I kväll känns det som att jag också har varit på Daugavas botten, Lars Winnerbäck. Jag är så trött! Lite småless. Även om det är skönt att jag kan sova hos Mamma lite i veckorna så att jag slipper pendla typ tusen timmar om dagen till jobbet, så har jag en sådan himla hemlängtan. Efter löjliga saker som våra soffor som är mycket mer bekväma än Mammas. Saknar en större säng. Saknar mina egna rutiner. Vanliga rutiner, helt enkelt. Fast det är väl fint på något vis, att man vill hem. Och inte bort. Antar jag.
Här kommer en dödålig inspelning av "Kom hem nu". Jag skulle bjudit er på den på Spotify, om jag trott att Mammas internetuppkoppling klarat av en sådan övning. Det gör den garanterat inte.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar