På arbetstid

Jag har funderat på en sak. Hur många journalister och mediemänniskor bloggar och twittrar i eget namn på arbetstid? Jag tror att det är väldigt många. Och är det verkligen OK? Egentligen inte, va? (Nej, jag kastar inte sten i glashus. Jag sitter visserligen på jobbet men min officiella arbetstid tog slut för tjugo minuter sedan.)

Dagens låt

"I'm Not Sayin'" - Gordon Lightfoot

I dag känner jag mig ungefär lika halvhopplös som Gordon själv. Han håller mig sällskap medan jag fixar med Queertopia-saker. Det går bra, men jag är egentligen alldeles för trött för att leva i dag.

Frågor jag aldrig trodde att jag skulle få del 1

Mail från gammal flamma: "Hej du, jag har en snabb fråga vet du hur länge man måste vaar gift om man ingår ett skenäktenskap?"

Om någon vet svaret på det, vilket jag inte gör, går det bra att bidra med den infon i kommentarsfältet. Tack!

TV-tipset

För er som ska ha en hemmalördag tipsar jag om MTV klockan 20.00. Tittarna får följa tre ungdomar som en del av serien True Life, och temat är: "I'm Bisexual".

Själv missar jag det dock. Jag ska inte vara hemma. Jag ska på Erikas 25-årsfest.

Arbetet går ut över mitt bloggjag

Det är sorgligt men sant. Jag har blivit någon slags svikare. Jag lovar att bättra mig. In the meantime får ni lyssna på en fin bit.

Första dagen

Det var en fantastiskt bra första dag, ska jag säga er. Otroligt trevligt. All nervositet försvann, även om jag fortfarande känner att jag inte har en aning om vad jag håller på med. Haha. Men ärligt talat, det känns väldigt bra. Jag är trött som om jag hade varit vaken några dygn i sträck, men det känns bra.

Dagens låt

Ni får en bonuslåt också.

I dag ska jag åka till Kristianstad. I morgon börjar jag nya jobbet där. Jag börjar bli sjukligt nervös. Men det får lösa sig, det får det.

Dagens låt

Åh, så fint det är!

I dag är jag hemma och tar det väldigt lugnt. Orkade helt enkelt inte med ytterligare en kväll i festens tecken. Jag tror att jag ska kalasa till det med ett avsnitt av Queer as Folk, gärna första säsongen. Jag har chips också. Toppen!

Dagens låt

Ljuvlig video dessutom!

Skydda HBT-personer mot våldet i Irak

Skriv på namninsamlingen här!

Hej, jag gör folk till kändisar!

Ida "Bobbo" Ragnarsson har blivit superpoppis efter min lilla frilansromans med min barndoms tidning BLT. Kul! Undrar när jag får en del av kakan. Ida, jag vill också gå på kändisfest, OK? För gamla tiders skull!

(OK, det kanske inte var enbart min förtjänst. Men ändå!)

Illa, jag mår illa

Jag var och handlade mat tidigare och kunde inte undgå att lägga märke till kvällstidningarna som trumpetade ut: "ÄR HON MAN?" Om Caster Semenya så klart. Jag fattar ingenting - vad håller medierna på med? Och det de gör, gör mig väldigt illa till mods.

Som vanligt skriver Anja Gatu bra om det hela här.

Hur man vet att man har kommit upp sig

Man blir bjuden på samma stora fest som några halvkändisar, sin gamla universitetslärare och en gammal chef. Check!

Efter gårdagen har jag bara en sak att säga

Nina Persson, gift dig med mig!


PS. Vi såg Orup i går också. Han körde nästan alla viktiga hits utom "Mercedes Benz". Jag och min vän Li grät av lycka. Om Nina är upptagen kan jag tänka mig att ta Orup i stället.

Genus gör gays

Nej, inte direkt. Men nu visar en studie det vi gamla genusstudenter själva är väldigt medvetna om, nämligen att åtta av tio studenter i genusvetenskap "säger att de ser annorlunda på sin sexuella läggning efter kurserna". Inte alla går från hetero till homo dock, utan gemensamt är att även de som tidigare såg sig som hbt, också kommit att ifrågasätta sin sexualitet. Läs mer här.

Underbara liv!

Just nu peppar jag så mycket på Queertopiafestivalen att jag blir lite galen. Vi håller på att boka in artister, och jag kan säga så mycket som att det kommer att bli fantastiskt!

Det är disco i sovrummet

Åh, Malmöfestivalen, bli tyst nu. Vi försöker faktiskt sova här, OK?

Men om vi bortser från det så har Malmöfestivalen också i dag muntrat upp mig. Vi åt lite festivalmat, slog oss ner en stund på Metro, försökte lyssna på ljudföreställningen Heterofil (för mycket ljud runtomkring, så jag kunde tyvärr inte koncentrera mig), och avslutade med Fanfare Ciocărlia som var riktigt bra. Jag orkade dock inte ge mig på bob hund i stan, utan vi tog en tv-kväll i stället. Hade jag emellertid vetat att min granne Malmöfestivalen skulle bjuda också på söndagsröj vid läggdags kanske jag hade tänkt om.

Malmöfestivalsrapport

Jag är inte överdrivet förtjust i Malmöfestivalen, och speciellt inte att den för i år bestämt sig för att bli vår granne. Men när Stefan Sundström spelar i Folkets park och delar med sig av sin Malmö-förälskelse kan man inte annat än gilla det. Fina Stefan Sundström! (Som i och för sig skulle mått bra av en hårtvätt, klippning och shoppingrunda, i den ordningen.) Det var nästan tio år sedan jag såg honom live sist, och det var tydligt att det gått lång tid. Inte bara utseendet hade förändrats, utan också scenspråket - och texterna. Det var betydligt mer improvisation i dag. "Hitler" byttes ut mot "Reinfeld" osv osv. Roande! Han hade dessutom gått och blivit ful i mun, kunde vi konstatera. I "Waow waow" sjöng han om att det var "fittigt" i Stockholm city och om runkande yuppies. Förvånande på något vis, så tidigt på kvällen! Men i övrigt radade han upp klassiker som "Fisk i en skål" , "Nån har slagit upp ett hål" och "Amors pilar". Underbart!

Jag hann också med en sväng på Moriskan och tittade på Kalle Haglund och Nour El-Refai (som någon fjant till manlig konfrencier inte var tillräckligt impad av för att orka bry sig om vad hon egentligen heter i efternamn, utan som konsekvent kallade henne fel). Nours show var för kort, men väldigt rolig, och Kalle Haglund var förträfflig.

Så tack, Malmöfestivalen, trots allt. Du är inte helt hopplös.

Hollywood nästa

Jag skrattar alltid åt rubriker av den typen, men i dag får jag tydligen dras med en sådan själv. I dag publicerar äntligen BLT intervjun jag gjorde med min gamla kompis, raringen Ida "Bobbo" Ragnarsson. (Den finns att läsa på webben, men tyvärr är den uselt redigerad där.) Och vad tror ni att de klämde till med för rubrik? Jo, just det! Det blev en "Hollywood nästa". Min första av det slaget, tror jag bestämt.

Dagens låt

"Abraham, Martin & John" - Marvin Gaye

Jag tänker alltid på hur ironiskt det är att han också blev mördad, om än vad som verkar ha varit av misstag, när han också var ung.


PS. Missa inte heller Dion som gjorde originalversionen.

Hej och hå - alla ska bli gifta!

Som de förlovar sig och håller på i det där kungahuset vi har! Och det är ju uppenbart lite synd om Madeleine-stackaren som bevisligen gått och väntat och väntat på att storasyrran skulle få tummen ur - så att det någon gång kunde bli hennes egen tur. Skönt att det äntligen blir av nu då. Om man nu ser saker som (hetero)giftermål och kungahus och fan och hans moster som något positivt. Det är olika det där.

Fregatten-tisdag!

En Fregatten-dag är alltid en glad dag. Jag rekommenderar er alla att börja med en tidigt-i-veckan-tradition (gärna ihop med ett gäng glada journalister). Det kickar igång veckan, och dessutom kan det ge dem som så vill en legitim anledning till att bli på lyset en helt vanlig tisdag. Eller äta gott, det är vilket man vill.

Kvällsjobb

Har påbörjat krönikan. Skriver så klart om sex. Känner mig som en snusktant. Hoppas att mitt pro bono case ger mig en plats i himlen, eftersom det jag skriver om snarare borde ge mig en enkelbiljett till det där lite varmare stället.

Jobbmåndag

Officiellt har jag semester till och med den 24 augusti, men i dag har det blivit en del roddande ändå. Jag har mailat en massa viktiga mail (bra där!), men främst har tyvärr min tid gått åt till att komma på ett krönikeämne - helt och hållet utan framgång. Det är helt tomt i skallen. Jag kommer inte på någonting som är det minsta roande. Krönikeämnen finns det förstås gott om, men jag vill ju gärna att slutprodukten ska vara en smula roligare än, säg, en artikel på ekonomisidorna. Jag vill helt enkelt förvandlas till Martina Haag i ett nafs (fast med bättre kunskaper i svenska än vad hon har). Kanske måste jag ta den där kvällspausen och följa med min vän Karin på filmvisning på Debaser trots allt.

PS. Förslag på krönikeämnen mottages tacksamt bland kommentarerna. Kör i vind!

Dagens låt

Jag kommer ihåg att jag verkligen avskydde den här låten när den kom. Jag brukade sitta och banda videor från MTV och ZTV, och den här låten spelades hela tiden - vilket störde mig något otroligt. Det tog faktiskt många år innan jag förstod att Depeche Mode var riktigt fina. Och rätt som det var så tyckte jag att den här låten var grym. Vilket den ju är!

Nu ska jag faktiskt sova trots att klockan bara är barnet. Vi har ätit banan- och kokospannkakor, jag blev suveränt uppassad, och är nu ruskigt mätt och trött. Tid för ett avsnitt av Dexter i sängen.

Dagens låt

Åh, så bra den är!

Nu ska jag och Gordon fortsätta med storstädningen som jag påbörjade i går. Exakt allting ska ha bytt plats när E kommer hem från sin semester i morgon kväll. Haha. Mitt system är givetvis mycket bättre. När det kommer till städning, organisering, finvikning och annat smått analt är jag i minst nio fall av tio vida överlägsen mina medtävlande.

Dagens låt

"I Want You" - Bob Dylan

En låt som speglar mitt dagshumör ganska så väl. Solen skiner, jag sitter på balkongen och läser, och på innergården grillar mina grannar. Som utomlands fast hemma. Älskar't!

Sing your heart out

I kväll var vi på den sista allsången på Debaser för säsongen. Så lyckat det var! Det allra bästa var att Marit Bergman kom dit och sjöng årets Pride-låt: "Casey, Hold On". Synd bara att Debaser är typ det mest straighta stället i Malmö. Men ändå.

Träffade också på min gamla klasskompis Thor som jag inte sett på fem år. Himla roligt! Allt var himla roligt! Känns otroligt tråkigt att packa ner sommaren bara, men det är väl inte så mycket jag har att säga till om i den frågan, tyvärr.

God natt!

Gossip Girl

I senaste numret av brittiska Glamour (passande nog med Blake Lively från Gossip Girl på omslaget) står att läsa att mer än två tredjedelar av kvinnor (brittiska kvinnor förmodar jag) medger att de endast lyssnar ordentligt på sin samtalspartner när det rör sig om skvaller. Över två tredjedelar! Haja hur mycket det är! Men givetvis kommer därför mina invändingar:

1) Hur har frågan ställts? Jag tror faktiskt inte ett dugg på att långt över hälften av kvinnorna inte lyssnar ordentligt på sina vänner, sin partner eller sina barn, utan i stället bara spetsar öronen när det rör sig om vem som satte på vem på senaste personalfesten.

2) Vad är motsvarande siffror för män - och varför redovisas de inte? Antar man att män inte skvallrar? Kvinnor skvallrar säkert i högre grad än män (åtminstone i traditionell skvallermening), men varför problematiserar man i så fall inte det - och hur vi kvinnor lär oss att vi ska skvallra om andra för att kunna interagera som fullvärdiga kvinnliga varelser? Fördomar säger ju dessutom oss att det är straighta kvinnor och bögar som skvallrar mest, och varför är det i så fall så?

3) Vad vill Glamour åstadkomma genom att redovisa det här resultatet? Visa på att kvinnor är precis så förbannat ytliga som många män ofta vill ha oss till att vara? Deras motiv är helt enkelt otroligt oklart för mig.

4) Vem står bakom undersökningen och varför har den gjorts?

5) Hur definierar man "kvinnor"?

PS. Nej, vi stryker femman. Det är nog alldeles för högtflygande i det här läget.

Serietips

Ta er tid att läsa Sara Granérs seriealbum Det är bara lite aids, om ni inte redan gjort det. Så bra! Rått, men på ett snyggt sätt som väcker tankar. Och otroligt roligt på sina ställen.

PS. Synd att inte Sydsvenskan upptäckt det som DN har. Sara Granérs serier publiceras nämligen i DN:s kulturdel på söndagar. Vad har vi i Sydsvenskan? Laban?

Grow up

Martina Haag skrev en gång en krönika om hur långsam barndomen är när man är mitt i den. Tiden mellan första klass och nian är som femtio år typ. Och så är det ju verkligen. Högstadiet varade minst tre gånger så länge som gymnasiet. För att inte tala om hur snabbt universitetstiden flög förbi. För det är precis där som det börjar bli så: att tiden bara flyger iväg. Varför sa ingen, medan man hade den där långsamma tiden, att det skulle bli så här? Att man en dag, rätt som det är, sitter och fikar med sina vänner och pratar giftermål och barn i stället för vem som har den mest orättvisa mamman. Att man, rätt som det är, bor med någon som har Underberg i kylen (hej Pappa, liksom), har en Volvo kombi som måste flyttas på grund av gatusopning, och en platt-tv så fancy att jag absolut inte fattar hur man får i gång dvd:n. Barndomen är löjligt långsam när man är mitt i den, medan vuxenlivet kastas på en som en oväntad tennisboll i skallen. För innerst inne känner jag mig oftast fortfarande som en förvirrad sjuttonåring. Trots pensionssparande och åderbråcksoperationer.

Debaser - mitt nya hem

Jag är ofta på Debaser. Och antalet kvällar där lär väl inte minska nu när jag bor granne med dem. Torsdag-lördag var jag där samtliga kvällar. Det är smått genant. Men samtidigt - där är ju så trevligt! Gårdagen på Debaser var det trevligaste på länge. Redaktör Ström gick bananas med hemmagjord bingo, jag drog roliga historier som en annan Släng dig i brunnen-deltagare, och Alfred, vars födelsedag föranledde festligheterna, såg väldigt, väldigt nöjd ut. Innan var vi dessutom på utomhuskonsert med Billie the Vision & the Dancers, som gjorde den bästa spelning som jag sett med dem någon gång. Det var helt enkelt succé kvällen igenom. I dag är läget dock annorlunda. Herr Ström skulle göra ett jobb om en bärsjalsträff i Lund (haha!), medan jag själv, samt min vän Li, gått och fått riktigt ont i halsen. Så nu är det definitivt slut på det roliga. Helgen är över. Och jag är ensam hemma och det är inget på tv och jag läste nyss ut John Ajvide Lindqvists Människohamn. Jag har helt enkelt skittråkigt nu.

Komplexa Pride

Jag vågar påstå att gemene man förknippar Pride med paraden. Med glitter och glamour, bögar i hotpants och transor med meterlånga lösögonfransar. Jag vågar påstå att gemene man inte vet ett skit om föreläsningarna och de andra aktiviteterna som Pride-besökarna ägnar sig åt. Och det är just det komplexa med Pride. Mediebilden blir så jäkla party. Fest fest fest, böghångel (alltid bögar) på ett flak och hej och hå. Som att homos var ett eget släkte som är bäst, allra bäst på att festa. Heteron kan inte mäta sig, nej nej. Jag skyller den här mediebilden på heteronormen. I förlängningen på de heterosexuella. Men många heteron vill väl när de utmålar homos på det här viset. De vill visa att de tycker att hbt-personer är precis lika mycket värda som dem själva - bara kanske lite mer party. Men det blir så fel. Det blir så himla fel när Malena Ernman skriver på sin twitter: "Tack alla bögar och flator! Ni är bäst!!!! Ha en härlig parad idag!" Där har vi det. Alla homos är bäst. Alla homos är så jävla party. Precis alla homos går i Pride-paraden. Undrar för övrigt om Malena Ernman tycker att bisexuella, queera och transpersoner är bäst också. Kanske borde fråga.

Här kan ni förresten läsa en krönika som jag skrev om Pride förra året. Jag tycker själv att den fortfarande håller väldigt bra, får jag lov att säga. Man kan ju dock notera att mycket hänt sedan förra året, åtminstone gällande äktenskapslagstiftningen i Sverige och avkriminaliseringen av homosexualitet i Indien. Och det är ju fantastiskt.