Nej, det här är ingen förvarning inför förestående självmord. Men fan vad vinter, mörkt och kvardröjande julfattigdom suger. Jag vill ha vår, jeansjacka och gympaskor! Inte snö, fula (läckande) vinterstövlar och nariga händer.
Jag har cirka noll energi. Om det inte var för att läkarna redan kollat min bukspottsskörtel (stavas det så?) hade jag varit övertygad om att det var något seriöst (och troligen livshotande) fel på mig. Hur kan man vara så här trött och håglös utan att något är fel? Känner alla skandinaver så här på vintern? Och varför gör vi då inte gemensam sak och flyttar till, säg, Algeriet? (Där finns väl aldrig snö i alla fall?)
Till och med hundarna tycker att jag är tråkig. Jag är tråkig och bråkig och sömnig. Mest vill jag krypa ner i vår übermjuka säng under två täcken och komma fram i början på maj. Bara ligga där och mysa med dator, Wordfeud och en nikotikinjektion då och då. Men nej nej. Man ska jobba, bidra till samhällsnyttan, handla mat, tvätta cirka trettio maskiner tvätt i veckan och ha fredagsmys med tacos och tända ljus för att jaga bort kölden utanför. Hur fan orkar småbarnsföräldrar med vintern, med snor och overaller och borttappade vantar? Hur orkar de när jag knappt orkar med mig själv? Jag hittar ju inte ens mina egna vantar.
Om någon vill bjuda mig på en charterresa så är det helt OK.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar