Hej helgen

I går kväll var vi på Skånes konstförening och tittade på utställningen Våld, eftersom det var vår fina vän Ellen som var curator. Chen Chieh-jens verk var outhärdligt starkt. Tyvärr var det samtal om våld som vi hoppats skulle vara lika starkt inte speciellt intressant för någon som inte pluggat konstvetenskap. Det blev klubben för inbördes beundran för hela slanten, tyvärr. Det blev dessvärre inte bättre av att rummet vi satt i var varmt som fan, och vi lyckades givetvis placera oss längst bak så att det var omöjligt att skaffa något att dricka - något annat än det ljumma man hade i handen vid det laget, vill säga.

Därefter gick vi i rask takt in mot stan igen och landade på Feministiskt initiativs Möllan-fest på Tröls. Såg Gudrun men missade intervjun. Tröls var trevligt, alla var glada och i dag är jag bara lite trött. I kväll blir det middag på Carib Kréol. Ska se hur det går att undvika problemet frukt i mat.

Dagens låt

"She Works Hard for the Money" - Donna Summer

Precis tvärtemot mig i dag. Nu ska jag strax gå hem och titta förbi min sömmerska för att se hur det går med min balklänning. Spännande!

Glory Days

I dag är det halvdag på mitt jobb. Vi har världens sötaste unge här, som tillhör min kollega Malin. Det är riktigt roligt. Jag ska göra en kort intervju vid tio, men i övrigt tar vi det ganska piano. Lyx lyx.

Trevlig allhelgona på er!

Rädda, larma, släck!

I dag har jag genomgått brandutbildning på jobbet. Jag hade oömma kläder. Jag har släckt brinnande tunna, samt brinnande man utan huvud. Väldigt spännande.

Nu ska jag snart lämna jobbet. (Har bytt om.) I kväll ska jag käka middag med pinglan Nathalie. Hemskt trevligt ska det bli!

Dagens låt

"Badlands" - Bruce Springsteen

I natt drömde jag en massa snurriga mardrömmar. Bland annat fick en man ett ben amputerat. Jag var inblandad i amputeringen. Mycket obehagligt. Så jag behöver pigga upp mig nu på morgonen. Med Bruce.

PS. Någon som vet vad det betyder när man är med och amputerar en mans ben utan att ge honom bedövning? Och så drömde jag att jag var tvungen att flytta, men i kollektivet jag tänkte flytta in bodde redan min mamma. Och egentligen ville jag inte alls flytta ifrån E. Drömtydning någon?

Lästipset

I dag påbörjar Sydsvenskan en Inpå livet-serie om döden på nätet. Intressant läsning här.

Jag är bortrest

Vi hörs på måndag igen! Hoppas att helgen är till belåtenhet.

Ja från Svenska kyrkan

Jippi! Svenska kyrkan sa ja till homovigslar. Fantastiskt! Och min gamle favorit Lennart Sacrédeus är förstås fruktansvärt upprörd, vilket bara gör att segerns sötma smakar ännu mer.

Ett inlägg ytterligare (hej onsdag)

I morgon bitti ska jag på en föreläsning med Bert Carlsson. Bert Carlsson! Vem bokar honom? Hur som, om ni vill att jag ska fråga något eller ställa till med en scen eller så, så lämna en kommentar med förslag. E föreslog att jag skulle döda honom, men när jag bad om att få låna med mig megakniven som vi av någon anledning har liggande i bokhyllan i vardagsrummet fick jag svaret:
- Tror du att jag är så dum att jag ger bort något med mina fingeravtryck på till dig?

Jaha.

Nu blir det både personligt och privat

Jag brukar inte blogga om min familj. Jag bloggar ganska mycket om mina vänner, men jag tycker att det är betydligt mer OK eftersom de valt att umgås med mig och känner till att mycket av min vardag hamnar på bloggen. Min familj är liksom släkt med mig vare sig de vill eller inte och bör därför skonas. Så resonerar jag. Men i dag gör jag avsteg. Min storasyster har verkligen varit underhållande och sådant kan bara inte gå obemärkt förbi.

För några veckor sedan bad min storasyster mig att beställa en bok till henne: Andreas Carlssons biografi (det är han med solbrillorna i Idol-juryn). Jag mådde lätt illa, men gjorde henne till viljes. (Anledningen till att jag fick beställa är att hon inte vågar beställa saker på internet. Jag vet.)

I måndags fick jag ett telefonsamtal från min syster då hon kryptiskt frågade om jag ville gå på stan med henne två dagar senare, efter jobbet. Lyckligtvis hade jag ett samtal med facket inplanerat, varpå jag tvingades säga nej. Lyckligtvis - eftersom det hon i själva verket ville var att jag skulle följa med henne till en bokhandel där Andreas Carlsson skulle signera sin bok. I stället fick stackars Mamma följa med.

När de i kväll kom dit upptäckte Mamma till sin fasa att tidningen var på plats. Mamma, som är något av en lokalkändis, förklarade för mig att hon skulle dö om hon hamnade i tidningen för att hon var på en boksignering med Andreas Carlsson. Hon tvingade min syster att gå därifrån. Sedan köpte Mamma ett par jeans i stället. En stund senare återvände duon. Min syster, som ju redan hade en bok, vågade inte ta upp den medhavda boken för att eventuellt misstänkas för snatteri, utan köpte sålunda ytterligare en av Andreas Carlssons (säkerligen fantastiskt dåliga) biografier. Mamma var förskräckt och tvingade henne att lova att hon skulle slippa få den i julklapp.

Så nu kan jag satsa en spänn på att den som kommer att dra fram nitlotten ut julstrumpan är jag. Typiskt.

Kvinnor ska se ut som kvinnor

Ja, ungefär så verkar den amerikanska skola resonera, som nekar en av sina elever att vara med i årsboken. Varför? Hon ville inte klä sig i långklänning, utan valde smoking vid fotograferingen. Läs artikeln här.

Jag blir så beklämd. När ska folk sluta att bry sig om vad andra har på sig? Vad rör det skolan om tjejen i fråga vill ha killkläder - och vem besitter rätten att bestämma vilka kläder som är vikta för dem med XY-kromosomer?

PS.

Länken till Sydsvenskan i inlägget nedan är numera inaktuell, då texten är ändrad på webben. Jag väljer dock att låta inlägget vara kvar - som en tankeställare till oss alla gällande hur vi använder språket. Jag vill också förtydliga att jag absolut inte menar något illa mot Niklas Orrenius, som jag tycker är en superbra journalist. Men exemplet visar hur otroligt enkelt det är att fastna i tankesättet "vi/dom". Och hur exkluderande vi journalister ibland kan vara genom en enkel miss.

Mer SD och islamofobi

I dagens Sydsvenskan skriver Niklas Orrenius återigen om Sverigedemokraterna, och om Jimmie Åkesson i synnerhet. Jämförelsen med Åke Green är väldigt intressant, i min mening. Läs!

Men en sak reagerade jag verkligen på, och det gör mig därför irriterad att texten inte går att kommentera på webben. Niklas Orrenius skriver:
"Problemet för SD:s trovärdighet är att de tar korn av sanning, ett här, ett där, och sätter ihop kornen till en nidbild av muslimer som inte alls är sann. De flesta svenskar köper inte partiets negativa bild av muslimer."

Stopp och belägg. Man måste vara mer försiktig med sina kategoriseringar än så. Niklas Orrenius gör sig tyvärr skyldig till ett klassiskt fall av "vi/dom": de flesta "svenskar" ogillar inte "muslimer" - som om orden vore dikotomier.

Mängder av svenskar är just muslimer. Islam är Sveriges näst största religion. Det vet egentligen Niklas Orrenius också, det är jag helt säker på.

Dagens citat

"Jag har inte koll på samtidskultur!"
Isabelle Ståhl, redaktör för Nöjesguiden Malmö.

Fregatten gör konst

Håll utkik efter guld i Seved i morgon bitti!

Islam och hbt

QX:s ledarskribent Jon Voss lägger sig i den debatt som blossat upp främst efter Jimmie Åkessons debattartikel i Aftonbladet, men också (framför allt i hbt-Sverige) efter dokumentären Sämre än djur. Jon Voss upprördhet går inte att ta miste på, men det gör inte hans argument i texten sämre. Och han skriver tänkvärda saker, bland annat:

"Att muslimer buntas ihop till någon slags enhet, påklistrad en rad negativa omdömen, är något vi som är homo-bisexuella [sic] och transpersoner väl känner igen utifrån egen erfarenhet. För drygt 60 år sedan delade vi plats med bland andra judar och romer i de läger som kom till efter många år av oförblommerade lögner, hets och hat. Den gången riktat främst mot judar, idag är det främst muslimer som beljugs."

Men, skriver han, islamofobin och främlingsfientligheten är lika med homohat. Och det är något vi inte får glömma bort. Människor som Jimmie Åkesson vill inte att någon ska avvika från den norm som han och hans gelikar har konstruerat.

Det enda jag saknar i ledaren är egentligen parallellen till den växande antisemitism som vi ser vid sidan av islamofobin. Jag tror personligen att Sverigedemokraterna tycker precis lika illa om judar som om muslimer - men de vet att ett parti som har rykte om sig att vara främlingsfientligt gör bäst i att inte prata skit om judar offentligt. Men bakom lyckta dörrar kan jag ge mig fan på att jag vet hur snacket går.

Saga om sexologi

Ni måste följa Saga Alm Mårtenssons blogg om sexologi. Hon skriver så himla bra och om så olika typer av ämnen att jag blir jättesugen på att läsa just sexologi - även om det innebär tillbaka till skolbänken. Jag ska baske mig göra det så fort jag får lite mer tid och inte pendlar typ tjugo timmar i veckan.

Mer Queertopia

Missa inte att Queertopia numera finns på Facebook och Twitter. Bli vår vän!

Sunday, lovely Sunday

Varför kan jag inte få ytterligare två söndagar den här veckan? Jag vill så gärna. Nyss hade vi ett superbra marknadsföringsmöte för Queertopia. Fina människor, fina idéer. Kommer att bli grymt! Nu ska jag och LL gå en promenad och jag ska försöka att undvika att tänka på att en arbetsvecka tar sin början redan i morgon. Vad hände med den här helgen?

Dagens låt

"In Private" - Dusty Springfield

Spotted

Malmö cirka 16.30: Maria Wetterstrand åkte buss mellan Centralen och Konserthuset. Hon hade stora problem med att förstå sig på det malmöitiska biljettsystemet, hoppade till varenda gång vår smått bindgalna busschaufför på sant Malmö-manér toktutade på bilister, och hoppade av genom bussens främre dörr, vilket givetvis fick mig att undra om hon är en van kollektivresenär (i motsats till den bild hon själv vill förmedla genom sin blogg).

Vem fanken hoppar av fram i bussen? Det vet ju alla att det är skottpengar på sådana.

Dreaming and hoping and wishing

Jag är på uppstuds, kan man säga. Och inte bara för att det är fredag. Men det är ganska ljuvligt det också. Hinner inte skriva mer nu. (Jag har ett busy, busy liv, I tell you - även om jag hade sovmorgon i morse och åt frukost i typ en halvtimme - wow!) Nu måste jag in till stan och leta upp en intervjuperson som envisas med att bo på en adress helt okänd för mänskligheten.

Dagens låt

"The Loneliest City of All" - Sahara Hotnights

Det är frost på marken, för kallt för de strumpbyxor jag valde att möta dagen i, och borde enligt mina beräkningar åtminstone vara fredag vid det här laget. Topp topp.

Livet

I dag känner jag mig ungefär som Johan Glans här.

Det är skönt att bli äldre

Det skriver Isabelle Ståhl på studentbloggen. Och det stämmer ju. Jag håller med henne om allt hon skriver. (Och ja, den fula tjejen i lugg är jag. Tack för alla fina bilder på mig som du sprider på internet, Ståhl. Låt mig få posera nästa gång, schyssta. Eller photoshoppa.)

Men nu ska ni få höra en sak som är kass med att bli äldre. Om man föreställer sig att man en lördag, till exempel i går, spelar Laserdome eftersom man firar SaraThyras födelsedag och föreställer sig att det är en störig unge som är med i motståndarlaget och som hela tiden skjuter på Grön Terminator (dvs jag) och som man därför börjar jaga men upptäcker att man har sämre mörkerseende än och sämre kondis, och därför typ snubblar på en ramp och vrider till sitt redan för flera år sedan skadade knä (korsbanden) så att man dagen efter haltar och har väldigt ont i sagda knä - ja, då är det rätt uppenbart kasst att bli äldre. Nu går det liksom bara ännu mer utför.

I'll be home for Christmas, you can count on me

Alltså, jag måste bara fråga. Har era föräldrar också börjat tjata om julen? ("Tänker du komma hem?", "Har du pratat med Pappa?", "Har du pratat med Mamma?", "Vad säger din syster?", "Har du hört att L kommer hem?" och, sist men inte minst, "Har du funderat på vad du önskar dig?") Jag vill vara tydlig med en sak. Jag tycker att det är väldigt härligt att jag har en familj som vill samlas. För det vill den. I alla fall ibland. Det är helt enkelt fint att vara välkommen till sin mammas trygga famn och kunna snylta på både tvättmaskin och kylskåp i några dagar. Och dessutom få julklappar! Men alltså, ärligt talat. Att dra igång det här snacket nu.. Det är oktober. Oktober! Det är miles to go innan det ens är advent.

Men för att återkomma till min fråga. Är det här normalt? Är det här något som försigår i andra familjer också, eller är det bara ett uttryck av min extremt yviga familj som till på köpet envisas med att bo i olika städer? Ska jag börja knåpa ihop en önskelista?

Hur konstigt som helst

Jag har haft Chers "Save Up All Your Tears" på hjärnan i tre dagar nu. Utan att ha hört den på flera år. Hur funkar sådant där egentligen? Någon som har en teori? Nu använder jag gerillataktik och lyssnar på den oavbrutet. Snart ska den vara ute ur skallen! Tur att den är ganska catchy i alla fall.

På tal om Fredspriset

Läs vad Tor Billgren skriver om saken. Bra!

Lägg ner Nobels fredspris

Ja, faktiskt. Nu är jag dramatisk, men det här är ta mig fan inte klokt. USA:s president? Är de helt jävla dumma i huvudet? Vad har han gjort för att förtjäna priset? Det är ett fett slag i ansiktet på alla de människor som kämpar i världen; inom FN, inom människorättsorganisationer, som privatpersoner. Jag vet faktiskt inte vad mer jag kan säga. Jag håller med Svenska freds.

Kontraster i rapporteringen

Nu är tyskarna glada! Berliner Zeitung är till exempel mycket mer nöjda med årets nobelpristagare Herta Müller än med föregående års. I stället för den skepsis Le Clézio hälsades med, möts läsaren nu av orden: "Seit Anfang der 90er Jahre und der Übersetzung ihrer Werke in mehr als 20 Sprachen gehört Müller mit Büchern wie 'Der Fuchs war damals schon ein Jäger', 'Herztier' und 'Heute wäre ich mir lieber nicht begegnet' zu den wichtigen Autoren im internationalen Literaturbetrieb." Tänk, så överraskad jag blir att just de gillar henne. Men strunt samma. Jag tror att hon är välförtjänt av priset.

(I egen, väldigt fri - och snabb och slarvig - översättning: Sedan början av 90-talet, och med sina verk översatta till mer än 20 språk, tillhör Herta Müller, med böcker som Redan då var räven jägare, Hjärtdjur och Idag hade jag helst inte velat träffa mig själv, de viktigaste författarna på den internationella litterära scenen.)

Nobelpris-dags!

Spännande! Vem tror ni det blir? Jag har ju som bekant satsat mina slantar på Joyce Carol Oates, men nu börjar jag mer och mer tro på Amos Oz. Men den riktiga skrällen vore ju om Tomas Tranströmer (äntligen!) fick priset.

Just nu sitter jag och skriver en artikel om kalaset ifråga, och kom att tänka på hur situationen såg ut förra året. Då skrev jag och Mattias Oscarsson den här intressanta artikeln inför utnämnandet. Och när det väl blev känt vem som tagit hem segern, skrev jag så här på min gamla blogg:

"det blev väl bra?
det var väl ett roligt nobelpris, tycker jag. en vit man såklart, men vad annat att vänta? allt annat är ju undantaget som bekräftar regeln och allt det där. tyvärr har jag inte läst något av le clézio, men jag kan glädjande nog säga att jag faktiskt kunde namedroppa en del titlar av honom. inte illa alls. men något som gjorde mig fundersam var att applåderna närapå uteblev när mr engdahl släppte bomben. jovisst, lite spridda skurar liksom, men inte alls som förra året, eller året innan det. jag led också av vanföreställningen att le clézio var ett tämligen okontroversiellt val, och det är det måhända - överallt utom i tyskland vill säga. såhär skriver berliner zeitung om utnämnandet:

"In Deutschland ist Le Clézio wenig bekannt, auch wenn zahlreiche Werke übersetzt wurden. Selbst der Literaturkritiker Marcel Reich- Ranicki musste passen. Er habe sich nie ernsthaft mit diesem Autor beschäftigt, sagte er nach der Preisvergabe der Deutschen Presse- Agentur dpa. Seine Kollegin Sigrid Löffler sprach von einer «einigermaßen bizarren Wahl». Le Clézios Romanen bescheinigte sie «Monotonie und Langweiligkeit». Das habe viele Leser und auch sie selbst immer abgeschreckt, sagte sie dem Sender MDR Info."

(i korta drag: tyskarna känner inte till honom trots att många av hans böcker är översatta till tyska, alla är förvirrade och litteraturkritikern sigrid löffler tycker att det är ett något bisarrt (stavning?) val av svenska akademien. hela artikeln kan ni lyckligt lottade tysktalande läsa här.)

men jag begriper mig då inte på alla här på hemmaplan som ska klaga på utnämningen. ärligt talat alltså, lägg ner tjatet om "folkliga författare". lägg ner tjatet om astrid lindgren. ja, hon har skrivit trevliga böcker, rasmus på luffen är hur gullig som helst, yada yada yada.. men inte fan kan den boken, eller för all del mio min mio, ronja rövardotter eller pippi långstrump hur gärna vi vill det komma upp i samma klass som, säg, camus l'étranger eller lessings debut the grass is singing. släpp det. och dessutom ser jag ingen som helst anledning till att ge priset postumt. ge det till författare i karriären som faktiskt har användning för pengarna, som behöver dem för att skriva. det är en aspekt man sällan tänker på.


nu ska jag lägga mig och läsa så att jag kan bli inspirerad och få ett fint språk och också håva in ett fint pris på min ålders höst.
godnatt!"

Vem har lagt ut mitt jobbnummer på en skämtsajt, va?

Det är inte så ofta som det ringer externt till mig på jobbet. Då är det i nio fall av tio Mamma eller Pappa. I ytterst sällsynta fall är det någon potentiell intervjuperson som faktiskt ringer tillbaka.

Men nu har något konstigt hänt, förstår ni. Flera gånger om dagen ringer folk fel. Nu på morgonen hade jag ett meddelande från en Roland, som på bred göteborgska sa:
- Jaå, dä va Rrroland her. Du haåde sökt meij!
Sedan sa inte Roland något mer.

Jaha, Roland, hur hade du tänkt att jag skulle ringa tillbaka till dig, va? Men sedan insåg jag förstås att om han hade velat att jag skulle ringa tillbaka på riktigt, ja, då hade han ju gett mig sitt nummer. Alltså utgår jag från att denna felringning, liksom de andra, beror på att någon lagt ut mitt jobbnummer på någon typ av skämtsajt. Så vem av er är det? Tills någon av er erkänner kommer jag att behandla er alla som misstänkta.

Jag har bara en sak att säga er

Ni fattar inte hur grym Queertopiafestivalen 2010 kommer att bli! Jag har precis haft hemsides-/layoutmöte med Therese och Alexander, och det här är så mycket större än jag först kunde föreställa mig när vi började prata om att anordna en festival. Det kommer helt enkelt att bli guld. Och alla ska komma!

Myten om mödomshinnan

På den här bloggen, som ska bli mycket intressant att följa, fick jag reda på att RFSU nu gör sitt bästa för att helt skrota hittepå-begreppet mödomshinna och introducera oss alla för (ta da!) slidkransen. (Synd att det ska låta ganska så oaptitligt, men sådant kan vi inte ta hänsyn till.) Här finns illustrationer på hur en slidkrans kan se ut, för den vetgiriga. Alltid spännande att lära sig något nytt om sin kropp! Hade varit ännu mer intressant att få reda på sanningen när det liksom begav sig, men så rättvist är ju tyvärr inte livet.

Fregatten-tisdag!

Har ni sett att det står om oss i senaste Nöjesguiden? Om vårt hemliga sällskap? Haha. Dock gick Ståhl lite lätt bananas när hon skulle göra oss inkognito, varpå vårt lilla tisdagsmys i det närmaste låter som en frimurarorden. I dag är det hur som helst åter dags att gå på plankan. Jippi!

(Och vet ni vad det bästa är? Jag har sovmorgon i morgon! Då är det nämligen dags för Sydsvenskans inspirationsdag i Malmö. Ljuvligt.)

Gissningslek!

Vem tror ni får Nobelpriset i litteratur? Jag tror kanske, kanske på Joyce Carol Oates, fast inte egentligen. För produktiv och o-creddig kanske?

Being Human

I natt har jag sovit typ ingenting. Vred och vände mig och var eländig. Fick komma in en timme senare till jobbet för att jag skulle samla ihop åtminstone tre timmars sömn. Och när jag kom till jobbet och berättade detta för min kollega Tina bad hon mig kolla almanackan. Fullmåne!

Jäklar, tänk om jag håller på att bli varulv.

Gone Gone Gone

Jag får ta och återkomma i morgon, hörni. Det är lite mycket just nu. Virus på datorn och grejer. Men tack vare Alfred och nyinhandlad extern hårddisk verkar det mesta vara på väg att lösa sig.

Ciao!

Gästspel

"Nej men", tänker ni. "Varför skriver hon krönikor i Lundagård? Hon har väl ett jobb? Och inte pluggar hon väl heller?"

Ni har så rätt, så rätt. Men nu är det som så här att min vän Axel råkar vara nämnda tidnings biträdande redaktör (och just nu t f redaktör). Han är en jävel på övertalning. Han smickrar en med att man är en fantastisk skribent, rolig och härlig, och sedan klistrar han liksom fast en i sitt spindelnät. Och inte mig emot, Axel! Jag tycker att det är väldigt roligt att skriva krönikor. Så jag kör på. Och på ett sätt är det lite trösterikt att ha en fot kvar i studentvärlden. Alla dörrar på glänt; precis tvärtemot vad Florence predikar i Chess. Hur som haver, den första fredagen varje månad kan ni avnjuta mina (obetalda) krönikor på Lundagårds hemsida.

Här är dagens. Notera fredagskänslan!

Nu ska jag iväg och träffa Karin med vän. De ska dricka vin och jag ska titta på. Jag tar la mig en cola och njuter av tillvaron.

Fröken sjuksyster, please

Är det någon som har sett Nurse Jackie? Är serien sevärd?

Dagens låt

I dag är det ingen fredagspepp. Jag är bara trött.

Heteronormen oh yes

Läste den här lilla "vetenskapliga" artikeln i Sydsvenskan och kände genast för att typ kräkas lite. Skrev ett försök till en dräpande kommentar, men den blev nog mest töntig. Jävlars, i dag är inte min dag.

Det jag (typ) ville säga var:
Alla män är inte hetero.
Jag tror inte att gaykillar mår dåligt av att umgås med män och bra av att umgås med kvinnor.
Kön är en social konstruktion!
Insinuerar artikelförfattaren att gaykillar skulle ha en sämre fortplantningsförmåga?

I dag har jag

- glömt paraplyt två gånger och blivit jätteblöt
- tvingats köpa ännu mer medicin - för 495 kronor
- blivit ovän med en fotograf

Men snart ska vi fika och sedan kommer allt att kännas mycket bättre. Och jag har faktiskt spånat ett mycket roligt filmprojekt i morse också.