Jag är inte överdrivet förtjust i Malmöfestivalen, och speciellt inte att den för i år bestämt sig för att bli vår granne. Men när Stefan Sundström spelar i Folkets park och delar med sig av sin Malmö-förälskelse kan man inte annat än gilla det. Fina Stefan Sundström! (Som i och för sig skulle mått bra av en hårtvätt, klippning och shoppingrunda, i den ordningen.) Det var nästan tio år sedan jag såg honom live sist, och det var tydligt att det gått lång tid. Inte bara utseendet hade förändrats, utan också scenspråket - och texterna. Det var betydligt mer improvisation i dag. "Hitler" byttes ut mot "Reinfeld" osv osv. Roande! Han hade dessutom gått och blivit ful i mun, kunde vi konstatera. I "Waow waow" sjöng han om att det var "fittigt" i Stockholm city och om runkande yuppies. Förvånande på något vis, så tidigt på kvällen! Men i övrigt radade han upp klassiker som "Fisk i en skål" , "Nån har slagit upp ett hål" och "Amors pilar". Underbart!
Jag hann också med en sväng på Moriskan och tittade på Kalle Haglund och Nour El-Refai (som någon fjant till manlig konfrencier inte var tillräckligt impad av för att orka bry sig om vad hon egentligen heter i efternamn, utan som konsekvent kallade henne fel). Nours show var för kort, men väldigt rolig, och Kalle Haglund var förträfflig.
Så tack, Malmöfestivalen, trots allt. Du är inte helt hopplös.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
FAN! HELVETES JÄVLA SKIT! Missade jag alltså Nour?! FAN FAN FAN!
Skicka en kommentar