Har ni också sådana där sånger som ni börjar gråta av, alldeles oavsett om ni verkligen tycker att de är totalt fantastiska låtar? Det är liksom bara något med dem som gör en svag på något vis. Känner ni igen det? I går på jobbet spelades helt plötsligt "Proud" av Heather Small, och mes som jag är blev jag alldeles tårögd.
Bjuder därför på "Proud" i slutscenen av sista säsongen av Queer as Folk. Ljuvlig låt, ljuvlig serie.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar