Så, då är jag hemma igen. Det har varit en mycket trevlig Stockholmsvistelse! Stockholm är verkligen härligt, trots slask och blåst. Intervjun var väldigt rolig att genomföra, men jag ska inte sticka under stol med att det var roligast att träffa mina gamla kompisar. Jag fick även chansen att vidga mina vyer lite. Min vän Kim bestämde sig för att Carmen var lite för dull för lördagskväll och tog med mig och Gabriel till Kafé 44 - ett ställe som jag hade passat in på för några år sedan, men som nu fick mig att känna mig som Ebba von Sydow som slummade. Men det var roligt det också! Jag har även promenerat ungefär hela Stockholm runt och har därför en grym träningsvärk i benen.
På X2000-hemresan satt jag bredvid mannen utan karisma, men med andedräkten gud glömde. Han åt Ahlgrens bilar oavbrutet och smaskade högljutt, trots att vi satt i tysta kupén. Jag ville göra honom illa på något sätt. Sedan brann det visst lite på spåret, så vi fick vänta länge, länge i Hässleholm och många av det äldre gardet hann bli ordentligt upprörda. Varför, undrade jag. Skulle de hellre åkt förbi/genom elden? Hur som haver, Timbuktu var också i restagen, tillsammans med en mycket längre vän, och den allra sista biten, när mitt hem började kännas verkligt igen, fick jag åka med en busschaufför som körde med hela bussen på trottoaren, mitt på en bro. Livet har sina spännande stunder, broder.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar