltagare, och Alfred, vars födelsedag föranledde festligheterna, såg väldigt, väldigt nöjd ut. Innan var vi dessutom på utomhuskonsert med Billie the Vision & the Dancers, som gjorde den bästa spelning som jag sett med dem någon gång. Det var helt enkelt succé kvällen igenom. I dag är läget dock annorlunda. Herr Ström skulle göra ett jobb om en bärsjalsträff i Lund (haha!), medan jag själv, samt min vän Li, gått och fått riktigt ont i halsen. Så nu är det definitivt slut på det roliga. Helgen är över. Och jag är ensam hemma och det är inget på tv och jag läste nyss ut John Ajvide Lindqvists Människohamn. Jag har helt enkelt skittråkigt nu.

Komplexa Pride

Jag vågar påstå att gemene man förknippar Pride med paraden. Med glitter och glamour, bögar i hotpants och transor med meterlånga lösögonfransar. Jag vågar påstå att gemene man inte vet ett skit om föreläsningarna och de andra aktiviteterna som Pride-besökarna ägnar sig åt. Och det är just det komplexa med Pride. Mediebilden blir så jäkla party. Fest fest fest, böghångel (alltid bögar) på ett flak och hej och hå. Som att homos var ett eget släkte som är bäst, allra bäst på att festa. Heteron kan inte mäta sig, nej nej. Jag skyller den här mediebilden på heteronormen. I förlängningen på de heterosexuella. Men många heteron vill väl när de utmålar homos på det här viset. De vill visa att de tycker att hbt-personer är precis lika mycket värda som dem själva - bara kanske lite mer party. Men det blir så fel. Det blir så himla fel när Malena Ernman skriver på sin twitter: "Tack alla bögar och flator! Ni är bäst!!!! Ha en härlig parad idag!" Där har vi det. Alla homos är bäst. Alla homos är så jävla party. Precis alla homos går i Pride-paraden. Undrar för övrigt om Malena Ernman tycker att bisexuella, queera och transpersoner är bäst också. Kanske borde fråga.

Här kan ni förresten läsa en krönika som jag skrev om Pride förra året. Jag tycker själv att den fortfarande håller väldigt bra, får jag lov att säga. Man kan ju dock notera att mycket hänt sedan förra året, åtminstone gällande äktenskapslagstiftningen i Sverige och avkriminaliseringen av homosexualitet i Indien. Och det är ju fantastiskt.