Dagens låt

"Jag saknar dig mindre och mindre" - Melissa Horn

Om det inte blir vår snart kommer jag att skjuta någon/mig själv

Nej, det här är ingen förvarning inför förestående självmord. Men fan vad vinter, mörkt och kvardröjande julfattigdom suger. Jag vill ha vår, jeansjacka och gympaskor! Inte snö, fula (läckande) vinterstövlar och nariga händer.

Jag har cirka noll energi. Om det inte var för att läkarna redan kollat min bukspottsskörtel (stavas det så?) hade jag varit övertygad om att det var något seriöst (och troligen livshotande) fel på mig. Hur kan man vara så här trött och håglös utan att något är fel? Känner alla skandinaver så här på vintern? Och varför gör vi då inte gemensam sak och flyttar till, säg, Algeriet? (Där finns väl aldrig snö i alla fall?)

Till och med hundarna tycker att jag är tråkig. Jag är tråkig och bråkig och sömnig. Mest vill jag krypa ner i vår übermjuka säng under två täcken och komma fram i början på maj. Bara ligga där och mysa med dator, Wordfeud och en nikotikinjektion då och då. Men nej nej. Man ska jobba, bidra till samhällsnyttan, handla mat, tvätta cirka trettio maskiner tvätt i veckan och ha fredagsmys med tacos och tända ljus för att jaga bort kölden utanför. Hur fan orkar småbarnsföräldrar med vintern, med snor och overaller och borttappade vantar? Hur orkar de när jag knappt orkar med mig själv? Jag hittar ju inte ens mina egna vantar.

Om någon vill bjuda mig på en charterresa så är det helt OK.

Whitneys bästa

Whitney Houston är en av mina tidigaste idoler och har varit en stor musikalisk influens i mitt liv. Jag snodde kassetten Whitney (hennes andra skiva) av min storasyster, och det var till den som jag upptäckte att jag faktiskt också kunde sjunga. I timmar, timmar, timmar stod jag och sjöng med i hennes sånger. Nu i efterhand vet jag att jag inte hade ett dugg koll på texterna (var inte särdeles proffsig på engelska), men tonerna satt där - åtminstone tyckte jag det.

När jag blev äldre blev Whitneys musik skämsmusik. Delar av skivan Whitney kunde jag fortfarande spela på fest, men de smäktande balladerna lyssnade jag på i smyg. Men jag lyssnade mycket! Musiken kan visst vara banal och 80-talssmörig, men i mig rörde många låtar vid något speciellt. (Precis som Bodyguard gjorde! Hur många gånger har jag inte sett den? När jag var yngre var det kärlekshistorian som var lockande, men när jag blev äldre såg jag den för att skratta lite åt hur fjantig den är - men också för att njuta av musiken.)

När jag vaknade klockan sex i morse hade Del LaGrace Volcano skrivit på Facebook att Whitney var död. Jag blev faktiskt ledsen på riktigt. Jag vet inte mycket om Whitney och hennes liv, jag har aldrig sett henne live, och hon är inte min största idol på långa vägar. Men hon var nog min första, riktigt stora idol. Och det är faktiskt väldigt starka känslor som man har för en sådan artist! Så ja, det var deppigt på riktigt.

I dag har jag i princip bara lyssnat på Whitney. Både glad och sorglig musik. Och här kommer några låtar som enligt mig är hennes bästa (utan inbördes ordning dock).

Vilka är era favoriter?

Måste-läsning

Några dagar gammal, men lika läsvärd för det. Maria Sveland i DN om antifeminism, rasism och politisk depression. Läs här!

Mer #homoriot

Jag har precis delat med mig av mina tankar och berättelser till #homoriot-podden i Ligga med P3. Håll utkik på hemsidan!

Pension

Det känns konstigt att tänka på redan nu, men jag måste ändå ställa frågan: Pensionssparar ni? Som den ordentliga tjej jag är tänkte jag att jag skulle börja pensionsspara när jag fyllde 25. Det hände inte. Borde jag ha ångest? Kommer jag att få sämst pension i Sverige när jag blir gammal? Hur gör ni?

Bitter eftersmak av Melodifestivalen

Melodifestivalen i går gjorde mig tyvärr väldigt arg. Först blev jag råförbannad på Sean Banans bidrag. Något mer rasistiskt än så får man väl leta efter! Hur har det kommit med? Och att den låten dessutom fick inleda alltihop kändes helt galet.

Sedan blev jag sur när Afro-Dite skulle uppträda. Gissa vilka artister som fick gå fram till hiphop? Jo, de tre svarta. Och gissa vilka som hade tre svarta dansare?

Men alltihop gick så sjukt överstyr när programledarna skulle börja håna homosexuella (vilket tydligen är lika med bögar). Hur fan resonerade de där? Jag blev både förbannad, ledsen och besviken. Här är ett blogginlägg om pausunderhållningen, som jag verkligen tycker att ni ska läsa och begrunda.

Skäms, SVT, säger jag!


PS. Och då har jag inte ens nämnt Thorsten Flincks förbannade sexistiska tilltag..

Mello 2012!

I dag börjar alltså Melodifestivalen - igen. Var det inte nyss som den där "Popular" gick och vann..? Hur som helst, jag är ganska pepp. Det ska framför allt bli väldigt spännande att se hur Helena Bergström kommer att fungera som programledare. Vad tror ni, blir det hit eller miss?

Ja, och i kväll är jag väl mest nyfiken på Thorsten Flincks bidrag. Och är mest rädd för Sean Banans.

Revolution på Twitter

Kolla in hashtaggarna #homoriot och #queerriot (på engelska). Bara gör det!

Ny familjemedlem

Säg hej och välkommen till Lilly!