Livet

I dag känner jag mig ungefär som Johan Glans här.

Det är skönt att bli äldre

Det skriver Isabelle Ståhl på studentbloggen. Och det stämmer ju. Jag håller med henne om allt hon skriver. (Och ja, den fula tjejen i lugg är jag. Tack för alla fina bilder på mig som du sprider på internet, Ståhl. Låt mig få posera nästa gång, schyssta. Eller photoshoppa.)

Men nu ska ni få höra en sak som är kass med att bli äldre. Om man föreställer sig att man en lördag, till exempel i går, spelar Laserdome eftersom man firar SaraThyras födelsedag och föreställer sig att det är en störig unge som är med i motståndarlaget och som hela tiden skjuter på Grön Terminator (dvs jag) och som man därför börjar jaga men upptäcker att man har sämre mörkerseende än och sämre kondis, och därför typ snubblar på en ramp och vrider till sitt redan för flera år sedan skadade knä (korsbanden) så att man dagen efter haltar och har väldigt ont i sagda knä - ja, då är det rätt uppenbart kasst att bli äldre. Nu går det liksom bara ännu mer utför.

I'll be home for Christmas, you can count on me

Alltså, jag måste bara fråga. Har era föräldrar också börjat tjata om julen? ("Tänker du komma hem?", "Har du pratat med Pappa?", "Har du pratat med Mamma?", "Vad säger din syster?", "Har du hört att L kommer hem?" och, sist men inte minst, "Har du funderat på vad du önskar dig?") Jag vill vara tydlig med en sak. Jag tycker att det är väldigt härligt att jag har en familj som vill samlas. För det vill den. I alla fall ibland. Det är helt enkelt fint att vara välkommen till sin mammas trygga famn och kunna snylta på både tvättmaskin och kylskåp i några dagar. Och dessutom få julklappar! Men alltså, ärligt talat. Att dra igång det här snacket nu.. Det är oktober. Oktober! Det är miles to go innan det ens är advent.

Men för att återkomma till min fråga. Är det här normalt? Är det här något som försigår i andra familjer också, eller är det bara ett uttryck av min extremt yviga familj som till på köpet envisas med att bo i olika städer? Ska jag börja knåpa ihop en önskelista?

Hur konstigt som helst

Jag har haft Chers "Save Up All Your Tears" på hjärnan i tre dagar nu. Utan att ha hört den på flera år. Hur funkar sådant där egentligen? Någon som har en teori? Nu använder jag gerillataktik och lyssnar på den oavbrutet. Snart ska den vara ute ur skallen! Tur att den är ganska catchy i alla fall.

På tal om Fredspriset

Läs vad Tor Billgren skriver om saken. Bra!

Lägg ner Nobels fredspris

Ja, faktiskt. Nu är jag dramatisk, men det här är ta mig fan inte klokt. USA:s president? Är de helt jävla dumma i huvudet? Vad har han gjort för att förtjäna priset? Det är ett fett slag i ansiktet på alla de människor som kämpar i världen; inom FN, inom människorättsorganisationer, som privatpersoner. Jag vet faktiskt inte vad mer jag kan säga. Jag håller med Svenska freds.

Kontraster i rapporteringen

Nu är tyskarna glada! Berliner Zeitung är till exempel mycket mer nöjda med årets nobelpristagare Herta Müller än med föregående års. I stället för den skepsis Le Clézio hälsades med, möts läsaren nu av orden: "Seit Anfang der 90er Jahre und der Übersetzung ihrer Werke in mehr als 20 Sprachen gehört Müller mit Büchern wie 'Der Fuchs war damals schon ein Jäger', 'Herztier' und 'Heute wäre ich mir lieber nicht begegnet' zu den wichtigen Autoren im internationalen Literaturbetrieb." Tänk, så överraskad jag blir att just de gillar henne. Men strunt samma. Jag tror att hon är välförtjänt av priset.

(I egen, väldigt fri - och snabb och slarvig - översättning: Sedan början av 90-talet, och med sina verk översatta till mer än 20 språk, tillhör Herta Müller, med böcker som Redan då var räven jägare, Hjärtdjur och Idag hade jag helst inte velat träffa mig själv, de viktigaste författarna på den internationella litterära scenen.)

Nobelpris-dags!

Spännande! Vem tror ni det blir? Jag har ju som bekant satsat mina slantar på Joyce Carol Oates, men nu börjar jag mer och mer tro på Amos Oz. Men den riktiga skrällen vore ju om Tomas Tranströmer (äntligen!) fick priset.

Just nu sitter jag och skriver en artikel om kalaset ifråga, och kom att tänka på hur situationen såg ut förra året. Då skrev jag och Mattias Oscarsson den här intressanta artikeln inför utnämnandet. Och när det väl blev känt vem som tagit hem segern, skrev jag så här på min gamla blogg:

"det blev väl bra?
det var väl ett roligt nobelpris, tycker jag. en vit man såklart, men vad annat att vänta? allt annat är ju undantaget som bekräftar regeln och allt det där. tyvärr har jag inte läst något av le clézio, men jag kan glädjande nog säga att jag faktiskt kunde namedroppa en del titlar av honom. inte illa alls. men något som gjorde mig fundersam var att applåderna närapå uteblev när mr engdahl släppte bomben. jovisst, lite spridda skurar liksom, men inte alls som förra året, eller året innan det. jag led också av vanföreställningen att le clézio var ett tämligen okontroversiellt val, och det är det måhända - överallt utom i tyskland vill säga. såhär skriver berliner zeitung om utnämnandet:

"In Deutschland ist Le Clézio wenig bekannt, auch wenn zahlreiche Werke übersetzt wurden. Selbst der Literaturkritiker Marcel Reich- Ranicki musste passen. Er habe sich nie ernsthaft mit diesem Autor beschäftigt, sagte er nach der Preisvergabe der Deutschen Presse- Agentur dpa. Seine Kollegin Sigrid Löffler sprach von einer «einigermaßen bizarren Wahl». Le Clézios Romanen bescheinigte sie «Monotonie und Langweiligkeit». Das habe viele Leser und auch sie selbst immer abgeschreckt, sagte sie dem Sender MDR Info."

(i korta drag: tyskarna känner inte till honom trots att många av hans böcker är översatta till tyska, alla är förvirrade och litteraturkritikern sigrid löffler tycker att det är ett något bisarrt (stavning?) val av svenska akademien. hela artikeln kan ni lyckligt lottade tysktalande läsa här.)

men jag begriper mig då inte på alla här på hemmaplan som ska klaga på utnämningen. ärligt talat alltså, lägg ner tjatet om "folkliga författare". lägg ner tjatet om astrid lindgren. ja, hon har skrivit trevliga böcker, rasmus på luffen är hur gullig som helst, yada yada yada.. men inte fan kan den boken, eller för all del mio min mio, ronja rövardotter eller pippi långstrump hur gärna vi vill det komma upp i samma klass som, säg, camus l'étranger eller lessings debut the grass is singing. släpp det. och dessutom ser jag ingen som helst anledning till att ge priset postumt. ge det till författare i karriären som faktiskt har användning för pengarna, som behöver dem för att skriva. det är en aspekt man sällan tänker på.


nu ska jag lägga mig och läsa så att jag kan bli inspirerad och få ett fint språk och också håva in ett fint pris på min ålders höst.
godnatt!"

Vem har lagt ut mitt jobbnummer på en skämtsajt, va?

Det är inte så ofta som det ringer externt till mig på jobbet. Då är det i nio fall av tio Mamma eller Pappa. I ytterst sällsynta fall är det någon potentiell intervjuperson som faktiskt ringer tillbaka.

Men nu har något konstigt hänt, förstår ni. Flera gånger om dagen ringer folk fel. Nu på morgonen hade jag ett meddelande från en Roland, som på bred göteborgska sa:
- Jaå, dä va Rrroland her. Du haåde sökt meij!
Sedan sa inte Roland något mer.

Jaha, Roland, hur hade du tänkt att jag skulle ringa tillbaka till dig, va? Men sedan insåg jag förstås att om han hade velat att jag skulle ringa tillbaka på riktigt, ja, då hade han ju gett mig sitt nummer. Alltså utgår jag från att denna felringning, liksom de andra, beror på att någon lagt ut mitt jobbnummer på någon typ av skämtsajt. Så vem av er är det? Tills någon av er erkänner kommer jag att behandla er alla som misstänkta.

Jag har bara en sak att säga er

Ni fattar inte hur grym Queertopiafestivalen 2010 kommer att bli! Jag har precis haft hemsides-/layoutmöte med Therese och Alexander, och det här är så mycket större än jag först kunde föreställa mig när vi började prata om att anordna en festival. Det kommer helt enkelt att bli guld. Och alla ska komma!