I morse höll jag på att bli en ofrivillig gäst hos Helene Persson i P4 Kristianstad. När jag steg in på radiostationen tog en välvillig receptionist emot mig och sa att hon skulle följa mig.
"Vänligt", tänkte jag, men reflekterade inte så mycket över att hon varken bett om mitt namn eller frågat om mitt ärende. (Här kan man ifrågasätta min närvaro i ögonblicket, men jag väljer att bortse från min del i missförståndet.)
Vi började gå, men plötsligt sa hon:
- Charita var det va?
- Nej, Ida, sa jag.
- Jaha, så det är inte du som ska vara gäst i Helenes program?
Oj oj, så knasigt det kunde ha blivit. Nu visade det sig visserligen att gästen ifråga var där i egenskap av genuspedagog, så visserligen kunde jag säkert ha improviserat lite, men jag känner mig trots allt tacksam över att jag inte behövde sitta i direktsändning och förklara att jag var fel person på fel plats.
Det hade varit något att berätta för barnbarnen dock.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar