Dagens låt

Påsken är alltså officiellt inledd. Alla åker från stan. Jag sitter ensam och skriver om Aleksandra Kollontaj. Eller skriver och skriver. Jag ska skriva. Men det fina vädret som jag fick en fin känsla av under min morgonpromenad distraherar mig. Jag vill också hem till landet. Promenera vid havet och sådana grejer.

I går kväll gick jag och min barndomsvän Li en promenad, som självfallet slutade i Folkets park, och pratade om vad vi saknar med hemstaden. Oftast inte så mycket. Oftast inget alls, i ärlighetens namn. Men det är absolut inte lika roligt att fira påsk ensam i stan. Utan påskbord och sådant. Det är inte synd om mig på något vis, och Li föreslog att jag skulle kunna gömma ett påskägg åt mig själv för att liva upp mig lite, men jag känner helt enkelt av instängdheten som bara en lägenhet i centrum kan skapa i en människa.

Men nu borde jag tänka på Jesus i stället. Han gillade som bekant inte heller långfredagen särdeles.