Jag var inte alls sugen på att gå på Debasers tvåårsjubileum i går, eftersom min söndag är en jobbsöndag. Gick mest för att min vän Karro var mycket bestämd på punkten att hon skulle dit. Men vad jag är glad att jag gick. Perssons Pack var underbara! Och gissa vem som kom och sjöng på ”Tusen dagar härifrån”? En mycket hes Jakob Hellman. Kärlek! Suset genom publiken var riktigt mäktigt. Resterande del av konserten var också riktigt, riktigt bra. (Kuriosa: Josef Zackrisson hade blivit tjock. I och för sig är det sju år jag såg honom, i samband med att han släppte sin soloskiva, så saker och ting förändras ju.)
Dock gillar jag inte när man ska hålla på och göra om låtar så att de ska passa in i staden man är i. (Det blir lätt ”Lu-und i mitt hjärta, låt mig besjunga dig nu”, som jag upplevde på hyresgästföreningens årsmöte förra året.) Persson och gänget gjorde ”Stenad i Stockholm” till ”Stenad i Malmö”, och det kändes lite töntigt i ärlighetens namn. Alla coola killar i publiken gjorde sitt yttersta för att se ut som att de kunde totalidentifiera sig med texten dock. Wow, knark liksom.
Bjuder därför på en av 1900-talets bästa låtar. Enligt min ringa mening.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar