Malmöfestivalsrapport

Jag är inte överdrivet förtjust i Malmöfestivalen, och speciellt inte att den för i år bestämt sig för att bli vår granne. Men när Stefan Sundström spelar i Folkets park och delar med sig av sin Malmö-förälskelse kan man inte annat än gilla det. Fina Stefan Sundström! (Som i och för sig skulle mått bra av en hårtvätt, klippning och shoppingrunda, i den ordningen.) Det var nästan tio år sedan jag såg honom live sist, och det var tydligt att det gått lång tid. Inte bara utseendet hade förändrats, utan också scenspråket - och texterna. Det var betydligt mer improvisation i dag. "Hitler" byttes ut mot "Reinfeld" osv osv. Roande! Han hade dessutom gått och blivit ful i mun, kunde vi konstatera. I "Waow waow" sjöng han om att det var "fittigt" i Stockholm city och om runkande yuppies. Förvånande på något vis, så tidigt på kvällen! Men i övrigt radade han upp klassiker som "Fisk i en skål" , "Nån har slagit upp ett hål" och "Amors pilar". Underbart!

Jag hann också med en sväng på Moriskan och tittade på Kalle Haglund och Nour El-Refai (som någon fjant till manlig konfrencier inte var tillräckligt impad av för att orka bry sig om vad hon egentligen heter i efternamn, utan som konsekvent kallade henne fel). Nours show var för kort, men väldigt rolig, och Kalle Haglund var förträfflig.

Så tack, Malmöfestivalen, trots allt. Du är inte helt hopplös.