Jag är typ en twentysomething kvinna i en fyrtioårig mans kropp. Eller åtminstone med en fyrtioårig mans musiksmak. Återigen har jag snöat in på Dylans Blood on the Tracks. Bra skiva visserligen, men något klichéartat, oh yes. Men "If You See Her, Say Hello" är i och för sig fortfarande en av århundradenas (heter det så?) mest klassiska göra-slut-låtar. När jag känner mig lite deppig gillar jag att spela den hysteriskt högt och gråta hysteriskt högt i duschen. Så nu vet ni det.
PS. Spindeluppdatering: I går försvann spindeln framåt kvällen (jag hade inte nått den ännu), vilket givetvis föranledde en hel del sömnlöshet och smärre panik från min sida. I morse vaknade jag och hade kli i näsan och då inbillade jag mig självklart att den hade flyttat in där. Det hade den givetvis inte. Den satt återigen på sin favoritplats på min toalett. Så kom jag äntligen på att jag kunde nå den med moppen. Och efter tre misslyckade mosningar dog fanskapet. Hoppas den inte hade några kompisar. (Som kommer flytta in i dess ställe alltså. Om den hade vänner på andra platser än i min lägenhet unnar jag den (han/hon/hen?) det.)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar