I dag gick jag förbi en man som satt och tiggde vid ingången till ett av Malmös köpcentrum. Framför sig hade han locket på en pizzakartong, i vilket han skrivit: "Hemlös. Skänk en slant." Jag såg honom redan när jag gick in, och blev genast sådär illa till mods som jag alltid blir när jag ser någon tigga. Det är absolut inte tiggandet i sig, utan det är den uppenbara, påtagliga fattigdomen direkt i min närhet.
På väg ut kikade jag därför i plånboken för att se vad jag kunde ge mannen. Hade inga sedlar, så jag fick börja rota i jackfickorna, där jag till slut bara lyckades kamma ihop fyra kronor. Jag gav dem till honom och bad samtidigt om ursäkt för att jag inte hade mer kontanter. Han tackade inte, som jag väntat mig, utan vände bort huvudet och mumlade: "Idiot."
Jag blev sur. Ska man inte tacka när man får något, va? Var jag inte just snäll och givmild? Jag tror att många reagerar som jag. Eller jag vet, för jag har resonerat om den här saken med många tidigare. Många blir rentav förbannade när de skänker pengar och inte får ett tack.
Men varför skulle den här mannen egentligen tacka mig? Vad är jag för svin som skänker honom fyra spänn på väg hem från en sväng på Systemet? Vad fan är det att vara tacksam över? Klart som fan att han inte sitter där och är tacksam. Hur skulle någon kunna känna sig tacksam i den utsatta situationen?
Och vad har vi för ett hemskt samhälle där folk tvingas tigga i köpcentrum för att kunna köpa mat? Fy fan.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar