Visdomsord

Kärnfamiljen 4ever?

Jaha, då har riksdagen röstat nej till assisterad befruktning för ensamstående kvinnor igen. Trots att socialutskottet förespråkade ett ja. Allianspartierna fick vika sig för regeringen. Jag kände hjärtat sjunka när jag läste det. Framför allt när jag läste Malin Wollins idiotiska krönika i ämnet. Fy fan.

Arg!

Det här gör mig så jävla förbannad! Varför ska inte ett barn kunna komma till ett par som har varit ihop i tio års tid, har goda referenser och som är godkända som stödfamilj?! Hur i helvete resonerar folk?

Long time, no see

Min dator gick sönder en gång till. (Men nu är den så gott som hel.) Och sedan blev jag megasjuk. Det är därför som jag inte har bloggat på några dagar. Har inte ens klarat av att dricka vatten, och då är det lite väl krävande att behöva skriva flerordsmeningar.

Anyhoodles, i dag ringde en kvinna mig och sa att hennes sajt skulle släppa en bok om barnlöshet. De ville ha med saker som jag skrivit i boken. Det var ganska spännande. Tyvärr hörde jag inte riktigt allt hon sa eftersom jag hostade så förbannat.

Sedan sist:

Jobbade jättemycket och jättehårt i fredags. Träffade bästa Ellen på kvällen. Jobbade utomhus i jättekallt väder i går. Fick dock kolla in hiphopkonsert på arbetstid, vilket var helt OK. Var superdupertrött, men vaknade halv åtta på kvällen och tog mig till en mysig middag med gamla goda journalistgänget. Var uppe för sent. I dag har jag gjort en massa saker. Som köpt födelsedagspresent till systersonen, målat om naglarna och sett säsongspremiären av brittiska Skins. Ja, det var väl ungefär det hela. Har även druckit nästan 1,5 liter cola i dag. Beach 2011 hånskrattar åt mig.

Men på tal om något helt annat, så bör ni läsa en artikel i Aftonbladet om vad som verkar vara en förträfflig genusförskola i Stockholm. Något liknande bara måste öppna i Malmö tills jag har kids! Så underbart fantastiskt!

Den heliga kärnfamiljen

Det var väl egentligen bara en tidsfråga innan någon högt uppsatt homofob skulle uttala sig om Elton Johns föräldraskap. Den som nu tagit bladet från munnen och sagt sitt hjärtas mening är Michael Nazir-Ali, tidigare biskop av Rochester. Han är emot surrogatmödraskap, vilket jag skulle kunna acceptera, om han inte hade tillagt:

"...all the evidence shows that children are best brought up in the context of a stable marriage where they can relate to a mother and a father, so that they can develop healthy relationships with people of both genders."

All the evidence, prällen? Är det verkligen så? Ta och kryp fram från under din sten.

Ni kan läsa hela artikeln här.

Barn är inte till salu

Ni har väl inte missat att det är dags för Musikhjälpen igen? I kväll drar allt i gång. Jag kommer definitivt att lyssna eftersom bästa Nour håller i spakarna! Hur som helst, så siktar Musikhjälpen i år in sig på att stoppa trafficking av barn. Redan nu kan ni önska låtar och skänka pengar. Gör det!

Ålder, denna ålder

Jag har löjlig ångest över det faktum att jag fyller 25 på söndag. Jag vet att det är fånigt. Och jag vet att 25 inte är en hög ålder. Men jag har fasat för den här dagen i åratal. Jag tror att det hänger ihop med föreställningar om var jag skulle vara i livet då jag nådde den högaktningsvärda åldern av 25 år. Saker jag inbillat mig sedan jag var liten.

Ni förstår, jag hade en tidslinje. Jo men visst. Vid 24 års ålder skulle jag gifta mig - vilket jag tack och lov sluppit. Vid 25 skulle jag få mitt första barn. Jag skulle bo i en fin lägenhet. Ja, jag skulle förstås vara rik och lyckad också. Riktigt så föreställde jag väl inte mig min framtid för, säg, fem år sedan, men ändå - den där konstiga föreställningen om att 25 är något speciellt har liksom förföljt mig. Inte fanken trodde jag att jag skulle bo inneboende, vara tvångsmässig singel och sakna socialt liv eftersom jag stiger upp klockan fyra på morgnarna i alla fall.

Så i morse när jag tog bussen vid tjugo över fem kände jag mig riktigt eländig. Det var liksom bara tre dagar kvar tills jag oåterkalleligt trädde in i klubben Halvvägs till 50. Men så slog jag upp Sydsvenskan och läste om mannen i Olofström som fastnat så olyckligt i någon typ av lantbruksmaskin att hans son tvingades skära (OBS! inte "hugga", utan "skära") av honom armen för att rädda honom undan en säker död. Genast kände jag mig inte bara lätt illamående, utan också smått tacksam över livet. Jag må ha otur i kärlek och bostadsmarknad och spel osv osv, men jag har i alla fall två armar som ingen har skurit i. Följaktligen gick jag raka vägen till Partyland när jag kom till Malmö i eftermiddags och inhandlade tårtljus med siffrorna 25.

Nu ska jag slå in lite presenter. Det är nämligen inte bara jag utan även min syster som fyller år. Och eftersom hon fyller 35, är även det en smula trösterikt.

Överlevnadsguide

På vägen hem från jobbet i eftermiddag delade jag med mig av min topp 3-lista för höstöverlevnad till mina kollegor Adam och Ulf. Here goes:

1. Flytta. Det är roligt med en ny bostad.

2. Köp något snyggt, till exempel en sådan här lampa:

(Finns på Miss Juniversum.)

3. Skaffa ett barn.

Så där. Nu vet ni.

Nu är det dags att vi snackar allvar

Nu kanske jag gör mig ovän med somliga, men det bryr jag mig inte om. Det här är viktigt. Lägg av att ha era ungar som er profilbild på fejjan! Hur ska jag kunna veta vem du är som friend requestar mig om du ser ut att vara en tremånadersbebis? Alltså, jag älskar när ni har hela fotoalbum med bilder på era små underverk på Facebook. (Särskilt om era barn är fula. Det är liksom en av de bästa aspekterna med ovan nämnda community.) Men i övrigt.. har ni inte alls någon personlighet kvar sedan ni tillverkat er egen Mini-Me? Snälla, snälla.


PS. I morgon ska jag på anställningsintervju i Danmark. Det kommer att vara en dansk där. Jag kan ingen danska. Sist jag var i Köpenhamn misslyckades jag till och med med att köpa ett glas vin. Åh, herre jesus.