Jag vet att somliga tycker att det absolut tråkigaste en människa kan berätta om är vad hon eller han drömde natten innan. Jag tillhör dem som tycker att det tvärtom är ganska skoj. Jag gillar att försöka lista ut vad mitt undermedvetna försöker tala om för mig medan jag sover; drömmar som ett slags brev från mig till mig (vilket i och för sig låter ganska obehagligt en dag som denna då jag just läst ut Fight Club, men skit i det.)
Men nattens dröm är en svår nöt att knäcka. OK, låt mig berätta.
Jag är jag. Det är sommar. Jag funderar på var jag vill åka på semester. Jag bestämmer mig för Thessaloníki (en stad som jag knappt vet var ligger och definitivt inte har varit i - jag har inte ens varit i Grekland). Med mig på resan följer en kvinnlig klasskamrat från lågstadiet (nu i vuxen form) och en kompis kompis (en kille som jag aldrig umgås med). Väl där solar vi och badar och har det allmänt gött. So far var det en mycket nice dröm. Det fanns en lång, vit stenpir som jag låg på stranden och tittade på. Hur fint som helst. Sedan ville jag äta lunch och då visade det sig att i Thessaloníki bodde tydligen en av mina bästa vänner (det vill säga hon är en av mina bästa vänner i verkligheten också). Dock gick hon omkring topless och hade jättehåriga bröstvårtor, så jag ville inte vara med henne eftersom hon skrämde mig (och rädslan satt i även efter att jag vaknat). Jag gick och åt lunch ensam. Satt vid ett tvåmansbord på en restaurang. Jag åt sallad (vilket jag aldrig skulle få för mig att beställa). Och hela tiden som jag satt på restaurangen spelades Patsy Clines "San Antonio Rose" i bakgrunden, fast ganska högt. Om och om igen. (Jag har självklart hört den låten tidigare, men jag visste inte att jag kunde den. Skumt!)
OK, mina vänner, hur lyder diagnosen?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar