Klagomuren

Jag trodde att jag visste vad det innebär att vara trött. Jag har jobbat mycket förr. Jobbat mycket, sovit för lite, festat hårt, you know the drill. Men numera kan jag upplysa om att det finns olika sorters trötthet. Det finns den utarbetade sorten - och det finns sorten "jag stiger upp klockan tre eller fyra om morgnarna". Det sjukaste är att det kvittar när jag går och lägger mig. Jag är lika förbannat trött dagen efter i alla fall. Det måste rimligtvis ha med någon slags normal dygnsrytm att göra, men det är galet. I går var jag så trött att jag gick och la mig tjugo över sju på kvällen. Det fanns inte på kartan att jag ens skulle orka sitta upp. Tjugo över sju! Förstår ni hur illa det är? Jag är så trött att jag inte ens orkar tandtråda och skölja med flour på kvällarna och alldeles för trött för att ens tänka på hur tandstenen breder ut sig och om det möjligtvis ilar lite extra i min ena kindtand. Herre min skapare, hur ska det här sluta? Missförstå mig rätt, jag gillar att gå till jobbet. Men en normal dygnsrytm skulle nog inte skada. Kanske skulle jag kunna börja duscha på daglig basis. Kanske sminka mig snyggt innan jobbet. Vem vet, jag kanske skulle tvätta håret mer än två gånger i veckan?!

Herregud, och så undrar jag varför jag aldrig får hångla.