Nu blir det både personligt och privat

Jag brukar inte blogga om min familj. Jag bloggar ganska mycket om mina vänner, men jag tycker att det är betydligt mer OK eftersom de valt att umgås med mig och känner till att mycket av min vardag hamnar på bloggen. Min familj är liksom släkt med mig vare sig de vill eller inte och bör därför skonas. Så resonerar jag. Men i dag gör jag avsteg. Min storasyster har verkligen varit underhållande och sådant kan bara inte gå obemärkt förbi.

För några veckor sedan bad min storasyster mig att beställa en bok till henne: Andreas Carlssons biografi (det är han med solbrillorna i Idol-juryn). Jag mådde lätt illa, men gjorde henne till viljes. (Anledningen till att jag fick beställa är att hon inte vågar beställa saker på internet. Jag vet.)

I måndags fick jag ett telefonsamtal från min syster då hon kryptiskt frågade om jag ville gå på stan med henne två dagar senare, efter jobbet. Lyckligtvis hade jag ett samtal med facket inplanerat, varpå jag tvingades säga nej. Lyckligtvis - eftersom det hon i själva verket ville var att jag skulle följa med henne till en bokhandel där Andreas Carlsson skulle signera sin bok. I stället fick stackars Mamma följa med.

När de i kväll kom dit upptäckte Mamma till sin fasa att tidningen var på plats. Mamma, som är något av en lokalkändis, förklarade för mig att hon skulle dö om hon hamnade i tidningen för att hon var på en boksignering med Andreas Carlsson. Hon tvingade min syster att gå därifrån. Sedan köpte Mamma ett par jeans i stället. En stund senare återvände duon. Min syster, som ju redan hade en bok, vågade inte ta upp den medhavda boken för att eventuellt misstänkas för snatteri, utan köpte sålunda ytterligare en av Andreas Carlssons (säkerligen fantastiskt dåliga) biografier. Mamma var förskräckt och tvingade henne att lova att hon skulle slippa få den i julklapp.

Så nu kan jag satsa en spänn på att den som kommer att dra fram nitlotten ut julstrumpan är jag. Typiskt.